Aftonbladet – 22 maj 1867, sida 3

pris. Kan tjensteman göras tjenstledig utan egen begäran, och bör han vistas å sitt oembetsrum vissa timmar hvarje söckendag? Dessa ganska vigtiga frågor äro nyligen dragna uuder K. M:ts pröfning af följande anledning: Sedan landtmäterifiskalen E. Bergsten un der 2 å 3 ärs tid varit sjuklig och för den skull tidtals ätnjutit begärd tjenstledighet, anmälde han den 14 sistl. Januari hos landtmäteristyrelsen att han af sin sjukdom (lambal abscess) och läkares föreskrifter, hindrad att färdas till iandtmäterifiskalskontorets lokal, skriftligen anmodat amanuensen i samma kontor, utt å landtmäterifiskalens vägnar? verkställa åtskilliga uppgitna, den sednare personligen äliggande göromål, hvilket han hoppades styrelsen skulle godkänna. Men styrelsen resolverade genast, att enät berörde göromål, enligt de af styrelsen redan 1863 meddelade, ännu gällande föreskrifter, skulle af landtmäterifiskalen sjelf verkställas, och det dessutom vore för tjenstgöringens behöriga utöfvande nvödigt, att landtmäterifiskalen i allmänhet uppehöve sig å sitt tjensterum under den vanliga tjenstgöringstiden i generellandtmäterikontoret emellan kl. 10 och 2 på dagen, så och då dertill komme, att läkarebetyg icke var hans anmälan bilogadt, blef densamma utan vidare afseende lemnad?. Tre dagar derefter inkom hr Bergsten med en ny skrift och anhöll, åberopande ett bilagdt läkarebetyg, hvaraf styrktes att han led af en böld i underlifvet (lumbal atscess), att han, som för denna sin svåra åkomma hade oundgängligt behof af stulhet och stöd för ryggen? — mätte vinna bifall till det som i hans ofvananförda anmälan framställts. Derå resolverade landtmäteris att skäl ej förekommit till den gjorda ansökningens bifallande. ver detta beslut anfördes af hr Bergsten besvär hos K. M:t, som dock den 1 sistl. Fcvruzari desamma ogillade. När dessa besvär blifvit land(mäe.istyrelsen kommunicerade för aigilvande af utlåtande, och styrelsen fått fuli visshet derom att hr Bergsten dels påstod sig kunna behörigen utöfva sin tjenst uti sin egen bostad, och dels att han under 14 dagar (från den 9 till den 23 Januari) icke infunnit sig å landtmäterifiskalskontoret, så sflät styrelsen till honom sistnämnde dag en skrifvelse af hufvudsakligt innehåll, att då af nyssnämnda anledningar, äfvensom ceraf, då hau uppgitvit sig velat med läkarebetyg styrka att han af sin svåra sjukdom hindrades infinna sig å sitt embetsrum, och vidare deraf att han den 14 Januari förständigats för behörig utöfning af sin tjenst å kontoret vistas den vanliga tjunstetiden, men derifrån hindrats genom sin svåra sjukdom, så, och fastän han icke begärt tjenstledighet, ville styrelsen — som mäste vara K. M:t ansva rig för göromålens behöriga gång — gifva honom tillkänna att han skulle vara tjenstledig intill dess hans helsa medgåfve honom att utöfva sin tjenst å embetslokalen under föreskrifven tid, äfvensom att vikarie blifvit för honom förordnad — om hvilket allt styrelsen hos K. M:t gjort behörig anmälan. Öfver hvad styrelsen vidtagit har hr Bergsten klagat uti icke mindre än tre till civildepartementet ingifna vidlyftiga besvärsskrif. ter, öfver hvilka landtmäteristyrelsen afgifvit infordrade utlåtanden, så att målet nu synes vara färdigt till föredragning. I fråga om tjenstledigheten har hr B. hufvudsakligen anfört, att styrelsen i sjelfva verket mot nonom tillämpat 3 mom. i 6 af landtmäteri-instruktionen, så lydande: tredskas tjensteman vid generallandtmäterikontoret att sina skyldigheter itjensten fullöra, fastän han till förelagda viten blifvit fälld, må han från tjenst och lön för kortare eller längre tid, högst 3 månader, kunna skiljas? — hvarå styrelsen svarat att anförda mom. icke ens blifvit afsedt, mindre nämndt i dess beslut och att detta icke innefattar suspensionsbestraffning, enär B. icke blifvit skild från tjenst och lön) för någon visstid, utan kan så snart hans helsa medgifver honom att tjensten utöfva, densamma återtaga. idare har hr B. anfört, att styrelsen icke är lagligen berättigad göra någon tjensteman tjensledig, utan såvida han sådant sökt. Härå har styrelsen svarat, att visserligen icke någon särskild föreskrift finnes derom, huru förfaras skall i det besynnerliga fall, som nu inträffat, eller att en tjensteman af sjukdom hindras behörigen utöfva sin tjenst, och likväl icke vill begära tjenstledighet; men att, 7om det å ena si dan finge antagas såsom möjligt att en tjensteman kan blifva så svårt sjuk, fysiskt eller psykiskt att han icke förmår eller förstår göra ansökan om tjenstledighet, så finge det väl ock å andra sidan antagas såsom gifvet, att den styrelse, under hvilken han lyder, det oaktadt måste anse honom tjenstledig och förordna vikarie till tjenstens uppehållande?, så som nu skett. I fråga om uppvaktningen å tjensterummet å viss tid har hr. B. påstått, dels att nägon sådan föreskrift icke finnes för landtmäterifiskalen, hvaremot styrelsen upplyst ait en dylik föreskrift utfärdats till efterrättelse för alla tjenstemännen i generallandtmäterikontoret redan för många år sedan, hvilken föreskrift icke blifvit upphäfd; och dels att om landtmäterifiskalen i allmänhet borde vistas å sitt tjensterum mellan kl. 10 och 2 på dagen, sådant skulle innefatta Pen för saken fullkomligt onyttig formalitet, hvilken Tr ) Upplysningsvis torde böra meddelas att en tjensiledig embetsman icke är skild från sin lön. A ill följd af sjukdor tjensiledig, — Ek er 2 5 2 e