Aftonbladet – 20 maj 1867, sida 3

Att tullsatserna blifvit genast tillämpade och att denna tillämpning blifvit af regeringen med beslutsamhet satt i verket, kan ej vara annat än riktigt. Så snart besluten voro fattade förhöjdes genast priserna, så att konsumenterna drabbades utan tvifvel af den förhöjda beskattningen redan innan konungens bref hann utkomma. Man har sökt göra troligt att denna hastiga förändring vore ett våldsamt ingrepp uti han delsspekulationen och man har uppgifvit det käoda förhållande att laster af dessa varor kunna under vägen öfvergå till annan egare och att denne sistnämnde skulle drabbas a: en förlust genom tullförhöjningen. Men tullförhöjningen utöfvar icke något inflytande på sädana affärer emedan flytande laster alltid säljas oförtullade. De varuegare som nu hade betydliga qvantiteter på nederlag och genast förtullade desamma gjorde deremot en både god och loflig vinst. Ännu värre och menligare hade det varit om bränvins illverkningsafgiften skulle förändras under sjelfva bränningstiden. Man hade då fått uppbära olägenheterna af en forcerad bränvinstillverkning under höstmånaderna, till väsentlig del grundad på importerad råvara och en häftig fluktuation i penuingmarknaden. Det hade blifvit en liten väl arrangerad penningkris, som det icke lyckats skylla på bankerna, emedan den allt för påtagligen härledt sitt ursprung från kloka besluts ovisa tillämpning.