Aftonbladet – 20 maj 1867, sida 3

aj den skulle göra om det igen. På dessa grundet ;, I ansåg hr M. stadsfullmäktige vara isin goda rätt fl om de återkallade sitt bemyndigande för nämn. it Iden, alldenstund någon verkställighet på grund hvarken af det förra beslutet eller K. M:ts för klaring skett, hvarigenom någon rättighet för .tredje person uppstått. Förhållandet härvidlag vore alldeles detsamma som mellan enskilda. I Om en enskild person gåfve en annan fullmakt latt inom viss tid med tredje person uppgöra om tlett köp, men nämnda affär icke inom den bet stämda tiden komme till stånd, vore ju principa-I len oförhindrad att återkalla uppdraget hos sitt ombud. Hade enskilda personer en sådan rätt, mäste också stadsfullmäktige ha samma rätt. Man hade talat om, att Lundhska arfvingarne skulle kunna väcka rättegång mot stadsfullmäktige samt nödga dem att köpa tomterna. I denna som i andra rättsfrågor kunde olika åsigter hos olika domare göra sig gällande, hvarigenom utgången blefve tvifvelaktig. På grund af dessa skäl, hvilka referenten endast ofullständigt kunnat antyda, yrkade hr M. afslag samt hemställde det stadsfullmäktige ville förklara, att den föreslagna utvidgningen af det nya salutorget å Norrmalm nu icke komme att ega rum. Hvad expropriationstrågan anginge, så kunde hr M. ännu mindre förstå, att stadsfullmäktiges I I förra beslut, liksom K. M:ts förklaring deröfver, t innebure något för fullmäktige bindande. Båda -Idelarne afsåg blott en rättighets vinnande för I stadsfullmäktige att expropriera de Sundstedtska tomterna, och det stode således fullkomligt i stadsfullmäktiges skön att begagna sig af denna rätt eller låta bli, om de nu icke ansågo lämpligt att gå längre. Fullmäktige voro sålunda af hvad Isom förut i detta hänseende förekommit alldeles oförhindrade besluta det någon skrifvelse till K. M:t med anhållan att få expropriera tomterna ej I för närvarande borde aflåtas. Hr Liljenstolpe yttrade sig i samma syfte som hr Montelius. Genom det vilkor Lundhs arfvingar fästat vid det gjorda aftalet, ansåg han det med dem upprättade kontrakt hafva till alla delar förfallit, och han tviflade på, att någon domstol skulle kunna döma dem till angevar, om de under tiden sålt tomterna till tredje man. I afseende å expropriationsfrågan bad han att få fästa uppmärksamheten på, att hvad hittills i denna sak beslutits, endast tillagt stadsfullmäktige en rättighet, men ej ålagt dem någon skyldighet. Hr Malmstev anmärkte, att man alls icke borde befatta sig med att diskutera om hvad följden skulle blifvit, om Lundhska arfvingarne gjort sig skyldiga till kontraktsbrott. Om de hade sålt tomterna, då först hade diskussion härom varit få sin plats. Nu reducerade frågan sig helt enelt derhän, att stadsfullmärtige beslutit sig för att inköpa nämnde arfvingars tomter, hvilket beslut K. M:t genom sin afgifna förklaring stadfästat. Och såvidt stadsfullmäktige ej vill rifva upp sitt eget en gång fattade beslut, måste man också skrida till köpets verkställande. Hr Montelius erinrade om Nybroviksfrågan. Hr PPreljer ansåg saken så fullständigt belyst genom hr Naurmanns anförande, att han för sin del ej hade något att tillägga. Han trodde icke, att någon domstols pluralitet skulle komma till annat slut, än det hr Naumann antydt. Hr v. Koch erinrade om samman rädet den 13 Juni 1866 samt förmenade, att ingen af stadsfullmäktige lemnat nämnde sammanträde med annan öfvertygelse, än den, att utskottets hemställan i det då behandlade betänkandet n:r 33 förfallit. Om man då icke ansett köpet bi fallet, vore det orimligt att nu påstå motsatsen. Han förordade afslag. Hr Wistrand. Enär han utan reservation, såsom ledamot i vederbörande utskott, tillstyrkt betänkandet, hade detta skett på den grund, att han hört jurister förklara, att någon stridig mening om staacsfullmäktiges förra besluts bindande egenskap ej kunde uppstå, men då han nu under diskussionen hört jurister hylla diametralt motsatta åsigter, fann han sig föranlåten instämma med dem som påyrkat, att betänkandet ej skulle bifallas. Hr Billbergh ansåg det icke vara skickligt eller för stadsfullmäktige passande att återtaga ett beslut, som redan vore fattadt. Utgången af voteringen den 13 Juni, angående tillämpningen af 23 S, hade visserligen kunnat ingifva en och annan någon tvekan för tillfället om beslutets giltighet, men denna tvekan vore numera undanc röjd. I jemförelsen mellan enskilda ombud och ett af offentlig myndighet godkändt ombud kun! de han ej instämma, likasom han ej kunde dela 1 hr Montelii åsigt om det uppgjorda kontraktets e beskaffenhet, sedan stadsfullmäktige den 13 Juni till det uppgjorda köpet, den bestämda köpe-, summan och öfriga vilkor, lemnat sitt bifall. Hr Fröberg hade nu hört juristernas åsigt, men ! ansåg sig äfven böra framhälla köpmiäns åsigt ! om saken. Det uppgjorda kontraktet vore ej att betrakta annorlunda än såsom ett aftal, hvaraf ! all verkan tilländagick den 15 Juni, om den ena f kontrahenten ej denna dag lemnat den andra ; svar. Då stadsfullmäktige ej gifvit Lundhs arfvingar svar inom den stipulerade tiden, voro ock ; i följd deraf kontrahenterna å ömse sidor fria ( från aftalet. Han yrkade afslag. 1 Hr Tempelman visade, att den tvekan som ett , par talare yttrat angående kontraktets behöriga , afslutande, vore obefogad, då den ledamot af f drätselnämnden, som undertecknat detsamma, handlat enligt vederbörlig fullmakt. Den 13 Juni 8 hade stadsfullmäktige godkänt nämnde kontrakt 8 med alla de deri bestämda vilkor, och då K. M:t le nu förklarat detta beslut gällande, vore också k kontraktet ovilkorligen bindande. 8 Hr Lindhagen) fästade uppmärksamheten på, l? att kontraktet med Lundhska arfvingarne bei a 1 I f i q I 1 1 I t n a d ! (e f kd -— fee stämde såsom vilkor, att det ifrågasatta köpet skulle vara af stadsfullmäktige bifallet sist den 15 Juni. Den 13 Juni hade fullmäktige godkänt köpet, och genom den af K. M:t afgilna förklaringen hade ingen förändring deri inträffat. Frågan hade genom nämnde förklaring kommit på recist samma punkt som den befann sig, då ! öpet den 13 Juni af fullmäktige godkändes. Den skilnad som egde rum i afseende å kontrakter uppgjorda mellan enskilda och offentlig myndighet hade blifvit tillräckligt påpekad. Om hr Fröberg t. ex. uppgjort ett aftal med staten under vilkor, att riksdagens bifall inom viss tid derför erfordrades, skulle det möjligen kommit att stå honom dyrt om han brutit aftalet, derre ätt ingen särskildt ptskickad ipom den beämda tidens utgång gifvit honom svar om riksdagens beslut, Med det bemyndigande att afsluta köpet, hvarom talades i utskottets hemställan, afsågs endast en verkställigetsåtgärd, vissa formaliteter, såsom köpehandlingars aflemnande, liqvidens appgörande o. 8. v. Det gifva exemplet vid Nyf broviksfrågans behandling lämpade sig icke på 1 föreliggande ärende. I förra fallet rörde saken ensamt kommunen, men i det sedpare tredje pejsons rätt. Hr F. Th. Berg yttrade sammå åsigt som hr v. Koch. Hr Weser uttalade sig i sam-s ma syfte som hr Naumann. Hr Behrling tillkän-g nagaf, att han komme att rösta för bifall, då de b I n h skäl som anförts öfvertygat honom att stadsfullnäktige ej på ett hederligt sätt kunde komma från köpet. Hr Hazelius ansåg det ej vara tadsfullmäktige värdigt att begagna sig af eni idvokätyr, som möjligen kunde ifrågåkommä t nellan enskilda personer, för att blifvå fria från I let ingångna köpet, och antydde det opinaglipa oredikament, hvari stadsfullmäktige skulle råka T senom en process med Lundhska arfvingarne. 4 Efter elutad diskussion biföllo stadsfullmäktige Iv efter votering med 40 röster imot 34 hr Monteliib remställan 1 fråga om köpet af Lundhska arf-lq : I E t 8 n å ä vingarnes tomter, och beträffande expropriation af Sundstedtska tomterna blef förslaget härom afslaget med 42 röster mot 31; mot hvilkMN illi stadefelle oem lut tskilliga bland st105ulmartige reserverade Härefter förekom och godkändes beredningsatskottets utlåtande med förslag till förklaring ötyer ätskilliga fastighetsegares i hufvudstaden besvär öfver stadsfullmäktiges beslut i fråga om ordnande af de fastighetsegarne särskildt åliggande kommunalutskylder,