Aftonbladet – 24 maj 1867, sida 2

om icke ögonens ställning erinrade om den norgoliska typen. Han har ett martialiskt utseende, som ger anledning till den förmolan, att han är ett minne af någon euroveiek invasion i det himmelska rikets hamnar. Ett museum af kinesiska saker är uppstäldt i midtelpartiet, och på sidorna äro cafeer, der man serveras tyskt ölaf franska kypare. Annu en trappa upp och vi måste ställa oss i kö. På vinst och förlust följa vi med i trängseln, ty helt säkert måste här vara kinesiska utställningens glanspunkt. Ändtligen komma vi in i ett litet rum, målet för de skådelystnas sträfvan. På en estrad i ett af hörnen sitta tre qvinnor bakom ett bord. Det är två sextonåriga kinesiskor med sin duenna. Nedanför estraden står en vakthafvande kines, en gammal bekant från manggen på Djurgården. Minns ni Arr-Sam som kastade knifvar med säker hand? Han har nu blifvit damernas riddare. De båda flickorna äro fullkomliga kinesiska skönheter, och om man öfverser med deras spetsiga grisögon, så äro de verkligen rätt täcka. Duennan och Arr-Sam tyckas icke vara öfverflödiga, ty kanske skulle det annars gå med de kinesiska damerna s m med de vackra misserna i engelska r staurationslokalen. En vecka efter deras ankomst vory de alla försvunna, och sedandess ha tre å fyra nya uppsättningar blifvit enleverade. Nu är det spektakeltid och fröknarne Tjing-tjang och Sing-ka-ho följas af sina vaktare till teatern, der de skola exponeras under aftonens lopp. Stackars flickor! Deras lott är beklagansvärdare än fåglarnes i ett menageri. Tycker ni om jonglörer, trollkonstnärer och gymnaster, så kan ni här tillbringa en angenäm afton. Hvad som isynnerhet intresserar är att se hur den kinesiska racen är spridd öfver hela jorden. Bland de uppträdande artisterna finnas nemligen kineser både från Kina, Italien, Tyskland och Frankrike. En behaglig stund kan man tillbringa högst uppe :å terrassen, der man har utsigt öfver en del af parken. En restaurant har der slagit upp sina bopålar, och under den ljumma sommarnatten vore lätt att glömma sig qvar, om man icke mot midnatt fick en påminnelse, att det icke är tilllätet att kiaesa ens i den kinesiska afdelningen. Richard.