Aftonbladet – 2 maj 1867, sida 2

Astorg, pappa Pinson, en gammal buss från den andres dagar, och hvilken jag stundom gör den äran att bjuda på ett litet glas då tillfälle erbjuder sig.? Och ni tror icke att den der portvakten roar sig att föra er bakom ljuset? Han skulle få samvetsqval deröfver. Jag ger honom kakor åt hans hund, ett präktigt djur. Han vägrar att taga emot dem, liksom jag bjuder dem, af godt hjerta; jag frågar honom utan att låtsa derom, — han svarar mig utafi en aning om att jag drager honom vid näsan, och sålunda kommer jag i tillfälle att meddela fru grefvinnan alla dessa upplysningar.? CGatan Astorg, n:r 35, upprepade kreolskån och skref upp gatans namn och husnumret på ett plån som Anita tyst räckte henne. Alldeles riktigt, Hon tillade derefter: Låtom oss fu komma till de sista befallningar jag gaf er chef, herr Jules. Min vän, fru grefvinna, inföll Charbonneau. Jag trodde mig redan hafva haft den äran att... Anita började skratta trots alla de an:eträngningar hon gjorde för att hålla sig allvarsam, Men denna före återkallade herrskarinnan henne icke till ordningen. Hon tänkte efter. ; Jag har blott en fråga till att göra er. cJag väntar. Om ni besvarar den på ett tillfredsställande sätt, så tillhöra desta femton louisdorer er. Hon lutade sig ned till kammarjungfrun, tog ur hennes händer en börs som denna räckte henne, tömde derutur en handfull guldmynt och lät dem glänsa inför polisagentens ögon.