Aftonbladet – 8 maj 1867, sida 3

ad SG Ar pr rr tr rr vn a b j AA ry rr oo NM varande lider af något svårare betryck, man ändock kan godkänna de önskningar utskottet här framställt. Så har ju t. ex. redan länge grundskatternas aflösning varit ett önskningsmål. samma sätt har man ju länge medgilvit billig: heten af indelningshafvarnes anspråk på jemkning i indelningsverket. Äfven banklagstiftningen har ju länge varit föremål för ett allmänt klander, och dertill måste väl någon anledning finnas. Talaren trodde att om man nu utan vidare förkastade detta betänkande, skulle ett sådant förfaringssätt uppväcka ovilia och misstroende mot riksdagen. Hr von Troil hade med synnerlig tillfredsställelse tagit del af detta betänkande, så myc. I ket mer som derigenom bekräftats hans öfvertygelse, att den förlägenhet, hvarmed jordbruket obestridligen laborerar, endast är tillfällig och ingalunda normal. Hembar äfven utskottets ledamöter sin tacksamhet för den omsorg utskottet nedlagt på detta arbete. Visserligen har utskot-tet framställt åtskilliga anmärkningar, men ingen tafla kan endast visa dagrar; äfven skuggor måste alltid finnas. Oaktadt talaren derför på det hela vore mycket nöjd med det betänkande J utskottet framlagt, ville talaren dock framställa .några anmärkningar, hvilka han dock förbehöll sig icke skulle anses innebära något klander. En hufvudsaklig anmärkning, som talaren ansåg kunna göras emot betänkandet, är att utskottet icke utsträckt den tablå det framlagt öfver jordbrukets ställning äfven till öfriga näringar, ty deraf skulle hafva visat sig. att det icke endast är jordbruket som lider betryck, utan att en lika förlägenhet förefinnes äfven för andra näringar, om man betraktar huru bankirer förklarats insolventa, större och mindre handlande inställt sina betalningar, de många konkurserna äfven bland fabriksidkare och handtverkare samt sjöfartens bedröfliga tillstånd, så visar det sig att den närvarande JPenningförlägenheten är en fortgående följd af den kris som år 1857 öfvergått handelsverlden, men nu spridt sig till nästan alla klasser. Äfven borde utskottet hafva mera än som skett fästat uppmärksamheten på en eller annan afde öfriga hufvudsakliga anledningarne til: den närvarande förlägenheten. Såsom en sådan ville talaren framhålla de många egendomsköp som !på sednare tider egt rum utan nödigt förlagskapital. Det är en olycka hos oss, att den som eger 20,000 rdr anser sig kunna köpa en egendom på 60.000 men naturligt är att om man köper en egendom på till största delen lånta penningar, kan man ej ega tillräcklig kapitalrikedom, för att så som sig bör odla sin jord. Äfven har utskottet kanske med för len hand berört det inproduktiva förslösandet af lånta medel och det öfverflödiga lefnadssätt som man med skäl kan förebrå större delen af vår befolkning. Visserligen har förhållandet härutinnan bland de mindre jordbrukarne undergått en förändring till det bättre, men talaren trodde dock att genom det öfverflödiga lefnadssättet under de lyckligare åren grunden Jagas le I till den närvarande förlägenheten. Dock tro talaren att man i detta hänseende hade mera att förebrå de högre klasserna än de lägre. Detta har sin grund i den olyckliga benägenheten att lysa, som hos visst folk förefinnes. Det är icke nog, att de som ega någon förmögenhet bortslösa den på lyx och öfverdåd, utan äfven de som lej hafva så stora tillgångar vila likna den rike li allt. Så är ingalunda förhållandet i vårt grannJand Danmark. Dansken är hushållsaktig och i Danmark fortgår derföre kapitalbildningen med 20 millioner om året, och denna hushållsaktig.het har ock gjort det möjligt att det lilla Danmark, som sedan 1848 haft att genomgå två svåra krig, ändock befinner sig i jemförelsevis blomstrande tillstånd, under det att hos oss, som haft en femtioårig fred, alla näringar befinna sig 1 förlägenhet. Slutligen ansåg ock talaren, att man bort taga i betraktande de sista årens mindre goda skördar. Vi hafva visserligen ej haft missväxt, men endast medelmåttiga skördar och om vi vore nog lyckliga att få några goda skördar. trodde talaren att vår ställning skulle väsentligt förbättras, Bland de tre afdelningar, hvari såsom bekant betänkandet sönderfaller ansåg talaren den sista vara den svagaste. De önskningar, som utskottet der uttalat, är nemligen förmodligen till följd af den . korta tid som stått utskottet till buds, temligen Isväfvande och sakna den bestämdhet. com vore j Å trodde tal. att bifall till den icke skulle till nå. I got tjena, då den fråga, som der afhandlas, re Idan är föremål för utredning af en af K. M lalltid äro af Å tat br I frih, Sripen erforderlig för att de skulle kunna blifva föreI mål för en skrifvelse till K. M:t, utan hade denna del af betänkandet sin största förtjenst deruti att den utgör ett förträffligt materiel för utarbetande af motioner vid kommande riksdagar. Hvad särskildt beträffar den 1:sta punkten så tillsatt komite. Yrkade att punkten skulle lägI8gas till handlingarne. Hr Medin ansåg detta betänkande särdeles förtjenstfullt och böra inlemnas till K. M:t såsom ett bihang till det betänkande, som grundskattskomitån i dessa dagar framlagt. Hr Key. Man har klandrat utskottet derföre, latt de botemedel det föreslagit för den närvarande förlägenheten, vore så litet verksamma, men det är icke så lätt att upprycka ett ondt, som har så djupa rötter. — Vidare replikerade tal. två af Göteborgs representanter, som på f. m. yttrat sig, men som ref. då icke var närvarande, kunde han icke uppfatta replikerna fullständigt och utelemnar dem derföre, a Maren. furkottet der på stt kande ne t mycket förtjenstfullt s; nas samlade cn måne vete, då deruti fin.u statistiska uppgifter, som värde, men något väsentligt resul-aN dock icke åstadkommas af de önskninar utskottet här uttalat. Visserligen kan man emna sitt bifall till de flesta af de åsigter, som J utskottet här uttalat, men de äro icke uj ppställda i sådan form, att de böra i en skrifvelse frambäras till K. M:t. Allraminst ansåg talaren att denna 1:sta punkt bör blifva föremål för en skrifvelse, emedan de åsigter, som der uttalas, står i strid dels med -de åsigter representationen förut uttalat, dels ock med de åsigter, som uttalas i det betänkande, hvilket den för denna fråga särskildt tillsatta komite i dessa dagar afgitvit, med anledning hvaraf man äfven kan vid en kommande riksdag vänta ett förslag från K. M:t. Alltid, då man förut talat om grundskatternas aflösning, har man föreställt sig att någon lin: dring skulle medgifvas, men huru skulle dermed gå, om man ingick med en sådan skrifvelse, som utskottet här föreslagit, och K. M:t sedan toge representationen på orden. Man talar nu mycket om att jordbrukarne lida nöd och man kan verkligen så länge tala om en sak, att man slutligen verkligen börjar tro på den. Den tillfälliga förlägenhet, hvaröfver jordbrukarne nu klaga, drabbar lika mycket alla andra näringar säväl hos oss som i de flesta andra europeiska länder, och icke kan man begära att man skall hjelpa jordbrukarne på de andras bekostnad, ty det vore att stjelpa alla. Man har äfven talat om en obenägenhet emot jordbrukarne, som skulle förefinnas hos dem, hvilka icke vilja remittera denna punkt till K. M:t, men en sådan tillvitelse vore omotiverad och obehörig. Väl möjligt, att vi haft lyckligare konjunkturer än nu, men sådana vexlingar kunna icke af mensklig makt förebyggas. Under tiden då penningtillgängen är god går industrien med stormsteg framåt och följden blir att sedan en stagnation måste inträffa, men icke bör man derföre vara otålig utan man måste inskränka sig och vänta. Den närvarande förlägenheten är endast en följd af 1857 års kris. Vid slutet af 1850-talet hade redan en återgång börjat inträda och penningtillgången. varit 200. men så hade först amerikanska kriget och sedan krig inom vår egen verldsdel kommit och stört detta lyckliga förhållande, Trodde den beskyllning, som uttalats för benägenheten för lyx och öfverflöd vara obefogad. Om jordegarne gått för långt i sin ifver att förbättra jordbruket, så länder dem detta till beröm och icke till klander. I detta betänkande, såsom mången gång förut då statsekonomiska frågor varit på tal, har man förblandat brist på penningar med brist på kapital. Om vi nu lida af brist på penningar är det derföre, att vi alltför hastigt ökat vår kapitalrikedom. Trodde att några goda skördar skulle vara tillräckliga att betydligt förbättra vår ställning, och hoppades tal. att vi då skola låta varna oss af den närvarande tidens förlägenhet. Yrkade punktens läggande till hamdlingarne. Efter anställd votering, som utföll med 76 röster emot S3 beslöt kammaren godkänna de i denna punkt uttalade åsigter. Härefter godkändes utan någon anmärkningsvärd diskussion de öfriga punkterna i betänkandet med undantag af 5:te punkten, som på yrkande af hrr Hedengren, Kolmoedia m. fl. lades till handlingarne, dock först efter votering, som utföll med 60 röster mot 57. Minoriteten röstade för godkännande af punkten, Då 18:do eller sista punkten skulle föredragas, begärdes ordet af hr Björck, som föreslog att, då en stor del af kammarens ledamöter vore frånvarande, afgörandet af denna punkt skulle uppskjutas till nästa sammanträde. Det oaktadt beslöt kammaren att punkten nu skulle föredragas och blef densamma utan votering af kammaren godkänd. Sedan sålunda behandlingen af detta betänkande var afskytad begärdes ordet af siedt som förklarade att han icke det sätt, hvarpå detta betänkande Peri behandlades nemligen en mängd rtj hvilka hvar för att