Aftonbladet – 15 maj 1867, sida 2

nya Orenvins-Willveranings-tororaningens utfärdande bestämmer; att de beslutna förhöjningarne i tullsatserna å artiklarne kaffe, brändt kaffe och alla till kaffesurrogat användbara brända växter, kakao, socker och tobak skola, såsom tilläggsafgifter till nu gällande tullbestämmelser, utgå redan innevarande år, så snart ske kan, samt att en vapenskatt skall utgå på grund af innevarande års bevillnins, med ett belopp motsvarande hälften af bevillvingen efter andra artikeln. Det är, såsom våra läsare hafva sig bekant, genom dessa beskattningar som riksdagen anser sig kunna åstadkomma de 4,900,000 rdr, till hvilka bevillningssumman blifvit af riksdagen fastställd. Likasom vid den öfverläggning, som föregick beslutet i söndags afton om bestämmande till 6 millioner rår af den summa, som får upplånas för betäckande af innevarande års brist i riksgäldskontoret, yttrades äfven i går afton betänkligheter ur grundlaglig synpunkt mot påbjudandet af skatteförhöjningarnes tillämpning redan under innevarande år. Då beslutet härom dock var de facto fattadt redan i och med fastställandet af lånesummans belopp, hade de gjorda inkasten nu egen:ligen karakteren blott afnågra medlemmars reservationer och protester mot en i deras tanke grundlagsvidrig åtgärd. Riksdagens rätt att fatta sådana beslut, som de ifrågavarande, lärer väl emellertid svårligen kunna med framgång bestridas. Deremot är det alldeles obestridli-t, att del: ionefatta ett sådaut våldsamt ingripande från Jegstiftningens sida i affärsrörelsens jemna gäng, hvilken ej kan undgå attrikta några och tilläfventyrs ruinera andra, på samma sätt som åtskilliga andra undantagsåtgärder, såsom t. ex. spanmålsexportförbud, bränvinsbränningsförbud o. s. v. Klart:är, att om än statsmakterna ega juridisk rätt att vidtaga sådana åtgärder, äro dessa dock af beskaff .nhet att endast i yttersta nödfall böra anlitas och de kunna endast af verkligt nödfall rättfärdigas; ty oberäknadt de direkta förluster, som lagstiftningen genom dem kan tillskynda enskilda medborgare, måste farhågan för ett dylikt våldsamt ingripande, som korsar alla beräkningar, alstra en för handeln och affärslifvet alltid menlig osäkerhet. Olägenheterna häraf äro så mycket större numera, sedan man genom de årliga riksdagarne icke ens såsom förut har temlig trygghet att åtminstone under en treårsperiod se de en gång utfärdade föreskrifterna och taxorna upp: rätthållna. Hädanefter skall svårligen pågon här i landet våga inlåta sig på någon spekulation, som är beroende på riksdagens beskattningsåtgärder, förr än riksdagen ätskiljts, eller utsträcka sina kalkyler längre än till tiden för den nästkommande riksdagens sammanträde. Ty så snart kamrarne åter äro samlade, sväfvar affärsmannen i ovisshet om dagen och stunden då en ny beskattning kan dekreteras, hvilken tilläfventyrs gör det i öfrigt bäst beräknade företag till hans ruin. Huruvida rätter nöd nu var för handen, som rättfärdigar undantagsåtgärderna, är en ganska brydsam fråga. Det vill synas oss såsom hade nu, i sista ögonblicket och på den punkt, dit man genom en följd af förut beslutna åtgärder hade kommit, riksdagen knappast något-annat val än attfatta de beslut, hvarom här är fråga. Ett öfvervägande af i hvad mån besluten kunna försvaras, måste således vida mindre blifva en betraktelse öfver dessa beslut i och för sig, än öfver hela den finansplan, som ledt till nödvändigheten att tillgripa dylika åtgärder. Grundtanken i denna plan är, såsom man vet: undvikandet af all utländsk upplåning för det närvarande; och motivet för denna tanke åter har varit sträfvandet att stärka statskrediten, som lidit genom det oupphörliga lånandet i utlandet, Erfarenheten skall visa om det varit välbetänkt, att nu på en gäng och under en så tryckt konjunktur som den närvarande beträda en alldeles ny väg för åstadkommande af medel till våra jernvägsbyggnader, så att man nu vill åstadkomma allt genom direkta skatter och ett inhemskt lån på kort återbetalningstid, i stället att medel förut anskaffades igenom lån i utlandet. . Säkert är, att det är en mycket våldsam kur för våra förra utsväfningar i låneväg. Måtte det visa sig, att landet kan genomgå densamma uian att deraf må alstras en sådan förtvining af dess kratter, som tillintetgör frukterna af ett eller annat årtiondes utveckling! En anmärkningsvärd episod under förhandlingarne i andra kammaren om! bränvinsskattens förhöjande redan i är var en representants uppgift att åtskilliga bränvinsbrännare — och oland dem talaren sjelf — hade redan anraält sig till bränvinsbränning i höst och fått konungens befallningshafvandes tillståndsresolution med ätföljande uträkning af skattebeloppet. Då dessa resolutioner utfärdats med stöd af den författning, som för tillfället var gällande lag, lärer det väl svårligen kunna bestridas, att de äro lagliga. Och om de äro lagliga, skall mas väl anse sig berättigad att upphäfva dem och påbjuda den högre skattens erläggande? Den här uppstående rättsfr gan synes icke vara så enkel, som en och annan talare förmenade då de antogo, att resolutionsinnehafvarne endast ha valet att antingen underkasta sig den förhöjda afgiften eller ock afstå från att bränna. Den blifvande nya lagen kan icke upphäfva de aftal, som blifvit träffade enskilda emellan, det är temligen klart. Men skall den kunna upphäfva de aftal, som blifvit träffade mellan den enskilde och staten? Eller skulle ett, på grund af gällande lag, sökt och erhållet tillstånd till en närings utöfning under de af lagen bestämda vilkor vara något annat än ett aftal mellan näringsidkaren och staten? Det af frih. Liljencerantz och hr Bergström föreslagna amendement, om vapenskattens fördelning pi två år, vann icke kammarens bifall, hutvudsakligen, tycktes det, emedan man ansåg beloppet alltför obetydligt att på två år fördelas. Vi nämnde i går, att förslagets upphofsmän hade, med stöd af andra kammarens arbetsordning, låtit på förhand trycka och utdela sitt amendement, hvilket sålunda kommit ätven första kammarens ledamöter tillhanda. Detta föranledde frih. Tersmeden att afgifva en i temligen braskande ordalag hållen ?protest? mot utdelningen af förslaget inom första 2 0 ms mn