nes oss den ädle friherrens beskärmelse öfver utdelningen af ifrågavarande förslag, som till följd af bestämmelsen i andra kammarens arbetsordning har en viss officiel karakter, vara temligen malplacerad. Genom liten eftertanka borde såväl frih. Tersmeden som de, hvilka med honom instämde, lätt ha insett att om ettsådant förslag icke upptoges af någon ledamot i inedkammaren, kommer det der icke under behandling; men att om det upp oges — hvilket i detta fall verkligen skedde — så är det nu en obestridlig fördel att det finnes tryckt tillgängligt för att af kammarens ledamöter granskas. Vi anse det ej vara utan all vigt att framhålla, att en åtgärd sådan som den ifrågavarande omöjligen kan medföra någon olägenhet, men möjligen ganska väsentliga fördelar, bland hvilka den icke är den minsta, att om den tanke, som ligger till grund för ett ändringsförslag, vinner båda kamrarnes bifall, ha de äfven tillfälle att förena sig om en gemensam redaktion, hv: rigenom sammanjemkningar? och omgångar kunna undvikas.