Aftonbladet – 24 maj 1867, sida 3

ning af romm och bruna likörer, men låter ick lösa sig i ättika utan att grumlas; medan de andra sorten löser sig i ättika och öl, men icke Jutan grumling, i alkohol. Begge slagen gifv med vatten en klar lösning. Det väsentliga vi kulörtillverkningen består i sockrets kokning ö ver fri eld, under tillsats af kolsyradt eller kau stikt natron eller kali, och, för ättikekulör, a kolsyrad ammoniak, tills sockret förvandlats til en mörkbrun eller nästan svart och pipig massa hvartill slutligen blandas en viss mängd vatten Alkalitillsatsen åsyftar dels att göra färgen dunk lare och bjertare, dels att hålla den humus-syra som alltid bildar sig vid kulörns kokning, upp löst, och att härigenom förekomma kulörns grum ling. I början ar koknin, en kan man låta het tan vara starkare, för att kunna hastigare smält: sockret, och med samma hetta fortsättes tilldes: att den smälta karamellen antagit en ljusbrur eller rödbrun färg; men så snart massan bli mörkbrun och börjar utveckla en skarp gråaktig ånga eller rök, måste elden minskas och massar beständigt omröras. När kulörn är färdig, spä des den med kokhett vatten, som tillgjutes i en smal stråle och under fortsatt omrörning. Stär. kelsesocker — eller 8. k. drufsocker — är billi: gare att använda än rörsocker; af hvart skålp:d socker får man lika vigt kulör. Man kan äfven använda drufdsockersirap, hvarvid 13 vigter sirap svara mot 12 vigter socker. Den praktiska tillämpningen häraf har i Tyskland bevarats som en hemlighet inom de få — blott 4 — karamellkulörsfabriker der finnas; men konsten uppgifves nu af d:r Assmuss på sätt som jer: Rommkulör. I en kittel slås 4 vigter kolsyradt natron (sodakristaller) eller 3 vigter kaustikt natron, och dubbelt emot alkalits vigt vatten, som bringas i kokning tills alkalit är upplöst; hvarvid mera vatten alltjemt tillsättes i stället för det som bortdunstar. Till denna lut blandas 120 vigter drufsocker eller 130 vigter drufsockersirap, hvarefter alltsammans inkokas under jemn om: rörning tills färgen blir färdig, då den utspädes med 40 till 50 vigter kokhett vatten, som i smal stråle får rinna ued i blandningen, under jemn omrörning. Attikkulör. Natronet utbytes emot kolsyrad ammoniak, 4 vigter; den öfriga beredningen är ika med sockerkulörns.