Aftonbladet – 9 maj 1867, sida 3

re EN Ta SE då tear Br e) utt er le nir aTr, aele le st Rla FR Ft! tt pligtena tUtsträrkande i. bela dess vidd, utan at ifrågasätta någon lindring i indelningsterket Tal. framställde derföre följande förslag till än dring af punkten: att sedan frågan om den tredje punkten omförmälda lindring eller aflösnin: af roveöch rustkållares besvär blifvit afsjord, ä hvarje svensk man värnepligtig från och me året näst efter det etc. . Hr Otterström hade sett denna fråga så, at åtagandet af den allmänna värnepligten skull utgöra ett vilkor för lindring i roteringsbördan Först då nan genom allmän värnepligt vunni säkerhet att försvaret Ökaå, först då kan mar tala om upphäfvande af indelningsverket. Tal trodde icke, det någon klass i samhället har rät att, då det är fråga om fosterlandets försvar I tala om privilegier och rättigheter. Hr Hedlond ansåg det vara en stor vinst, om dön frundsatsen blefve af riksdagen godkänd det hvar och en ät skyldig att firsvara fädernes landet, ty derigenom skulle landets tngåom finn: sig manad att med nytt lif öfva sig i vapnens bruk och en stor vinst hemtas för hela vårt na tionella lif. Talaren yrkade bifall till förslage med det framställda tillägget. Samma yrkande gjordes af hi Carl Hvarsson, som föröfrigt ut talade den mening, att om mat tar indelningsverket i dess helhet i betraktande, så är der icke fråga om personlig tjenst. Dessutom ansåg tal. det vara riktigt, klokt och ärligt att nu genast uttäla, på hvilka vilkor man vill åtaga sig värnepligten. Hr Ridderstad uttalade sig äfven för det af hr Sv. Nilsson föreslagna tillägget. . Deremöt kunde icke ht Dabm bifalla detta tillägg, emedan man derigenom uttrycker en misstro mot sig sjelf. Man vill tilltfinga sig lindring för ett så högt pris som det, att sätta på spel vår förmåga att försvara oss. Tal. uppfattade ställningen ungefär på samma sätt, som om besättningen på ett fartyg, hvilket befunne sig i ett baf fullt af klippor och sjöröfvare, på sammaå gång vöre delepate i fartyget, den ena med flera den andra med färre aktier; men de som hade flera aktier, vid ett anfall af piraterna, började framställa betänkligheter att deltaga i försvaret förr än nya fördelar blifvit dem beviljade. Ett dylikt förfarande ansåg tal. vara ett köpslående om den allmänna värnepligten; och trodde, ätt kömmittenterna icke skulle vara nöjda med ett sådant köpslagande. Frågar man landets ynglingar, huruvida de vilja köpsl!å om skyldigheten att försvara sitt land, så skola de säga nej, då de redan genom att ställa sig i skarpskyttarnes led visat sig vilja offra sig för fäderneslandet. — Yrkade bifall till punkten oföränrad. r He Marg gladde sig åt, att grundsatsen om den allmänna värnepligten blifvit uttalad och trodde, att man borde låta alla betänkligheter vika för att kunna förena sig om denna grundsats äfven med det föreslagna vilkoret. Grefve Posse änsåg att om de, som bära indelningsverkets tunga, läta förstå, att de fordra någon lindring, så bör man icke förtänka dem det; och minst bör man söka göra troligt, att de köpslaga med sin pligt, något som vårt folk icke plägat göra. — Då meningen med det gjorda tilläggel icke är, att lindtingen och lättnaden i roteringsbördan skall väta fullgjord, innan den allmänna värnepligton kan åtagas, utan endäst den frågan afgjord, att lindring skall beviljas, så kunde icke tal. annat än yrka bifall till detta tillägg. Hr. A. Larsson ville biträda tillägget med det vilkor, att indelningöverket icke behöfver aflösas utan att det efterskänkes. Hr yv. Troil hade med innerlig glädje hört de i dag afgifna yttrandena såsom vittnande om fosterländska tänkesätt. Det var honom de:före smärtsamt att nödgas uppträda emot det föreslagna tillägget, men han måste göra det, då han önskade att undartödja de klipper, hvarpå förslaget kan stranda. Talaren undräde icke på att detta tillägg blifvit gjordt, men han ätisåg det obehöflig!, emedan tredje punkten redan bestämt om lindring och aflösning af indelningsverket, och emedan detta förslag blott innehåller några allmänna grundsatser, hvilka representationen uttalar inför K. M:t, med stöd hvaraf ett utarbetadt förslag kan komma att framläggas för en följande riksdag. När frågan då kommer till afgörahde, står det naturligtvis kammaren fritt att vidtaga de förändritgät, som kanna finnas nödiga. Men då första kammareh antagit den förevarande punkten oförändrad, så skulle hela detta vigtiga förslag till fäderneslandets försvar kunna falla, om andra kammaren antoge det föreslagna tillägget, och derföre uppmanade tal. Fommarens ledamöter att antaga punkten oförändrad. Frih. Gripenstedt ansåg alla vara ense detom, att landet borde försvaras, äfvensom derom att derför erforderliga uppoffringar med beredvillighet lemnas af en och hvar. Den allmänna värnepligten är ett oundgängligt vilkor för landets säkerhet. Här framskymtar understundom den tron, att den skulle komma ätt trycka hårdare på vissa samhällsklasser, isynnerhet jordbrukarne. Naturligtvis måste af denna klass de betydligaste kontingenterna utgå, emedan den är den talrikaste, men föröfrigt trodde talaren att den kommer att tynga lika på alla. Och om någon samhällsklass skulle drabbas hårdate deraf, så skulle det enligt talarens förmenande vara de mera bemedlade. Likväl bör ingen finna denna skyldighet tung. Äfven talaren hade söner, hvilka han med. glädje skulle finna i ledet bland landets försvarare. Med nöje ville han tinderkasta sig detta, ehuru äfven han kunde sägas förlora derpå, då han under nuvarande förhål landen kunde genom friköpande undandraga sig att fullgöra denna skyldighet. Då de roterade genom förslaget icke erhållit någon lindring i den allmänna värnepligtens fullgörande framför andra medborgare, så ville talaren icke motsätta sig, att ojemnheterna i indelningsverket utjemnades. Det af hr Sv. Nilsson uppställda vilkor uppfattade talaren såsom en moralisk säkerhet för lindring i denna börda, och med denna uppfattning ville talaren icke motsätta sig detta vilkor. Kanhända är det obehöfligt, men just derföre också oskadligt; och cå alla äro beredda att göra eftergifter, ansåg tal. det vara billigt, att man lemnade jordbrukarne denna moraliska garanti. Hr Rylander yrkade afslag på punkten, Hrr Hessle och Ahlgren yrkade ett obetingadt antagande deraf. Hr Aug. Andersson förenade sig med grefve Posse och hr C. A. Larsson. Hrr Medin och Rosenberg förordade det föreslagna tillägget, den förre med det af hr C. A. Larsson framställda amendementet. Punkten antogs, med det af hr Sven Nilsson formulerade vilkor, genom votering med 119 röster mot 46, hvilka önskade bifall till utskottets förslag oförändradt. Äfven med anledning af den 19:de punkten uppstod öfverläggning, sedan hr C. A. t arsson framställt ett förslag att då den i 9:de punkten antagna allmänna värnepligten träder i verkställighet beväringen skall första året öfvas i 10, det andra i 30 och det tredje i 20 dagar etc. Hr Rosenberg ansåg att denna punkt kunde alslås, såsom onödigtvis gående för mycket in i detalj; hvaremot hr v. Troil ansåg ett bifall till denna punkt högst vigtigt. Vice talmannen Mannerskantz ansåg, att det af hr Larsson föreslagna tillägget var obehöfligt, men ville icke motsätta sig detsamma, om punkten derigenom kunde bli antagen, hvilket tal .ren rodde skola bli denna rksdags vackraste minne. Hr flierta menade, att kammaren visat den vackraste sinnesstämning genom att bifalla den ):de punkten, och ansåg det icke vara nödigt att jatta beslut i denna fråga nu, emedan enligt taarens åsigt beväringen icke behöfver större öfning än den för närvarande har. Hr Svensen önskade det tillägg. att approbead skarpskytt skuile Lefrias från både första och ndra årets beväringsmöte. — Svårigheten af en lylik befrielse visades af hr Hedlund, som anåg den föreslagna öfningen så tillräcklig, att veväringen snart nog skall kunna undvara stamnen. som derföre skall falla hort af gig sjelf oh 4 --— -—BD fär og —— Fr er rn