Aftonbladet – 14 maj 1867, sida 3

lösen at asstgnatlonerna på DanKCn lorisattes för Göta kanal till den 4 Oktober och Malmö diskont till den 15 i samma månad, då derag kreditiver på banken voro tömda, hvarefter de presenterade assignationerna kasserades. Riksdagskallelse utfärdades den 1 Oktober! 1817 och ständerna sammanträdde den 20:e derpå följande November. I konungens tal å rikssalen den 27 November förekommer att K. M:ts åtgärder för upprätthållandet af de enskilda diskontverkens kredit icke haft annan påföljd, än att uppskjuta deras! fall: att denna händelse hos K. M:t stadgat den öfvertygelse att den kunde medföra helsosamma följder såväl för den inre styrelsen, som för vårt handelssystem, det K. M:t önskade kunna befria från det band eom fjettrade dess utveckling, och så länge näringsfriheten inom landet vore bunden och inskränkt, skall detta tillstånd nödvändigt återverka på handeln?. Vidare erinrade E. M:t att, då det cirkulerande sedelmyntet, som 1802 ej utgjorde mer än 14 millioner rdr banko, riksgäldssedlarne inberäknade, ner rdr banko, kunde rikets stäntill vidden af de uppoffringar som K. M:t varit nödsakad att göra för att upprätthålla pappersmyntets värde i jemförelse mot det utländska myntet.? ) I alla riktningar medförde diskonternas fall bedröfliga katastrofer. En mängd konträdesvis inom diskonternas låneområden. Vi torde längre fram komma i tillfälle att med ledsing af riksdagsförhandlingarne skildra den allmänna förlägenheten, eller Ppenningenöden?, som den vanligen benämndes. De trenne diskonternas tillgångar i fordringar för utlemnade omsättningslån och andra försträckningar utgjorde 8,117,000 rdr, deraf genast omkring 800,000 rdr ansägos såsom förlust och en enda summa såsom osäker. Göta Kanal diskonts förskottsfordran af kanalarbetskassen utgjorde 1,083,000 rdr och kamrerens balans nära 42,000 rdr, allt banko. Skulderna uppgingo till 7,308,000 rdr. — Allmänheten hade i diskonternas papper (assignationer och räntebärande förbindelser) fästade omkring 5 millioner rdr. Dessa papper, hvilka hela tiden ansetts såsom gångbart mynt och cirkulerat i allmänna rörelsen, blefvo med ens icke gångbara. Aktieegarne förlorade naturligtvis genast det af dem i verksilfver i banken deponerade grundkapitalet. försäkrade alla att de långt förut insett dessa penningeverks felaktiga organisation. De hade — sade man — allt för vidt utsträckt sin lånerörelse. Förut hade lika allmänt öfverklagats att de icke tillräckligt gått det allmänna lånebehofvet till mötes. Det är obestridligt att bankens styrelse varit ytterst efterlåten i kontrollen öfver diskonternas verksamhet. Nämnde styrelse, som nöjt sig med att lyfta den banken årligen tillkommande vinsten, hade blundat för administrationens felaktigheter, och icke ens ogillat då bankoombudet, som deltog i revisionerna al Malmö diskont och, med full vetskap om direktionens förseelser samt verkets obes:ånd, vilseledde bolaget i det att decharge lemnades, under det att nämnde ombud i hemlighet försett sig med en af direktionen utfärdad bandling, innehållande dechargeförklaringens ogiltighet. Icke ens under ständernas förhandlingar blefvo dessa åtgärder ogillade. För att nu till slut lemna en öfversigt af de åtgärder, som vid 1817—1818 årens riksdag, efter bekymmersamma och vidlyftiga överläggningar vidtogos för att afhjelpa den förlägenhet, som diskonternas iråkade obestånd åstadkommit, vilja vi i korthet anföra följande: Med några afvikelser från den k. propositionen beslöts, att staten genom riksgäldskontoret skulle öfvertaga utredningen af Malmö och Göta Kanal diskonter (hvaremot direktionen för Göteborgs diskont iklädt sig personligt ansvar för nämnde diskonts utredning); att de af förstnämnde diskonter utlemnade lån skulle successive under fem år infordras; att deras utelöpande assignationer på banken skulle vid uppvisandet med bankosedlar inlösas (Malmö diskonts kontanta medel utgjorde då stoppningen skedde 93,000 rdr, och dess utelöpande assignationer motsvarade 92,000 rdr; men Göta Kanadiskonten hade blott 66,000 rdr i kassan, mot 567,000 rår i utelöpande obligationer); och att dessa begge diskonters öfriga kapitalskulder med ränta till den 1 Oktober 1817 skulle till fulla beloppet liqvideras !5 af summan kontant och 4s med riksgäldskontorets obligationer utan ränta, betalbara på 4 år med 14 årligen, men skulle dock kunna ta gas i liqvid för förfallna diskontlån. — Bankens slutliga förlust på dessa diskonters utredning uppgick för Göta Kanals till nära 914,000 rdr för Malmö till 430,000 rdr, allt banko. Det förskott — 1,083,000 rdr som Göta Kanaldiskont lemnat till kanalarbetet afskrefs; men kanalbolaget fick afsäga sig all ränta på det tillskjutna kapitalet efter byggnadsären. Vid 1817 ärsutgåog uppgingo de af bankodiskonten utlemnade lånen till 6,132,000 rdr och summan af de lån som de några månader förut fallna diskonterna utlemnat till allmänheten 6,368,000 rdr, eller tillhopa 12!2 millioner rdr banko. Vid 1815 års riksdag hade det särskilda utskottet utan tvekan förordat att banken skulle förse dess diskont med en högst betydlig fond för rörelsens underlättande. Ständerna hade gått denna önskan till mötes vida öfver hvad försigtigheten bjöd. Vid den följande riksdagen yrkades att bankodiskonten skulle ytterligare förses med kapital för att ersätta de indragna diskonterna. Men bankoutskottet uttalade häremot stora betänkligheter, och efter lifliga strider beslöts att bankodiskontfonden, till lån på namn och reverser ej fick öfverstiga 6 millioner rdr, hvartill skulle läggas 2,100,000 rdr i den mån de ens-ilda diskonternas fordringar kunde inflyta, hvilket sednare beslut dock endast långsamt kunde realiseras, enär nämnde fordringar skulle liqvideras på fem år. I hela landet utbröt enart en allmän klagan att riksdagen i stället för att underhjelpa näringarne hade infört ett strypningssystem, som skulle fullborda de olyckor som med diskonternas fall börjat. Emedan förebud till en svår missväxt visade sig, berättigades rikegäldskontoret kort förrän riksdagen atslutades att upptaga ett lån på 2 millioner rår silfver emot 6 proc. ränta på 5 å 10 år för spanmälsanskaffning. För kapitalet skulle kungsgårdarne äfvensom kronans skogar och parker pantförskrifvas, och tulluppbörden för räntan. v) Under riksdagens fortgång förspordes mycken klagan öfver mannamån vid assignationernas inlösen i banken. ?De inlöstes icke alltid i den ordning som de blifvit aflemnade? — företrädesrätt lemnades åt inrättningar och enskilda som befunno sig i ett vänskapligare förhållande till bankostyrelsen, än den stora allmänheten o. 8. v. ) Med detta yttrande afsågs egentligen dåvavarande kronprinsen Carl Johans bemödanden att styra kursen — ett experiment som friherre Wirsn och statssekreteraren Hans Järta å det ifrigaste afstyrkte, som de visadeskulle lifva gagnlöst och förlustbringande, och som äfven ådrog kronprinsen ofantliga uppoffrinnu vore ökadt till omkring 30 millio-: der redan af denna omständighet döma l: kurser inträffade öfverallt i landet, men föreDet är klart att zedan diskonterna fallit, a masa TIS I ET TA eng a ka PRE CTR ät kt rå VA Pr se Få Ar ET