Aftonbladet – 6 maj 1867, sida 3

ble nd Andra kammaren. Öfverläggning i folkskolefrågan. Såsom bekant har det för dessa frågors behandling tillsatta utskottet i 1:sta punkten af sitt afgifna utlåtande afstyrkt bifall till hr Siljeströms motion i hvad den rör den föreslagna förändringen af benämningen, att nemligen namnet folkskola skulle få utbytas emot kommunalskola. Vid föredragningen af denna punkt lemnades ordet först ät motionären Hr Siljeström. Kammaren har helt nyligen, på bankoutskottets inbjudning, tagit del iomdöpningen af en så gammal institution som vår svenska riksbank; och jag vågar derföre hoppas att licke heller blifva anklagad för baptistiska åsigter då jag tillåter mig föreslå en annan benämning på en jemförelsevis så ung institution som folkskolan, hvilken visserligen till åren är fullmyndig, men i viss mening väl torde kunna sägas ännu icke hafva trampat ut barnskorna. Man har för ej många år sedan antagit benämningen elementarläroverk, med öfvergifvande af de häfdvunna namnen Gymnasium? och ?Lärdomsskola?, emedan man fann namnet elementarläroI verk bättre motsvara den id, som låg till grund Iför den nya organisationen. Det torde då icke I heller a priori kunna sägas, att en namnförän dring i afseende på folkskolan är hvarken obeThöflig eller otjenlig; och ehuru utskottet för sin I del icke ansett sig böra fästa något afseende vid I det förslag, som i det fallet blifvit framstäldt, Åskall jag likväl försöka visa, att detsamma både synes hafva ej ringa skäl för sig och äfven vara af en icke alldeles oväsentlig betydelse. Då våra folkskolor organiserades genom 1842 års folkskolestadga, tänkte man sig dessa skolor icke annat än såsom enklassiga, eller sådana som de dåvarande lankasterskolorna, der undervisningen bestreds af en enda lärare för alla lärjungarne, om än dessa voro fördelade i flera lexlag. En bland de väsentligaste förbättringar folkskoleväsendet sedermera undergått är onekligen den som åsyftat skolans indelning i klasser. Man har erkänt såsom princip, att vid undervisningen de mera försigkomna lärjungarne böra skiljas från nybegynnarne och detta är, såsöm under diskussionen i går antyddes, i sjelfva verket ett grundvilkor för folkskolans utveckling. På sådant sätt uppkommer de s. k. småskolorna; och man hade nu inom folkskoleväsendets område två namn: småskola och folkskola, af hvilka både i dagligt tal och i officiella handlingar, såsom t. ex. i folkskoleinspektörernas berättelser, det förra betecknar den skola, hvaruti den första undervisningen meddelas, det sednare deremot den afdelning som är afsedd för den fortsatta undervisningen. Dessa benämningar hafva sålunda högst oegentligt blifvit ansedda såsom correlata, ehuru småskolan ju i sjelfva verket endast är en klass af folkskolan. Jag skulle äfven kunna åberopa officiella auktoriteter, hvilka med benämningen folkskola tyckas förstå ännu något annat, nemligen än hvarje i öfverensstämmelse med 1842 års skolstadga organiserad skola -med examinerad lärare, äfven der hon omfattar småskolans undervisning och ön hvarje skola för folkundervisningen, således äfven småskolan enbart. Det torde icke kunna bestridag, att denna namnoch begreppsförvexling är föga egnad att medföra reda i uppgifterna om folkskolan; och denna åsigt vinner ytterligare bekräftelse, då man får höra, att på ett och annat ställe småskolan icke längre bibehåller sin karakter såsom blott lägre klass, utan i sjelfva verket utgör hela folkskolan. Under dessa svårigheter hafva somliga för folkskolans högre afdelning brukat begagna det nya och temligen oegentliga namnet egentlig folkskola, men äfven detta bidrager föga att hjelpa saken. Man veti sjelfva verket icke hyad som menas med ordet folkskola. Om det således ock endast vore för att vinna reda i de statistiska uppgifterna angående folkskoleväsendet, torde det likväl vara skäl nog att taga denna namnfråga i öfvervägande. Må man för öfrigt icke föreställa sig att ett namn är någonting för saken så alldeles oväsentligt. Ett namn, ett yttre tecken kan ega stor betydelse med afseende på det, som dermed representeras. Den nationella flaggan är i och för sig sjelf blott ett stycke duk af den ena eller andra färgen, men den representerar dock hvad som för en hvar är kärast på jorden, nemligen fäderneslandet och har helt naturligen af denna orsak framkallat mången häftig strid både på slagfältet och i rådkammaren. Och hvad angår ett namn, så, ehuru jag är öfvertygad, att den lutherska reformationen i alla händelser brutit sig fram, var det dock först sedan namnet ?protestant? utskrefs på dess bekännares fana, som denna stora kulturrörelse gjorde några betydligare framsteg. Det är icke namnet i och för sig, som verkar detta utan det är den i namnet inneboende idn — den id, som uttalar sig i och genom namnet, såvida namnet är ett exakt uttryck deraf. Vigten af ett namn består således deri, att, genom dess upprepande i dagligt tal och i den offentliga diskussionen, den med namnet betecknade iden Jikasom oupphörligt tränger sig på den allmänna uppmärksamheten. Blotta upprepandet af namnet utgör, så att säga, en seger i smått för den till grund liggandeiden. Det är af denna orsak jag vågat föreslå en annan benämning för folkskolan. Jag hoppas att ingen misstän sinne för att dervid hafva varit ledd af ett blott tillfälligt tycke. Då följaktligen nu fråga uppstår om den ide, som bör ligga till grund för benämningen, så ber jag att få fästa uppmärksamheten på den snart sagdt diametralt motsatta riktning af folkundervisningen, som antydes genom den af mig föreslagna benämningen mot den som vanligen anses återgifvas af namnet folkskola. Innan jag går vidare, torde jag dock böra anföra några enämningar, som på andra språk blifvit gifna åt dessa slags undervisningsanstalter. I de länder, således der engelskt språk talas har man publie-schools, ?eommon-schools, hvilket seder mig för nog mycken djerfhet eller lätt . nare just är liktydigt med kommunal-skolor, vidare parochial-schools? eller församlings-skolor — men att den skottska kommunen sammanfaller med församlingen — 0. 8. Vv. På fransyska hör man namnen ecole communale? ecole primaire, hvilken sednare benämning antyder, att folkundervisningen anses såsom grundvalen för all offentlig undervisning, man talar der om elementarundervisningen såsom enseignement secondaire. I Tyskland hör man olika benämningar på dessa slags läroan-. stalter i de större städerna och på landsbygden. I förra fallet nyttjas benämningen elementar schule?, hvilket ej betyder detsamma som våra elementarskolor, för hvilka man i Tyskland, såsom bekant, har andra benämningar, nemligen lärda skolor, realskolor och gymnasier. På tyska landsbygden åter är det man företrädesvis påträffar namnet Folkskola, och derifrån hafva vi fått detta namn. Vi äro alltför benägna att från Tyskland låna både penningar och skolsystemer; jag lemnar i begge fallen derhän med hvad fördel. Denna benämning folkskola innebär nu emellertid från början begreppet om en nödtorftig undervisning för det lägre folket. Då vi veta huru denna samhällsklass — ?die dummen Bauern? — i fordna dagar och väl oftast ännu varit ansedd i Tyskland, kan det icke förvåna, att folkskolan närmast betraktats såsom blott en filantropisk anstalt, ämnad att bibringa massan af folket nödig kristendomskunskap, och så pass mycken upplysning att denna massa icke skulle blifva alltför mycket rå utan, såsom arbetande i de högre klassernas tjenst, åtminstone blifva ett mera tjenligt redskap. Med en sådan utgångspunkt har man uppdragit ganska trånga gränser för den bildning, som i folkskolan skulle meddelas; och den omständigheten, att folkundervisningen i Tyskland, om än betydligt öfverskattad, dock i flera fall står högre än på många andra ställen, der man sednare gripit sig an med denna stora angelägenhet, bevisar ingenting deremot. Att nu emellertid en dylik lägre uppfattning af folkskolans betydelse och verksamhet i strid med de grundsatser, som i det fallet jorde sig gällande vid 1840 års riksdag, äfven os oss gjort sig hemmastadd, torde icke kunna förbises, helst den ännu i dag uppenbarar sig på många håll, der man minst borde vänta det.