Aftonbladet – 15 maj 1867, sida 3

tt, brända växter, kakao, socker och tobak, samt af föreslår att tillämpningen af förhöjningen måtte rvidtagas så snart ske kan. . eBåda dessa punkter biföllos utan anmärkningspå I värd diskussion. nI fjerde punkten föreslår utskottet att, under ;Sbenämningen wvapenskatt, en särskild bevillning n-! måtte utgå efter andra artikeln med halfva det i, belopp, hvartill den skattskyldige enligt denna 3, ) artikel är uppförd till beskattning, samt att denna öI skatt måtte, på samma sätt som bevillningen, er vid 1868 års uppbördsstimmor uppbäras. Ett n. I förändradt Törslag har blifvit framstäldt af frih. af Liljencrantz och hr Bergström, hvilket vi för korthetens skull här nedan benämna frih. Liljencrantz förslag, innehållande att den föreslagna vapenskatten skulle erläggas med ett belopp, motsvarande en fjerdedel af skatten efter agge artikeln samt utgå under åren 1868 och Diskussionen öfver denna punkt börjades af frih. Liljencrantz, som förordade sitt här ofvan nämnda förslag, hvilket blott innehölle den olikheten i jemförelse med utskottets, att det fördelade skatten på två år. Derigenom skulle den fördelen vinnas, att man afskar eller förminskade möjligheten af förslag vid nästa riksdag till en ny vapenskatt, hvilken talaren ansåg obehöflig, om de vanliga inkomsterna med sparsamhet användas. Grefve Posse medgaf visserligen sanningen deraf, att svenska folket vid denna riksdag beskattat sig så högt, att det vore väl om någon lättnad kunde tillvägabringas. Men den lättnad, som nu jfrågasättes, är alltför obetydlig. Hela skatten skulle nemligen för en egendom med 10,000 rårs uppskattningsvärde utgöra 1 rår 50 öre, och på en egendom värd en million 150 rdr. Talaren ansåg det föga vigtigt om detta uttaxerades på en gång eller i två omgångar. Hvad beträffade den föregående talarens yttrande, att man, genom antagande af hans förslag, skulle afskära möjligheten af en ny vapenskatt, så var i talarens tanke hvarje riksdagsman Iså säker på sin sak, att man icke behöfde kringgärda kamrarne med försigtighetsmått för latt förmå dem att afslå en skatt, om denna pröfvas obehöflig. Blir åter en ny vapenskatt behöflig vid nästa: riksdag, så skola de säkerligen icke afnågonting anse sig hindrade att skaffa landet vapen, hvarmed det kan försvara sin sjelfständighet. Talaren yrkade bifall till ut skottets förslag. (Många instämde.) ; Hr Medin hade önskat, att vapenskatten äf-: ven blifvit fördelad på tredje artikeln. Hr Sandstedt yttrade sig i samma syfte. i Frih. Alströmer ansåg en skatt snarare skola ! öfvergå till stadigvarande, om den fördelades på : flere år och motsatte sig derföre frih. Liljen-: crantz förslag. Hvad beträffade yrkandet attli skatten äfven bort utgå efter tredje artikeln, såli innehöll depna artikel så många olika slags skatteföremål och många, t. ex. testamenten, vore af den art, att de ej gerna kunde för detta 1 ändamål beskattas: Dessutom skulle det med-s föra så liten förhöjning i skatten, att från be loppets storlek intet skäl fanns dertill. Yrkades bifall till utskottets förslag. Hr Aug. Andersson motsatte sig äfven frih. Liljencrantz förslag, emedan han trodde folket vara mest belåtet med attså snart som möjligt afbörda sig denna skatt, och yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Lönnberg ansåg vapenskatten ej vara fullt rättvis, emedan den alltför hårdt komme att drabba de många familjer, som me största svårighet fullgöra sina utskylder och för hvilka en tillökning, låt ock vara en temligen obetydlig, skulle kännas ganska tryckande. Talaren hade derföre önskat, att de blifvit undantagna från utgörandet af denna skatt, hvilkas årsinkomst icke uppginge till 6 å 800 rår. Likväl ville talaren icke framställa något förslag i detta syfte. Hr O. B. Olsson önskade, att skatten äfven måtte fördelas-på tredje artikeln. dr Ahlgren yrkade bifall till utskottets förslag. HAr Key fann det besynnerligt, att vapenskatten skulle utgå blott efter andra artikeln. Ehuru det ökade beloppet derigenom blir. obetydligt, ansåg talaren det likväl vara vigtigt, att denna skatt tår utgöras äfven af enskilda banker, som ro befriade från nästan all skatt, för spelkort, araktersfullmakter 6. 8. v. Talaren biföll frih. Liljencrantz förslag: r Jöns Pälirssön ansåg det otillbörligt af riksdagen att lägga en så stor tillökning på andra artikeln. Om skatten icke komme att utgå efter tredje artikeln, så skulle de sedelutgifvande bankerna och Dylta svafvelbruk gå fria, och dertill ville talaren icke lemna bifall. Talade för frih. Liljencrantz förslag, hva:i han föreslog den förändring att, i stället för andra artikeln, skulle det heta efter andra och tredje artikeln. Hr Per Nilsson i Espö yrkade bifall till utskottets förslag. Frih. Liljenerantz ansåg riksgäldskontoret vid nästa års början komma att få mera penningar än det behöfver, hvadan det sannolikt måste utlåna penningar för att de ej skola ligga oräntade. Talaren frågade, om det kan vara skäl att taga penningarne ur folkets fickor blott derföre att riksgäldskontoret skulle få låna ut dem. — Påståendet att om de skattdragande tåla en fjerdedel, så tåla de hälften, påminde talaren om bondens Tesonnement, hvilken lastade på ved efter en häst och för hvarje vedträ han pålade, yttrade: tål du detta, såtål du ett till. Följden blef emeliertid, att hästen icke kunde gå ur fläcken. Statsrådet von Ebrenheim påminde om de många olikartade föremål, som hänföras under tredje artikeln, och hvilka gjorde beskattning efter denna artikel mindre lämplig: äfvensom derom, att de enskilda bankerna icke gå fria från vapenskatten, emedan de skatta efter andra artikeln. Tr von Troil yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Key beklagade, att det hos oss blifvit regel att det, som med lätthet kunnat beskattas, det har ock blifvit beskattadt; men att det, som varit svårt att beskatta, sluppit undan. Det vore visserligen sannt, att de enskilda bankerna skatta etter andra artikeln ; men denna beskattning är så ringa, att den ganska väl kunde tåla vid li et mera. Talaren ansåg kamrarne böra vara varsamma, så att ej landets inbyggare med skäl nå kunna säga: På lefnadsbehofven hafven I agt skatt, men icke på de rika och lyckligt lotade i samhället. Man borde akta sig, att man cke väckte de fattigares, i hvarje fall lätt förklarliga, afund mot de rikare. Talaren unlrade, om det icke kunde vara skäl att beskatta len menskliga fåfängan -och begäret efter sällskapsnöjen, genom att pålägga karaktersfullmaker och spelkort den föreslagna skatten. Frih. Alströmer väckte uppmärksamheten lerpå, att här blott vore fråga om en til fällig skatt. Om denna skulle utgå äfven efter tredje artikeln, så komme det onekligen att taga sig något besynnerligt ut, om utländska handelsexpediter skulle åläggas skatt för att skaffa oss vapen. Hr Ridderstad tillkännagaf sitt ogillande af let i söndags fattade beslutet och reserverade sig not alla vid denna riksdag beslutna skatteörhöjningar. Talaren beklagade djupt, det rikelagen ansett nödvändigt att företaga dessa föriöjningar, och skulle med så mycket större sorg ringa sina kommittenter denna underrättelse. om han aldrig förut hemvändt från riksdagen ned en dylik sorgepost, hvilken de hemmararande säkerligen skulle erfara med ännu större n le ej g