Aftonbladet – 9 maj 1867, sida 3

el. na ra va ns Vi ar il er on n AR Re Re 4 DT sionen vid föregående tillfälle i denna kammare föreslogs, nemligen att i grundlagen uttala eh princip och till särskild tillämpningslag eller till de särskilda befordribgslagarne hänvisa frågan om hvilka eimbeten som skulle få beklädas enMast af statskyrkans medlemmar. För ett sådant förfarande lägger dock k. förordningen d. 23 Oktober 1860 hinder i vägen. Dess 13 stadgar, att med de inskränkningar och undantag, som af grundlagen och denna förordning bestärninas och betingar, skall ej från skiljaktighet i trosbekännelse härledas någon skilnad i svensk medborgares rättigheter och skyldighe ter. Några inskränkningar i hvad i grundlagen bestämmes såsom princip kan således icke, der r ) fråga ej är om ändring i sjelfva grundlagen, ske, utan i form af tilläggbestämmelse till nämnda förordning eller ändring i densamma. Men då denna förordning, såsom af kyrkdlagö natur, ej kan utan kyrkomöte samtycke ändras, skulle grundlagen ställa främmande trosbekännares rätt till kompetens till embete beroende af svenska kyrkans kyrkomöte, hvilket både i principielt hänseende och ur praktisk synpunkt ej kan anses lämpligt. . Utskottet hade således att genom aftattande af ett förslag på ett med billighetens anspråk öfi verensstämmande sätt, crnå det föresatta målet. Vid öfverläggningen härom yppades två olika meningar, den ena att man skn le ur 8 29 borttaga inskränkningen ! afseende på trosbekännelse vid embetehs tillsättning, dervid två olika åsigter möttes. De funnos, som ansågo att i föreskriften att embeten skola tillsättas efter skicklighet och förtjenst, hade man tillräcklig garanti. Ingen af främmande trosbekännelse kunde ahses skicklig eller lämplig till Bådahb befattningar, der trosbekänne!zeh utgjorde ett större eller mindre grannlagenhetsskäl för embetets utöfning. ) Man kunde vara trygg för att den tillsättande myndigheten ej skulle öfverskrida de gränser, som omsorgen för ett embetes besklädande med lämplig person borde uppdraga mot främmande trosförvandter i dylika fall. Andfa utskottets ledamöter ansågö, ält med undantag af prester och öhsundervisare, hvartill främmande trosbekännare, enligt sakens natur, ej borde komma i fråga att nämnas, alla andra embeten kunde beklädas med hvilka trosbekännare som helst. Man hade i öfrigt uti det samhället i allmänhet sammanhållande sedlighetsmedvetandet gäranti för att främmande trosbekännare lika väl som statskyrkans medlemmar skulle samvetsgrannt, opartiskt och på ett grannlaga sätt fullgöra sina embetsåligganden. Den andra meningen ansåg, att man i frupdlagen borde uppräkna alla embetsmän, till hvilka icke finge utnämnas andra än statskyrkans medlemmar, med tillägg att till i alla andra embeten jemväl främmande trosbekännare må kunna nämnas. Vid betraktande af de i sistnämnda riktning ; framlagda förslag af hre Ribling och Beckman, : fann man att ingen lyckats att göra en så beskaffad uppräkning, att den tillfredsställde berättigade onspråk i detta hänseende. Båda motionärerna hafva utsträckt undantagen längre än ; billigt vatit. De hafva nu en gång medgifvit att öfningslärare vid elementarläroverken, i mu. sik, teckning och gymnastik finge vara ar främ, mande trosbekännelse, hvilket undantags orätt: , visa redan förut påpekats. Ej nog härmed, den , ene motionären har ej kunnat uppräkna alla be; fattningar som böra undantagas, utan måst supplera de uppräknade undantagen genom att utesluta alla dem, som äro förpligtade genom lag eller särskilda föreskrifter, att egna tillsyn och vård åt svenska kyrkans, elementasläroverkets och folkskolans verksamhet. Genom ett så beskaffadt stadgande som det sistnämnda skulle fältet blifvit öppet för godtyckliga inskränkningar af den i grundlagen uttryckta frisinnade regeln vid ifrågikommande befordringar. Så skulle professorer, emedan de äro pligtige att uppsätta förslag till lediga teologie professorsplatser, ijenstemän i kammarkollegium, som sysselsätta sig med kyrkans ekonomiska angelägenheter, i kammarrätten som granska kyrkans och skolans förvaltning, embetsmän i öfverintendentsembetet, som granska tempelbyggnadsritningar, vara uteslutne. Hvad hr Ribbings förslag angår, är emot detta, älven sedan deri bland undantagen införts lärarebeställning vid folskolelärareseminarier, samma anmärkning att göra, som vållade det från förra riksdagen hvilande förslagets förkastande. UnAR rg ft VR vs VR dantagen blifva orättvisa såsom t. ex. förhållan), det är med öfningslärare, medan förslaget ej innehåller fullständiga bestämmelser. Så t. ex.ly skulle en frimmande trosförvandt kunna blifva li lärare vid lärarinneseminarium sedan man ansett g sig böra särskildt förbjuda hans utnämning till n lärare vid folkskolelärareseminarium och elemena tarläroverken. Då båda dessa motionärer miss fp lyckats att framlägga ett förslag af den beskaf n fenhet, att det på ett väl afvägdt sätt uppräknar g hvilka embetsmän som borde undantagas och då, )k på sätt jag nyss antydt, kongl. förordningen den 23 Oktober 1860 hindrade riksdagen att utan kyrkolu mötets hörande genom speciallagar bestämma l sj främmande trosförvand:errätt till embeten genom fr uppräkning i grundlagen af de embeten, som borde g för främmande trosförvandter stå öppna, kunde ej g ett fulit tillfredsställande resultat vinnas med mina, dre man genomgick hela Sverges civila embetsman3 nakår och uppräknade hvilka som borde uteslu e tas, ett uppräknande som ej vore förenligt med jä en konstitutions stadgande och dessutom skulle i bli olämpligt, ty i den mån omgestaltning af le; gamla embeten och inrättande af nya inträffade, y; skulle, derest grundlag skulle komma att stå ien g sann öfverensstämmelse med de förhållanden den a; ordnar, nya bestämmelser härom i grundlagen inm föras. Utskottet ansåg sig således böra i all-!p. männa ordalag bestämma gränsen emellan statsfr kyrkans och främmande trosförvandters rätt tilllg; embeten. Den mening, som ansåg att främmande gt trosförvandter skulle vara absolur likställda med la öfriga medborgare och att åt den utnämnande ly, myndigheten skulle fritt öfverlåtas att, med iaktIn tagande af föreskriften om skicklighet och för ler tjenst, nämna hvilken den ansåg lämplig, syntes go visserligen böra kunna vinna gehör. Man skulle ;ä kunna tycka att å ena sidan i det förhållandet, att Ide de främmande trosförvandternas antal är så ringa, ye att det ej uppgår till stort mera än en på 2000 kd af statskyrkans medlemmar, ligger en ganska är stark garanti för kyrkans rättmätiga anspråks at uppfyllande, och borde å andra sidan man finna, de att man ej i den omständigheten, att en medborI m gare tillhör svenska kyrkans samfund, har någon hy garanti för insigt och nit för kyrkans bästa samt len att således formella garantier hvarken behöfvas rä med hänsyn till våra förhållanden eller af kyr. len kan till dess id böra fordras. Så länge ett folk genomtränges af en religiös anda, är en regering lin omöjlig, som tillsätter embetsmän, hvilka skada po eller hindra kyrkan i dess verksamhet, medan å fri ndra sidan en regering, huru stark och förträff)tr lig som helst, är oförmögen att genom sin forve mejla verksamhet uppkalla och lifva en religiös sk anda, der den ej genom kyrkans osynliga verkna samhet hålles vid lif. Men som man befarade sa, att denna åsigt ej skulle vinna sympati, ansåg ter man sig böra försöka att tillmötesgå å ena sidan ye anspråken på varsamhet i reformens genomför l rik ande och å andra sidan de billiga anspråk på lya ättvist deltagande i förmånerna, som medborgare try tf främmande trosbekännelse kunde anses ega, lm dä de dela samhällets bördor och bekymmer. M: Härtill kom derjemte, att, om man uteslöt allt I de; som innelbälles i regeringsiormens 28 , skulle j fvanåberopade kongl. förordning den 23 Oktosty per 1860 15, som stadgar att främmande trosI he vekännare må ej i annat fall än grundlagen len stadgar om utöfning af riksdagsmannarätt dertill öranleder, deltaga i behandling eller afgörande f frågor som röra kyrkan eller den offentliga indervisningen, ega giltighet, och således främ. nande trosförvandter vara uteslutna från alla em. Öf vetsbefattningars utöfning, som på ett eller anrat sätt berörde kyrkan och den offentliga on) 3 lervisningen, således alla lärareplatser i statens I indervisningsverk och en mängd civila embetshy, nannaplatser, fom hatva med ksrkans angeläla. enheter, egodelar m. m. att göra. ina Vid betraktande af embetsmännens olika verktag arm haotcart I Hamda 4:ll las lan fon 4 1l 3. Sal