Aftonbladet – 4 maj 1867, sida 3

vigt för den menskliga bildningen. För den, som utträdde ur skolan på detta stadium, blefve visserligen nödvändigt, 1 fall han behöfde någon insigt i ett eller annat främmande språk, att skaffa sig denna genom anlitande af enskild men detta skulle kunna ske för jemförels ten kostnad och med bättre afseende på det praktiska behofvet, än hvad som sker och kan ske i skolan; och det vore således en uppoffring, som ej i sig sjelf kan anses förtjena synnerligt fseende vid sidan af de stora och reela fördelar för skolundervisningen, som genom de ifrågavarande språkstudiernas uteslutning kunde vinnas. Jag har trott att den realistiska och nationella undervisning, hvilken jag afser, såsom bottenlag för den högre undervisningen, skulle långt ifrån att omstörta elementarläroverken, tvärtom ställa dem på en så bred basis, att derigenom grund. val lades för en både säker och sannt fruktb rande bildning. Man talar så mycket om vigten och nödvändigheten af den främmande språkbildningen; men, torde man kunna fråga, hvilket främmande språks studium låg då till grund för de gamla grekernas bildning, som för oss framhålles såsom mönster? — Grekerna tillgodogiorde sig visserligen andra folks kultur; men deras bildnirg hade säkert aldrig blifvit hvad den blef, om den ej uppväxt på rent nationel grund, om de ej vågat att vara greker. Och ej heller skall vår bildning någonsin blifva sjelfständig, kraftig, lefvande, om vi icke våga att vara svenskar. Det således af öfvertygelse om det realas och nationellas förträfflighet såsom grundval för all bildning, som jag framställt mitt ifrågavarande förslag; men jag har dermed på intet vis velat åstadkomma någon rubbning i elementarunderingen på det hela tagen. Då man tror, att främmande språk nödvändigt måste begynna vid en tidigare ålder än jag föreslagit, så tror jag att denna åsigt är både ensidig och oriktig: enlig, emedan den lägger alltför stor vigt på den 8. k. formella bildningen, oriktig, emedan den innebär ett pedagogiskt misstag. Ett barn lär sig i spädare åren med lätthet ett språk, det är sannt, men endast med förbehåll, att det sker på praktisk väg genom samvaro med personer som tala det främmande språket. Helt annoriunda förhåller det sig, om undervisningen skall inh tas efter skolastisk metod. I sednare fallet torde man kunna säga, att undervisningen -mera så dar än gagnar. Jag har med nöje läst ett ytt rande i den syftningen, afgifvet i förliden December månad af den nuvarande undervisningsministern i Framkrike, och hvilket väl förtjenar att tas. År nu åter fråga om lärjunge, som, tt jag föreslagit, gått igenom den första olbildningen, om detta skett med bibehållna krafter och bibehållen liflighet, hvilket nu är långt ifrån att alltid vara fallet, så frågas, om icke a lärjunge ganska lätt och med större fölfel skall hinna med det arbete, som förestår i de fögre klasserna. Jag medger att språkämnena påldetta sätt kunna sägas blifva Ihopade i dessa klasser, men jag har likväl i utskottet, gem förevisande af denna läseordning, som jag håller i handen ådagalagt. 1:o0) att språk. — och realämnena komma att på let hela, upptaga i proportion samma tid kom nu; 2:0) att språkämnena ändock få, utan värkbar skilnad, lika många timmar, som de mu, ända från början räknadt, åtnjuta. Om såedps ING ämne och intet spräåkämne lider ågon ia. ens i afseende Påstimantalet NY språnain dessutom få det företrädet, att fva föra för en mera utvecklad ungE om, så a verkligen icke ätt någon kan ned skäl på kr jag i mit; förslag ådagalagt igot bevis vå8 lerskattanfe af dessa ämnens igt och bet talet angår Iket ee ing; och DE hela förslaget kulturendtligt,;, SV äga concedo. Den un;rvisning ., 1 n nuvarande skolordngen i Og? ra af g d Peer BN a ana fa såsomtå Så Men så mycken har jag V fven åt detta språk, afgång från arbetet, för att ille vara undangjo :rfarenhet