Aftonbladet – 30 april 1867, sida 2

skall bli om osten finnesqvar när värmen kommer. Lyckligtvis kan man hoppas att de besökande skola så flitigt smaka på pyramiden, att den inom kort försvinner. Skulle detta hopp slå felt, så vandrar den nog bort af sig sjelf fram i Jali månad. Mäåtte den då blott icke taga vägen in i restaurationen, som ligger tätt intill. Ost och vin höra tillsamman och här stär verkligen en samling ryska viner och en ställning gamla viner från konungariket Polen. Denna sednare uppgift bar stora skäl för sig, ty man ser här öfver hundraåriga viner, såsom Hetman från 1732 och Tokajer från 1740. Oemotsägligt äro väl dessa viner från konungariket Polen, fastän de äro utställda af en förintad nationalitet. Vi gå ut till yttersta kanten af palatset och besöka restaurationen. Det har säkert förvånat er, att vi icke oftare än hittills gjort studier på ett så intressant område som förfriskningslokalerna, men det kommer sig deraf att de flesta icke varit mer än halffärdiga, och en så vigtig sak må man icke döma förr än den visar sig i all sin glans. Som ni sjelf kan se, så förstå sig ryssarne på att lefva godt. Behagar ni en smörgås med lax, eller pannkakor med kaviar? Ni tycks ewellertid vara mera 10ad af att se på uppassarne, som lysa i alla regnbågens färger. De äro klädda i hvita byxor och koltar af rödt, gult, blått, grönt och violett siden. Fransmännen påstå att deras drägt är opassande, men det kommer sig deraf att de taga deras långa koltar för skjortor. I parken har Ryssland några kuriosa, som tilldraga sig den allmänna uppmärksamheten. Der mellan tallarne står ett kossacktält. Det ser i det närmaste ut som en stor svensk halmstack öfverdragen med kulörta filtar. På ena sidan är en liten brokig träram, genom hvilken man kan krypa in i tältet. Filtarne äro utspända öfver en ställning af träspjelor, som sinsemellan äro fastbundna med härrep. Väggarne äro behängda med filtar och dukar, och här och der ligga kringströdda några husgeråd. Ljuset tränger in genom en öppning i tältets spets, der också röken går ut från eldstaden, som ligger midt i den kuriösa boningen. Bredvid kossacktältet höjer sig en lång byggnad af trä. Det är en isbah eller en rysk bondgård. Msn skulle snarare kunna taga den för kejsarens sommarnöje, ty den är uppförd med en prydlighet och elegans, som vi tvifla på att man kan finna i er rysk bondstuga. Huset, som består at två flyglar och ett midtelparti, är uppfördt at släthyfladt rundvirke och öfverlastadt med utskurna prydnader. Allting är så fernissadt och fint, som om det vore en möbel och icke ett boningshus. Gäångjernen till dörrar och fönster äro af polerad messing och rutorna af hela hvita glas. De ryska bönderna skulle bo som svenska grosshandlarel... Vi gå trappan uppför och se midtelpartiet uppfyldt af landtbruksredskaper. Inne i huset börjar allt antaga en enklare karakter. En trappa upp ligga två rum. I det inre står ugnen i ett hörn. Den är af blåmåladt, porslin och ser ut att vilja täfla med hr Åkerlinds svenska kakelugnar i elegans. Som vi nu fått en vana attnoga undersöka och pröfva illt som är ryskt, så gå vi och knacka på ugnen. Den ger ett doft eko! Också den är af trä. En sådan ugn bör vara lätt uppeldad. I ett annat hörn står den målade sängen, prydd med spetsgardiner, och i hörnet vid fönstret står madonnabilden med barnet i sin famn. Ofvanför sväfvar en försilfrad dufva, som bär en porslinslampa i näbben. Rundt kring väggarne stå bänkar, höljda med brokiga mattor, och derofvan utbreda sig hyllor med diverse husgeråd, Det yttre rummet tycks vara ämnadt till förvaringsrum och garderob. Der står en präktig koffert, som helt och hållet är täckt af försilfrade beslag. Men det är icke beslagen som göra den så utmärkt. Den har en annan egenskap, nemligen att spela upp ett musikstycke för hvar gång den öppnas. Kanske är det för att bevara innehållet mot ett smygande anfall af hustjufvar, en klass som lär vara väl representerad i Ryssland. Den andra flygeln är ännu stängd för publiken. Fönsterna äro kritade och allt antyder awt derinne måtte förberedas någon öfverraskning. Vi upptäcka emellertid en springa och kika in. Blodet stelnar i ådrorna och hjertat börjar klappa fortare. Hvad är det då? Kanske några stupstockar eller en samling knutpiskor? Åhnej — det är ett halft hundrade figurer, iklädda ryska nationaldrägter. Förfärligt! Dessa lysande ärskaror skola en dag träda fram i dagen och rycka segerpalmen från de svenska dal. karlerne, lapparne ock vingåkersfolket. Låt oss emellertid litet nogare betrakta dessa oväntade rivaler... Prakt och originalitet i drägter fattas dem icke, men dessa ,olackar, ryssar, eskimåer, morduiver, kalmucker, tatarer, tcherkesser. samojeder och ostiaker ha den olyetun att likna hvaradrn hvad ansigter-, beträffar, och detta är så MYCKe! mer ofördelaktigt, som den valda .ypen påminner om en målad markatta. Dessutom sakna figurerna dessa uttrycksfulla ställningar, som förskaffat de svenska nationaldrägterna så stor publik. Hvar dessa ryska figurer skola få sin plats veta vi icke. Vi gå nu fram till stallet: Ivcnan vi komma dit gå vi förbi en kolossal örn, som sitter på ett stenröse mej utspända klor och vingar. Det är en ypperlig bild at Ryssland !... Vid ingången till stallet står en bur, hvari exponeras två vindthundar af en ovanlig race. 1 det präktiga . ästpalatset s:å 24 st. springare, representerande Rysslands hästracer. Vackrare kreatur kan man knappast få se. De flesta tillhöra kejserliga stallet. Der ser ni smidiga ridhästar, höga vagnshästar, korthalsaoe slädtrafvare och små kossackhästar. Ryska soldater och mouschiker i nationaldrägt hålla vakt i stallet, som oupphörligt genomvandras af den beundrande menniskoskaran. En gång om dagen förevisas hästarne utanför stallet och då samla sig tusentals åskådare kring platsen, för att se på mouschikarnues sätt att dressera de ståtliga djuren. Och nu ha vi sett Rysslands exposition. Om vi få .ro ryktet, så skola vi längre fram på sommaren äfven få se dess sjelfherrskare, som väntas till Paris efter en brunnssejour. Rawvna da la somaina