Aftonbladet – 8 maj 1867, sida 2

Adjö, nu går jag. Vid hvad tid kommer ni hem, herrskarinna? frågade den unga fligkan med en läng suck. Jag vet icke så noga.x Jag skall vänta. Det är onödigt. 4Om det kommer någon på besök !e 4Så är jag sjuk! Jag tager icke emot någon. Du förstår mig Ja, sefiora. Adjö och lycka till! Tack. Jag hoppas verkligen att få roligt i afton, sade kreolskan med ett besynnerligt uttryck. Skall jag lysa er?4 . Ja, tag en lykta och visa mig vägen.Z Anita tände en blindlykta och gick före sin herrskarinna. De uppnådde den fantastiska port, hvarigenom hr Jules agent gått ut. När jag rätt tänker på saken, så vänta icke på mig, Chica. Jag kan ändock icke somneX, svarade Anita. Som du vill. Och kanske är det bättre till och med att du väntar på mig, färdig att öppna vid första rignal. Tack, herrskarinna. sÖppna.s Quarteronen tryckte på en fjeder. Muren öppnade sig, så eom den gjorde för mäster Charbonnpeau, Madame Casa-Real nickade ännu en gång åt sin kammarjungfru och gick ut. Den hemliga porten tillslöts åter efter henne i samma ögonblick som polisagenten svängde om gathörnet och inträdde i avenyenr till Champs-Elys6es. Utan att tänka på honom tog vår hjeltinna samma väg.