Aftonbladet – 3 maj 1867, sida 2

värigenom bidraga med sia skärf till en ann och sund, lefvande kristendoms utbildling i vårt land, bidraga till, att vårt folk kunde bli allt mer och mer genomsyradt af ristlig kunskap och sannt troslifP, Såom man ser, är programmet denna gång åsom alltid vid detta slags tillställningar: nållet i så sväfvande, allmänna uttryck, att rela verlden kan gå in på det och att man cke förstår, hvarför det skulle vara nödvändigt för dess utförande att bilda en särskild institution, hvilken föröfrigt naturligtvis i likhet med alla sådana föreningar — hos oss t. ex, specielt missionsföreningarna — snart skall förkunna extra ecclesiolam nulla salus?. Men när stiftelsen? först har fått verka någon tid, skall den särskilda tendens, den särskilda uppfattning af den Psenna kristendomens? b-grepp, som natur. ligtvis måste ligga till grund, om hela tillställningen skall ha någon mening, nog uppenbara sig. Af hvad natur dessa tendenser månde vara, derom våga vi icke på förhend uttala någon mening, och vi vilja önska, att man i dena opposition, sm börjar höja sig mot den nya stiftelsen, icke skall begå samma misstag, som man begått i fölttåget mot det skand naviska sällskapet, nemligen att stöda sin anklagelse blott och bart på en misstanke, hvilken kanske kan vara grundad, men till hvilken man icke ser sig i stånd att bilägga tillräckliga bevis. Det enda vid Luther-stiftelsen, man ännu har att hålla sig till, är den formella omständigheten, att här håler på att bilda sig en af den beståndande kyrkan oberoende religiös institution. Detta visar sig icke blott i hela den föreslagna, fast afslutna organisation, stiftelsen har gifvit sig, utan äfven i hela det sätt, hvarpå man gått till väga vid värfningen af deltagare. Det har nemligen blifvit upplyst, att inbjudningen icke blifvit utsänd bland en större allmänhet, icke en gång till dem, som saker närmast tyckes böra vidkomma, nemligen landets prester, utan blott till sådana, ?som kunde tänkas vilja intressera sig för den samma; hvarvid det händt, att kantorer he bekommit iabjudningen, under det att pre ster endast tillfälligtvis och genom desse sina närmare betrodda tjenare ha fått ny: om saken. Under dessa förhållanden är det all san nolikhet till, ett frågan om Luther-stiftelser snart skall bli fullkomligt. ?brännande?, så mycket mera som man blard inbjudarne finner en man sådan som teol. proi. Gisl Johnson, hvilken, såsom man vet, är der mest framstående representanten fören skarp utpräglad religiös riktning i vårt land, oci hvars namn blott och bart ckall vara till räckligt att samla hundratals, för att ick säga tusentals enhängare omkring den ny: institutionen. Att här skall bli strid, oci det en rätt allvarsem, är eäkert nog; hven som kommer att gå ut derur med segern eller om det skall gå såsom i den bekani: berättelsen om de båda björnvarne, hvilk: slogos så Jävge, att det ej blef mera qva än en svensstump — det får tiden visa Underhållande torde man i alla fall kunn: lofva sig att skådespelet blir. Viskola följ det såsom uppmärksama a åskådare,