Aftonbladet – 3 maj 1867, sida 3

nom kyrkan, och de troende falla dervid framstupa inför den lilla trädockan. Den föres dereler till det öfversta af marmortrappstegen, som leda upp till Himmelens altare, der grannt utanda munkar i det bländande skenet af facklor hälla bambinon i sina händer och visa den för de tusenden, som trängas der nedanföre. — Soldaterna skyldra gevär och allt folket knäböjer framför träbelätet i from tillbedjan. Denna gång är den enda på året då den heliga bambinon visas offentligen för folket; men munkarne äro alltid färdiga att visa den för främlingar, som besöka kyrkan, dock mot någon hygglig diskretion. En särskild ceremoni eger rum, då bambinon tages fram och föres i vagn för att besöka sjuka, som bönfallit derom, och dessa tillåtas att kyssa dockans fötter. Några af de lyckliga kurer, som bambinon säges ha utfört, beskrifvag såsom det mest märkvärdiga och öfvernaturliga man någonsin kan tänka sig. Hjernfeber, kräfte och andra lika farliga sjukdomar ha alla blifvit botade genom ett besök af trädockan och patienterna ha vanligtvis gifvit dockan dyrbara rand för återvunnen helsa. Ett exempel land andra otroliga må här anföras: En ung flicka, som gått in i ett kloster, blef mycket illa sjuk och man trodde att hon skulle dö. Såsom sista räddningen föreslogo hennes vänner att bambinon skulle föras till henne. för att man måtte få se hvilken verkan den skulle utöfva på hennes återställande. När Santissimo-Bambino kom in i den unga flickans rum, låg hon i dvala, men hon vaknade hastigt upp, såg bambinon och utropade: Hvilket vackert barn!? Omedelbart derefter mådde hon fullkomligt väl och var så återställd, att hon dagen derpå kunde gå till Ara-Coelikyrkan och skänka bambinon en bröstvål af guld med innefattade juveler, den hon sjelf instäck i dess kläder. Sådana äro enskildheterna af denna anmärkningsvärda narraktighet och få torde motstyckena till denna finnag på jorden, säger Churchmans Family Magazine, ur hvilken vi lånat berätteisen härom. — Ishogos och deras chignonger. I den bekante Du Chaillons beskrifning öfver sin resa i Ashango-landet; i Afrika läses: Ishogos är en vacker negerstam ; de äro starkt och väl byggda, med proportionerligt utvecklade lemmar ocl breda skuldror. Jag anser dem i fysiskt hänseende stå framom Ashiras och jag anmtärkte att de i allmänhet hade vackrare hufvuden, bredare i den delen der frenologerna placera skönhetssinnet. Qvinnorna ha vacka figurer: de tatuera sig på kroppen, t. ex. på skuldrorna, armarna, bröstet, ryggen och FRA och äfven på kindbenen anbringa de åtskilliga starkt kolorerade märken. Både karlar och qvinnor bruka uttaga de två mellersta framtänderna i öfre tandraden. Men detta mod är dock icke så allmänt som hos Apno-stammen. Flera af dem fila de två eller tre mellersta framtänderna i öfre oeh nedre tandraderna, så att de bli mycket spetsiga. Karlar och qvinror försköna sig med ett rödt sminkämne, som de få genom att gnida två stycken af ett visst träslag mot hvarandra. Men den mest anmärkningsvärda fashion är deras hårklädsel. Vid min ankomst till lgoumbie såg jag genast hur olika qvinnornas sätt att kläda sig i håret var mot det jag observerat hos andra stammar, som jag hade besökt Ehuru dessa moder understundom äro mycket groteska, fattas dem dock ej det som våra fruntimmer, med deras nuvarande mode i hårklädningsväg, torde anse vara öfverensstämmande med god smak; kortligen, de begagaa ett högst cpet slag af chignonger. Jag här jakttagit att ända till tre olika slags hårklädsel med fördel begagnas af Ishogo-skönheterna. Det första består i att samla ihop håret i tornform, åtta till tio tum högt från Bjessans högsta höjd; håret vid tinningarne och öronen bortklippes då tätt intill huden. För att kunna åstadkomma den moderna tornformen tillverka de af tyghitar eller dylikt ett slags ställning och fästa håret rundtomkring denna. Ett annat sätt för att kunna uppbära tornet består i att ofvanför hvartdera örat anbringa en boll af hår. Etttredje mode är likt det första, men i stället för att tornet är perpendikulärt mot hjessans krön göres det lutande framåt i sned riktning, och då klippes håret bort från främre delen af hufvudet och nacken är också barklippt ända upp till öronen. Håret på dessa torn är gjordt vågigt midt fram och på hvardera sidan och det tager sig rätt nätt ut. Hela denna hårklädsel fordrar mycken öfnin att åstadkomma, åtminstone till den höjd fulländning, hvartill de tongifvande bland Ishogoskönheterna bringat den. En riktigt fulländad torn-chignong gör en dam ej efter förrän hon fått åtskilliga år på nacken, och det utgör en Ishogo-dames högsta stolthet att kunna uppföra ett efter alla konstens reglor konstrueradt och somileradt hårtorn, sådant jag beskrifvit det. omliga qvinnor äro skickligare i att anbringa dessa, hårprydnader och de eftersökas myckt för att anbringa dessa törnprydnader och det tager minsann rundlig tid för uppförandet af en dylik :ornbyggnad. En qvinna, som vill ha sitt hår ;pplagdt, måste antingen betala hårfrisörskan ller lofva henne att utföra samma operation när non så åstundar. När en gång torn-chignongen blifvit ordnad, står den sig ett par månader utan utt behöfva göras om, och den massa af inseker, som under denna tid hinner samla sig, ir sannerligen förvånande. Qvinnorna bega; j kammar i häret, utan blott stora jerneller en nålar. Modet att bära chignong var obevant när jag lemnade Europa, så att de afrikanka skönheterna hafva äran af denna uppfinning. Wvinnorna bära icke några prydnader i sina öron ch jag såg ej några som hade örsnibbarne geiomborrade. RE RITTER RR rt ÅG gåt Er ENE REN ALS