Aftonbladet – 22 maj 1867, sida 2

ödmjuka mig inför er, men jag vill iek4, längre köpslå om mitt eget lif, C7 ut här ifrån. Roffäglarne hafva Lgenting att göra med de lefvandel Kom igen en ti så skall ni fnna ett lik. om emma, Kirschmark gick åter mot dörren, mumlande mellan tänderna: Hahl tomma ord !? Men straxt derpå återvände han, drifven antingen af något samvetssgg eller någon obaatämd fruktan, Seså! tillade han; ni skall icke göra några dumheter åtminstone. Ni är framför allt en hederlig karl; ni tillhör ieke er sjelf så länge ni icke betalt mig. Herr Bergeret gjorde honom ett tecken att gå. och då den andre ånyo ämnade tala, yttrade han doft: Gå M vägh.. Er vågran gör, mig frit... Kom ihåg mina ord. Jag gör som jag sagt. Jo, visst också !? g 158 008 Gå! Tvinga mig icke att visa er, att jag ännu är hemma hos mig och att jag eger rätt att köra ut er!? Kirschmark stod på dörrtröskeln. Det är bra! jag går!? svarade han, Han tvekade ett ögonblick, mumlade för sig sjelf, skämtande: PAh bah! inte dödar man sig? och gick derpå sin väg, tilläg ande: Pag går, jag går... Ni bliv väl höfliga snart.? 1 samma ögonblick som Kirschmark stä de dörren till herr Bergerets salong e sig, fattade ep darrande hand hans arm en ännv mera darrande röst hviskade i! Ör? orden: AF näd, följ mig ! Bankiren vände sig om. Derpå följde han den person, som denna bön till honom, (For