Aftonbladet – 20 maj 1867, sida 3

randet af en registreringsafgift till en början gifva tullverket ökadt arbete under förväntan att framdeles man åter skulle kunna vänja sig vid alla varors förtullning. Försöket misslyckades och de nu förnöjda tullsatserna afse, såsom förut nämndt är, intet annat än ernåendet af högre inkomster. Af samma skäl ökades bränvinstillverkningsafgiften. När de indirekta skatterna blifvit höjda borde jemväl den direkta skatten förhöjas. Att sistnämnda tilläggsskatt endast kommer att beräknas efter andra artikeln i bevillningsförordningen synes djupt hafva smärtat grefv2 C. G. D. Mörner, herrar Key och Medin, hvilka yrkade att berörda tilläggsskatt äfven borde utgå efter tredje artikeln för att träffa privaibanksedlarne. Man borde likväl inse, att om banksedelutgifningsrätten lemnar någon inkomst, så kommer vapenskatt att erläggas för den inkomsten, liksom för all annan. De enskilda bankerna söka hvarken undandraga sig eller kun:a undgå att deltaga uti vapenskatten, och riksdagen lemnade således icke nägon uppmärksamhet ät förbemälda herrars bekymmer. Att förhöjda skatter blifvit pålagda var en tvingande nödvän dighet, såvida man verkligen vill åstadkomma jemnvigt emellan statens inkomster och utgifter. Med sann tillfredsställelse skola vi se dessa ekatteförhöjningar upphöra, sedan bristen är fylld och behofven minskade. Vi kunna emellertid skatta oss lyckiga om vi undgå ändå svårare påkänningar.