Aftonbladet – 22 maj 1867, sida 2

— Helsingsfors universitet. Till bokhandeln har i dagarne från Helsingfors ankommit en liten ströskrift, kallad ?Disciplins-kommissionens vid universitetet i Helsingfors protokoll m. m. i målet med anledning af allmänna studentmötena den 13 December 1866 samt den 19 Februari, den 23 och 27 Mars 18677 och innehållande protokoilerna vid säväl disciplins-kommissionens möte som vid de nämnda studentmötena jemte en öppen förklaring af finska studentkårens ordförande magister W. Alftan, — Man har under denna vår försport rykten om en eller annan misshällighet, som inträdt emellan universitetsstyrelsen och studentkären i Helsingfors. Af den utgifna broschyren får man så tillvida reda på anledningarne härtill. Förhållandet dermed är i korthet och hufvudsakligen följande. Vid sin nordiska fest i år afsände, som bekant, Upsala studenter per telegraf en vålgångsönskan till finska studentkåren. Denna önskade afgifva svar härpå och anhöll derföre hos statsrådet professor Palmån, hvilken, i egenskap af prorektor, under rektors tillfälliga frånvaro, skötte rektors åligganden, om tillåtelse att hålla allmänt studentmöte. Tillståndet erbölls, men med vilkor att endast en enkel tacksägelse skulle afsändas. Vid det sedan hållna mötet ansågo några talare detta vilkor vara förödmjukande för kåren, alldenstund det tycktes innebära ett misstroendevotum, hvad kärens goda takt beträffade. Man beslöt derföre att icke fästa sig vid prorektors vilkor, utan oberoende deraf diskutera frågan, alldenstund telegrammet i alla fall skulle för prorektor uppvisas. Så skedde ock. Man öfversenskom om ordalydelsen i telegrammet, hvarefter detsamma meddelades prorektor till påseende, af honom godkändes samt afsändes. Alltvar tyst en tid bortåt. Men snart erhöll man underrättelse derom, att beslutet blifvit ansedt som en svår demonstration mot rektorsmyndigheten. Studentkåren afsände då en deputation till vice-kanslern, hvilken deputation hade i uppdrag att närmare förklara saken samt att tillkännagifva, det studentkåren ingalunda hade haft för afsigt att demonstrera mot rektorsembetet. Förklaringen kom dock för sent. Disciplins-kommissionen, bestående af rektor och fakulteternas dekaner, hade redan blifvit sammankallad och fällde snart (onsdagen den 3 April) en dom, som tycktes vara afsedd att slå alla med häpnad öfver rektorsembetets stora betydelse. Studentkårens ordförende erhöll sig en allvarlig skrapa, en af talarne vid det först omnämnda mötet blef relegerad på mer än ett års tid samt två på något öfver ett halft år, Från annat håll än genom broschyr.n kunna vi meddela hvad som blef närmaste följden af denna kommissionens dom. Studentkåren råkade öfver densamma natur