Aftonbladet – 15 maj 1867, sida 3

me att grundlagen meddelade tillräckligt tydliga fö rre reskrifter om sättet, hvarpå kommunikatione: ke vederbörande kammare emellan böra ega rum om Uppå framställd proposition blef punkten ai I kammaren godkänd. Grefve C. G. Mörner anmälde reservation mot detta beslut, hufvudsakligen med afseende derå att, i fråga om denna beskattning, man ej tagit i beräkning tredje artikeln inom bevillningsI förordningen. I sammanhang härmed godkändes ock förslag till författning om utgörandet af den för vapenskatten afsedda beskattning. Andra kammaren. Först föredrogs bevillningsutskottets betänkande n:r 26, med förslag till den af riksdagen fastställda bevillningssummas utgörande. I första punkten har utskottet föreslagit, att den beslutna förhöjningen i tillverkningsafgiften för bränvin skall, såsom tilläggsafgift till åen nu gällande, jemväl innevarande år utgöras, hvarjemte utskottet föreslår riksdagen, att hos K. M:t anhålla, det den nya bränvinstillverknings-förordningen måtte så snart som möjligt utfärdas för latt genast lända till efterrättelse. Denna punkt framkallade en diskussion, som öppnades af hr Rylander med det tillkännagifvande, att han . bestred, det förhöjningen i bränvinsbränningsafgiften genast skulle tillämpas. Bland andra svårigheter, som detta skulle medföra i praktiken, I var äfven den, att många hos konungens befallningshafvande anmält sig för bränvinsbränning på hösten och redan af denna myndighet erhålFit uträkning på det skattebelopp de derför skola J erlägga. .I Hr Aug. Andersson, som reserverat sig mot utskottets beslut, fann den föreslagna åtgärden i högsta grad orättvis; i det de bränvinstillverkare, .j som redan under denna vinter begagnat sig af hela den medgifna tiden, blefve oskäligt gynnade emot dem, som under denna vinter blott bränt en månad och uppskjutit med bränvinsbränning under de två återstående till hösten. Grefve Posse ansåg, att kammaren genom bifall i lördags afton till statsutskottets betänkanI de n:r 98 redan beslutit tillämpa förhöjningen i år. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Ola Jönsson var af samma tanke som grefve Posse och ansåg det vara både för staten och producenterna vigtigt, att förhöjningen tilllämpades redan i år. För öfrigt hade tal. ansett det orättvist att i år tillämpa förhöjningen på kaffe och socker, men hade äfven bifallit detta, på det någon konseqvens måtte finnas. Yrkade bifall. Hr Kallstenius reserverade sig motde beslutna förhöjningarne. Hr Johannes Andersson motsatte sig förhöjningens tillämpande i år, emedan han trodde att inkomsterna deraf skulle föga ökas, och förenade sig i hr Aug. Anderssons reservation. Hr vy. Troil ville icke bestrida, att flere bränvinsbrännare redan anmält sig hos kon. befallningshafvande till bränvinsbränning på hösten ! och erhållit uträkning på skattebeloppet; men. då de blott en månad förut behöfva anmäla sig, ) så var det i talarens tanke icke troligt, att det kunde vara många: Men om en eller annan, verkligen redan anmält sig, så vår det likväl så enstaka fall, att det ej borde inverka på kamma-. rens beslut; Det ifrågavarande förslaget ansåg ; tal. både nyttigt och nödvändigt, emedan i höst en mytket stor mängd bränvin säkerligen eljest , komme att brännas och utrikes ifrån införas, I hvilket under loppet af nästa år kunde återntföras med: vinst at 10 öre pr kanna för affärsmannen, men med lika stor förlust för staten. Yrkade bifall. Samma yrkande gjordes af hr Wi Iq sgard!. Hr Bylander upplyste, att han var enlq bland dem, som anmält sig till bränvinsbränning ) 3 nästa höst. Hr Jöns Pährson nedlade sin lifliga protest emot förslaget. Och ehuru tal. icke kunde hoppas att för närvarance vinna något för sin mening, trodde han dock, att framtiden skulle gifva l , honom rätt deruti, att kammaren litet mera kunI q de behöfva följa grundlagens bud, Tal. reserve-le rade sig på förhand mot det beslut kammaren , äg att fatta. — Frih. Ahlströmer yrkadel; ifall. Frih. v. Schultzepheim ansåg det hvarken : vara klokt eller riktigt, att lägga grundskatt på a näringarne, som böra beskattas ensamt genom konsuwtionsskatter på de genom dem frambragta sl artiklarne. 61 R. F. föreskrifver, att bevillningarne skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af riks-z, dagen fastställd blifver?. Representationen tillsammans med konungen har rätt att besluta ändring såväl i denna som andra grundlagsparagrafer — Nikväl först efter tre år. Derför ansåg talaren, , att man icke har rätt att genast besluta en grundp lagstolkning, som är att förlikna vid en ändring. ) Då det står att bevillningarne skola utgöras intill r, slutet af det år etc., så är det advokatyr att säga te det den ursprungliga bevillningen utgår, fastän yt 6 britt Bane något mera utgår derjemte. Det är ungefär detKl samma, som om man ville säga att en 3:a och a: en 5:a är detsamma, derför att 3-talet inneslutes i 5-talet. m Om bevillningsutskottet varit konseqvent, så r borde det hafva beslutit att förhöjningen skulle ef utgå retroaktivt, således äfven för dem, som redan de I ört under årets lopp. En olägenhet är attf, : sia gynnas på andras bekostnad, i det de som halva nagot större bränvinsparti begagna sig afl den föreslagna förhöjningen för att skörda en 1 oskälig vinst. På Stockholms börs har bränvinet, efter kamrarnes beslut i söndags afton, redan stigit 14 öre pr kanna. kö Talaren trodde, att man för en möjlig vinst vs icke borde förrycka begreppen om rätt och orätt. vi Då stora och vigtiga händelser inträffa, när nöden som bryter lagen är för dörren, skulle talaå ren icke vara emot en sådan grundlagstolkning, som man nu företog sig; men då nu allt går sin jemna gång, då ingen kunde påstå ått någon nöd fanns förhanden, kunde talaren icke biträda densammr. Talaren sade sig icke vara bränvinsfat brikant och hoppades med Guds hjelp attaldrig ; bli det; han kunde således yttra sig opartiskt. kl Hvad han ifrade för, var grundlagen, hvilken dr han ärade högst af allt på jorden och uppmanade de med mycken värma kammarens ledamöter att icke fatta ett beslut, hvarigenom den blef trädd för nära. Hr Ribbing. Sedd i sitt sammanhang inneblle de den, af nästföregående talare citerade, 61 regesk ringsformen en garanti; att de åtagna bevillnin garne icke skola kunna upphöra förr än året näst efter det, under hvars lopp den nya bevillningen pa blifver fastställd. Sjelfva ordalagen (det står nemligen att bevillningarne skola Putgöras?) hänvisa tydligen på en motsats till att inskränkas de elier borttagas. Stode det att de skulle utgå oförändrade eller något dylikt, så skulle den fö föreslagna åtgärden vara ett våld mot grundlada gen. Nu kan detta så mycket mindre vara hänht delsen, som bevillningsutskotlet föreslagit, att br förhöjningen skall utgå såsom en tilläggsafoift. Om detta förslag bifalles, så blir frågan: hafva bevillningarne upphört att utgå, derför att man bestämmer en tilläggsafgift att jemte dem utgå. Lika orimligt som ett sådant påstående skulle vara, lika orimlig är den meningen, att här är bi fråga om ett våld mot grundlagen, hvilken på ? intet ställe förbjuder att öka bevillningarpe. ue Man har sagt, att klokheten skulle vägra anEj tagandet af den föreslagna åtgärden. Hvilkas hb fördel afser då denna åtgärd? Jo först och främst be statens, som behöfver större inkomster. Och onekli ? gen bör ändå detta ändamål vinnas just derigenom, k att man söker förekomma en oproportionerligt stor bränvinstillverkning i år med lägre skatt, emedan annars tillverkningen nästa år skulle minskas i samma proportion som den i år ökades. b Men den föreslagna åtgärden är äfven till fördel v för de skattdragande i allmänhet, hvilka derförutan finge högre skatter. De som komma att ke förlora äro afnämare, icke producenterna eller de som handla med varan. mn Talaren beklagade att man skulle behöfva för. ) 59 orsaka rubbningar i affärsförhållandena, men ansej såg att man måste finna sig dervid under nuvarande förhållanden. tet Ar OC: Ifvarsson hade motsatt sig förhijninun gen; men då den icke desto mindre blef afriksdagen godkänd, ansåg talaren, att man bör taga : saken sådan den är. Och då det är fråga om, antingen staten skall få någon verklig inkomst af denna förhöjning ellor am kanitaliotornmn olla