Aftonbladet – 8 maj 1867, sida 3

OP SEA USP 3 EE RER PMM I ställdt med deras bildning, om den ej lärt dem tlatt skilja kärnan från skalet, och de för namnets r skull afhölle sig från begagnandet af en god skola. Hvad åter beträffar de förmögnare, som lej hafva någon bildning, så är väl sannt att de fatta ordet folk i en sämre betydelse, men talaIren ansåg icke skäl vara att ackordera med en 1 I sådan fördom, utan bör man låta ordet folk så högt och så länge ljuda i deras öron, att de vänja sig vid ljudet och lära sig att rätt fatta I dess betydelse. Och besynnerligt skulle det väl tl se ut om denna kammare, som, enligt 1:sta 1 riksdagsordningen, representerar svenska folket, skulle genom sitt bifall till den föreslagna namnt förändringen liksom ge en bekräftelse derpå att , namnet folk skulle innefatta något tvetydigt. Hr Bergström trodde i likhet med den föregående tal. att namnet icke gör så mycket till saken 3 J och att hvad vi behöfva för att folkskolan skall . motsvara sitt ändamål är icke en namnförändring t) utan mera bildade folkskollärare. . Hr Bergman uttalade sin högaktning för moI ltionären och det nit han ådagalagt för folk. skolans höjande, men trodde icke att den föreI slagna namnförändringen vore lämplig. Motiot nären hade såsom ett skäl för företrädet af nam Jnet kommunalskola anfört, att derigenom kommunen skulle påminnas att dess pligt är att vårda skolan, men talaren trodde icke att någon komI mun vill åtaga sig att ensam bestrida de för I I skolan erforderliga omkostnaderna, utan önskar I den hjelp utaf staten, och då vore olämpligt att , kalla denna kommunalskola mer än de undra. Afven derföre är benämningen folkskola lämplig, latt derigenom lärjungen tidigt erinras att han är I medlem af ett helt folk och att han har framför sig licke endast en kommun, utan ett fosterland, I hvilket han är skyldig att på allt sätt odla och värna. ) fr Hedlund erkände att då han först hört motionärens förslag, det förefallit honom innebära en stor tanke, men vid närmare eftersinI nande trodde han dock icke att någon namnförändring numera vore af behofvet påkallad. För bifall till utskottets hemställan talade vi;Idare hr Otterström, som gillade motionärens I tanke, men icke trodde det nu, när man en gång vant sig vid namnet folkskola, vara lämpligt an taga ett nytt, hr Hierta, som påpekade att motionären haft skäl till framställande, ty uttrycket I folk har verkligen, enligt allmänna föreställningssättet, två betydelser, C. Ifvarsson, Uhr och .I Gumeelios, som ansågo det olämpligt att taga . I bort namnet folkskola just i den stund, då skolan bättre än någonsin förut motsvarar denna I benämning. Punkten bifölls utan votering. Derefter föredrogs den 2:dra punkten, deri utskottet äfvenledes afstyrkt motiosnärens förslag, att undervisningen i elementarläroverken skulle så ordnas, att den undervisning, som nu i skolans lägsta klasse. meddelas uti icke svenska .Jämnen, skulle uppskjutas till 5:te klassen d. v. s. till 14:de åldersåret i medeltal räknadt. Emot detta utskottets afstyrkande beslut hade reserverat sig dels motionären, som fortfarande yrkade bifall till sin motion i denna del, dels äfven hr A. W. Nilsson, som framställt det modifierade I förslaget, att riksdagen skulle i underdånig skrifvelse hos K. M:t anhålla om sådana ändringar i .nu gällande läroverksstadga, att studiet af tyska språket uppskjutes till 3:dje klassen, latinet till 5:te och grekiskan till 6:te; Öfver denna punkt utspann sig en särdeles vidlyftig diskussion, som löppnades af hr C. A. Larsson, hvilken yrkade bifall till hr Nilssons reservation. Hr A. W. Nilsson. Ehuru jag icke kunnat till alla delar biträda motionärens förslag i nu föreliggande punkt, sådant det af honom blifvit framstäldt, så anser jag dock, i strid med utskottet, att man ej bort lemna det helt och hållet utan afseende. Det mål, till hvilket motionären syfsar, nemligen till ett närmare samband mellan folskolan och elementarläroverket, bör. enligt min tanke, aldrig lemnas ur sigte i vår skolorganisation. Jag har derföre tagit mig friheten att med ledning af hr Siljeströms motion i en bifogad reservation framlägga förslag till l ändring i den nu gällande undervisningsplanen för elementarläroverken, gående ut derpå, att tyskan framflyttas till 3:je, latinet till 5:te och grekiskan till 6:te klassen. Jag vågar väl icke hoppas, att i en så vigtig fråga, ett af en enda reservant framstäldt förslag skall för närvarande vinna något afseende, helst jag vet att flera högt aktade och framstående målsmän för skolan komma att motsätta sig detsamma. Men jag har emellertid icke kunnat underlåta att i ämnet uttala min mening och vördsamt underställa densamma riksdagens allvarliga bepröfvande och behjertande, och jag ber derföre att nu få litet närmare påpeka och utveckla de skäl, som jag anser tala för mitt förslag. Så länge tyska språket läses i första klassen, är det påtagligt att de folkskolans barn, som söka inträde vid elementarläroverket, i allmänhet svårligen kunna intagas högre än i nämnde klass. Nu påstås det visserligen, att folkskolan merendels icke förmår meddela större undervisningsmått, än som fordras för intagning i 1 sen, och att hon alltså icke har någon oli af anordningen med, tyska språkets läsning i elementarläroverkets nedersta klass. Min erfaren-. het är dock en helt annan. Vid det läroverk jag har äran förestå, in.räffar det icke sällan, att lärjungar, utgångna från såväl stadens som landsbygdens folkskolor, vid inträdesexamen visa sig uti de svenska ämnena kompetenta att intagas i 3:dje klassen, eller åtminstone den 2:dra, men måste för bristande kunskap i tyskan nedsättas till 1:sta klassen. En och annan mera begåfvad lärjunge blir väl oaktadt denna brist. intagen i andra klassen, men detta måste dock alltid höra till undantagen. På samma gång det är menligt, att dessa inträdessökande sålunda måste finna sig vid att tiilbakasättas, tror jag att detta förhållande inverkar skadligt på folkskolans utveckling och verksamhet. Så länge folskolläraren vet, att de ynglingar, han dimitterar till elementarläroverket, sällan eller aldrig kunna påräkna att intagas högre änil:sta klassen, så eggas han icke heller lika mycket som han eljest skulle göra, att meddela dem l större kunskapsmått, än som för detta ändamål erfordras. Men om han vet, att man på honom l, har, jag vill icke säga anspråk, ty detta vore utan tvifvel orättvist och obilligt, men önskan, förhoppning om, att han skall bibringa de bättre af sina lärjungar kunskaper till samma omfång, som elementarläroverkets båda lävsta klasser, så tror jag, att han deruti skall känna en sporre att utveckla ökadt nit och arbete, och denna täflan mellan folkskolan och elementarläroverket skulle helt visst bidraga till folkskolans höjande lika mycket, ja vida mer än månget penninganslag. I fråga om fördelarne och olägenheterna i pedagogiskt hänseende af språkstudierpas framflyttande, så ber jag få hänvisa till hvad jag i min reservation derom yttrat. Jag vill endast för klassicitetens vänner och föravarare, till hvilka äfven jag räknar mig, ytterligare nu framhålla, att jag ingalunda afser någon inskränkning i det latinska språkstudiet eller öfver hufvud taget i studiet af något bland de läroämnen, som nu vid elementarläroverket förekomma. Vid afgängen från elementarläroverket till universitetet skulle lärjungen efter den af mig föreslagna undervisningsplanen blifva lika väl rustad som ni, ffven med klassisk lärdom, möjligen dogk med någon liten inskränkning fråga öm grekiskan. itt förslag aleer sålunda, såsom hvar och en finner, icke någon förändring i lärokurserna, utan blott i tiden för de olika läroämnenas inträdande. — Mången stöter sig kanhända derpå, att jag från latinläsandet borttagit 8 timmar i veckan; men månne icke full ersättning derför gifvits genom de flera timmar detta språk erhållit i de högre klasserna? Föröfrigt hadg latinet genom 1856 års skolstadga icke flea timmar I veckan än dem ljag nu föreslagit, nemligen 58. Vi veta dessl utom att vid nya elementarskolan börjar latinläsningen först i 5:te klassen, och likväl harjag icke hört, att man i allmänhet haft skäl beklaga sig öfver dess alumners bristande grundlighet i i detta språk vid deras afgång till universitetet. Vill någon anmärka att tillökningen i språktimmar ide högre klasserna skulle göra för stort intrång på andra läroämnen, som älven ha AMspråk på och behof af atv få tillräcl ig tid sig anvisad i dessä kKlässer, så får jag fästa hans uppmärksamhet på, att tillökningen blefve högst 3 timmar, och att sålunda hvarje annat läroämne I nog kan få nödig tid sig tillmätt, för att lärjungen skall i de högre klasserna kunna underIhålla och fullkomna den kunskap, som redan T blifvit i de lägre klasserna grundlagd med mera ia och fullständighet, än som nu kan ske. , Hvad beträffar sakens konomiska sida, hvilket jag I ibin reservation påpekat, så anser jag visserligen, att hon bör sättas i andra rummet, I men likväl ingalunda förbises. Såsom jag visat, I skulle genom mitt förslag en lärare mindre komma att behöfvas vid alla elementarläroverk, söm Jega mer än 3 klasser. Jin Hågon del alden geI nom en läraretjenste indragande vunna besparinSen blefve använd till undervisningsmateriel för olkskolorna eller till fyllande af något annat för dem vigtigt behof, så skulle folkskolans höjande I dermed icke så litet påskyndas och den tid sålunda icke vara långt borta, då folkskolan kunde supplera elementarläroverkets båda nedersta klastser och då dessa alltså kunna indragas. Vill wan . använda den lärarekraft, mn då ytterligare får i lelig, att öka Ae lägre tlemöntarläroverkens verksamhet uppåt, så vore nog detta en utomordentligt stor fördel, och man sluppe då ifrån de nu getändiot och i star mängd återkommanda matin.