Aftonbladet – 20 maj 1867, sida 2

a Vv VTeNiBv SUP MANUBA UU IT besökta möte, som i afton hållits i härva. i rande skandinaviska sällskap för att fattadc beslut om ett förslag till närmare bestäm. Cc mande af föreningens program, har för den, som skrifver dessa rader, haft ett särskildt ji intresse derigenom, att det gifvit den full-r ständigaste bekräftelse på riktigheten af dej skildringar af de poli.iiska åsigternas ochlt partiernas ställning inom vårt land, som jag ! under loppet af de sista månaderna haft anledning att flera gånger framlägga för!t Aftonbladets läsare. Med en klarhet soms knapt skulle ha kunnat bli resultat af enl debatt i tidningarne, i hvilken man har tillfälle att väga hvarje ord och göra detj! så tvetydigt som möjligt, har det kommit is dagen, häru djup i botten den splittring är, hvilken jag oftare påpekat eller rättare s antydt, mellan ett ultrakonservativt och ettls radikalt skandinaviskt parti. Jag vill ickell begagna benämningarne ett norskt-norskts Dunkerskt parti och ett amalgamistiskt; tyls båda dessa namn brukas nu blott af mot-li ståndarne och tjena snarare till att förvirra ! uppfattningen af situationen, sådan den il! verkligheten är, än att göra den tydlig. i De beskyllningar för brist på uppmärk-) samhet för bibehållandet af Norges sjelf-li ständighet i förhtllande till Sverge, som nul( en längre tid blifvit riktade mot det skan. dinaviska sällskapet och specielt mot en dell4 af dettas mera framstående medlemmar, så t väl som den ringa garanti, som låg i säll-1 skapets i mycket allmänna uttryck hållna l! program, framkallade vid sällskapets sista li möte ett slags interpellation, som fann ett l ytterligare uttryck i ett af Höjesteretsadvo-4 katen Joachim Ebbell till behandling i afton : I framstäldt så lydande förslag: ?Det skan-1 dinaviska sällskapet vill ha sitt program i: förstådt sålunda, att man beträffande unio-: nens utveckling och befästande i politiskt4 afseende håller sig till de gränser, som äro 1 Jutstakade genom vårt storthings och vårlt regerings utlåtanden om de ta ämne?. Här-l emot hade sällskapets styrelse, stödjande l: sig på, att dess program icke kräfde någon li ytterligare utveckling och att en sådan re-l solverande förrättring som den föreslagna måste anses för icke allenast onyttig, utan : rent af skadlig, hemställt till sällskapet att afslå all voteriog öfver det väckta förslaget. : Härom utspann sig nu en i flera timmar: fortgående debatt, för hvilka det icke är min afsigt att här redogöra, och hvilken också för Aftonbladets läsare skulle vari af mindre intresse, men hvars gång och resultat det må vara mig tillåtet att i kort. het antyda, såsom en ytterligare illustratioa till den beskritning af partiställningen, till hvilken jag, såsom nämndes, oftare haft Janledning att lemna bidrag. I formelt afseende var advokaten Ebbells I förslag föga klart, så länge det icke anförde, hvilka storthingsoch regeringsyttranden det var, som man skulle sätta såsom norm för sällskapets verksamhet, eftersom p dessa utlåtanden under tidernas lopp ha omvexlat, likasom de också icke sällan inbördes divergera. Under debatten bestämdes detta närmare derhän, att härmed menades närmast storthingets förklaring af år 1863 i anledning af det kongl. diktamen, samt regeringens proposition uf 1865 om tillsättande! af en revisionskomit — men likväl icke blott dessa enstaka yttranden, utan hela den tendens och riktnirg, som storthing och re; Iring i förslagets framställares tanke hadel följt i uppfattningen af det unionella förhållandet till Sverge. Under skildringen af denna förmenta riktning kom förslagets; upphofsman och den enda adjutant, som utgjorde hans stab, till ytterligheter, hvilka ) kanske till en del låta förklara sig genom Iden starkt polemiska prägel, debatten eter hand antog, men som tillika på ett beklagligt sätt visade, huru lätt öfvergången är från en i det väsendtliga berättigad ståndI punkt, hvilket den s, k. Dunkerska efter vår uppfattning är eller åtminstone ursprungligen varit, till den ultra-konservativa isolering, som allt mer och er börjat framträda såsom denna stindpunkts karrikatyr och som blirvit så ensidigt påyrkad i veckobladet ?Vort land? och i hr E. Sars före-s drag: Om den nyeste skandinaviske Hel. ! statspolitik?. En författare, som i sistal! numret af tilläggsbladen till Nordisk Tid-lg skrift anmält detta sistnämnda arbete, yttrar, r att ?vi här finna den beryktade Dunkerskav st ndpunkten amplifierad och utvecklad I f S 1 till konseqvenser, hvilka mästaren sjelf måhända ej skall erkänna. Vi tillstå, att det först är hr S:s skrift, som öppnat våra ögon med afseende på hr Dunkers. Hr D:s åsigt om Norges isolering från Sverge intilldess Danmark komme med, syntes oss i början vara en hållbar ståndpunkt: det visar sig nu, att hr D:s resonnementer om Sverge låta lika väl tillämpa sig på Danmark eller å Norges ställning i Norden öfverhufvud.? är en svensk författare kan yttra sig så,l skall man så mycket lättare kunna förstå, huru man här i Norge kunde finna denq Dunkerska ståndpunkteu hållbar, ja att man t ännu är af samma mening, om man också vid sidan deraf frestas att utbrista: Gudn bevare mig från mina vänner; mina fiender skall jag nog sjelf sörja för?, och bestämdt måste afvisa all solidaritet med dem, som i ofruktbart konseqvensmakeri drifva saken till den yttersta ytterlighet, såsom under det skandinaviska sällskapets debatt i afton skedde. Här uttalades nemligen med klara ord och upprepades flera gånger i all: be lå stämdare uttryck detsamma, som är qvintessensen af det Sarsska föredraget och af alla k Vort Lands? uppsatser: att ?unionen ickel2? är annat än en dynastisk union samt en sjelf , skrifven allians i krigstid?, och att all ut-g sträckning utöfver detta skulle leda den inla i alldeles nya förhållanden, skulle bryta lsi med de grundsatser, på hvilka den år 1814lje grundades och från hvilka man icke bordel? vika ett enda tuppfjät, ja icke heller kundel vika, utan att man derigenom gjorde bör-s jan till ett fullkomligt uppgifvande af Nor-b ges sjelfständighet, Emot denna trängalr uppfattning såväl af den nuvarande uvionens politiska karakter som af historisk perfektibilitet öfver hufvud nedlades naturligt-f vis på stället bestämd protest. Isynnerhetlyv blef förslagets upphofsman genmäld afriks-a arkivarien M. Birkeland, som i ett kort, men li lika mycket på innehållets som formens vägT! nar förträtfligt föredrag framhöll, huru det visserligen var sannt, att unionen hade börjat löst af det skälet, att folken då efter en gelä nom århundraden fortsatt st id stodo fiendt-s Lot nach misstänksamt mat hvarandra men I U 1 S f c t G 8 OM He m HB MN