Aftonbladet – 27 april 1867, sida 3

al äktenskapet ökat osedligheten. Talaren kunde l icke finna stor skilnad mellan det förhållandet då den ena kontrahenten tillhör lutherska kyrkan och den andra den judiska samt det, då den ene är lutheran och den andre baptist. Fortfor att yrka återremiss. . Hr Hedlund skulle helst önskat, att motionen blifvit antagen, men då motionären sjelf afstått från att yrka derpå, ville talaren nöja sig med återremiss. on Ju mer civilisationen går framåt och de jurif) diska banden blifva lossade, desto större blir sedligheten. I de katolska länderna äro äktenskapen ansedda såsom oupplösliga och derföre . har man blifvit tvungen att tillgripa de civila a äktenskapen. Genom protestantismen tog äfven i denna fråga ett stort steg framåt och Luther sjelf, som tog det djerfva steget att, så munk han än var, gifta sig, vigdes icke en gång af en prest. Talaren kunde icke förstå konseqvensen deri latt tillåta civilt äktenskap mellan jude och lutheran, men icke mellan lutheran ochlutheran. 1 Om man i lagstiftningen skulle gå ut, icke från hvad som är rätt, utan från hvad som är af omI ständigheterna påkalladt, så trodde talaren, att just omständigheterna fordrade civiläktenskapet, emedan talaren kände många fall, der personer lefde tillsammans utan att vara förenade till ett af staten erkändt äktenskap, emedan det af en Jeller annan orsak blifvit dem vägradt. Hr Lithner. Man hade grundat sina betänkÅ ligheter på ordet om samvetstvång. Det föreföll talaren som om de skrupler, hvarom här vat fråga, ej borde erhälla namn af detta höga ord. Man säger, att en lutheran kan vilja gifta sig med en, som affallit från den lutherska församlingen. Afser man dermed sådana, som gått ut ur kyrkans gemenskap utan att ha bildat en egen församling, så trodde sig talaren veta, att I dessa voro så intoleranta och mot lutherska I kyrkan, den de ansågo för den babyloniska skökan, så hätska, att ett äktenskap mellan någon af dem och en lutheran aldrig kan komma i fråga under nuvarande förhållanden. Skulle den tid komma, då de blifva så toleranta, att de kunna inlåta sig i ett gådant äktenskap, så var talaren öfvertygad, att deras samvete ej skulle Tlida tvång af att låta viga sig efter den lutherska ritualen. . , En talare hade sagt, att det civila äktenskapet luppkommit i de katolska länderna till följd af Iden katolska åsigten om äktenskapets oupplösTlighet. Men då denna åsigt icke finnes hos oss, .J utan då vår lag i stället medgifver äktenskapsskilnad, så kan man deraf icke hemta något skäl att införa det civila äktenskapet hos oss. Hr Hierta hade sagt, att Adam och Eva icke voro vigda, utan att man derföre kan förneka I dem hafva varit ett äkta par. Om denne tal. I sagt, att de icke varit prestvigda, så hade han j gnekligen haft rätt, men deras förbund var bekräftadt af Gud sjelf med den välsignelse, som utgör grunden för alla tiders äktenskap. Samme I talare hade äfven omnämnt en petition, som år 11862 framlemnades till regeringen för vinnande laf större frihet i förevarande hänseende. Tal., Thvilken då såsom riksdagsman vistades i hufvudstaden, hade i ecklesiastikdepartementet tagit lreda på, huru det förhöll sig med denna från hans hemort afgifna petition och fann då till sin förvåning namnen på 10och 12-åriga barn, I hvilka han kände, skrifna icke en utan flera gånger under denna petition och tydligen med samI ma stil allt igenom. Det hade äfven blifvit eagdt, att många skulle föredraga frivillig landsflykt framför vigsel. Tal. var prest i en församling, der många baptister funnos. Ingen af dem har någonsin yttrat någon betänklighet vid att låta viga sig af den lutherska presten. Endast derom hafva de varit tveksamma, huruvida det var lofligt, men då tal. tillåtit det, hafva de med glädje och tacksamhet begagnat sig af vigseln. Flere utvandrare har tal. frågat, om de utvandrade till följd af samvetstvång, men de hafva högtidligen försäkrat, att de i detta afseende ingenting hade emot sitt gamla fädernesland. Man hade sagt, att äktenskapstvånget utgör ett hinder mot sedligheten. Tal. fruktade, att man sammanblandade åtskilliga lösliga förbindelser med äktenskapet, och föreställde sig, att de hjonelag, som ingås utan någon religiös akt icke blifva verkliga äktenskap utan lösa förbindelser, hvilka upplösas lika lätt som hvilket bolag som helst. Man hade åberopat Luthers exempel. Tal. fruktade, att man gått för långt, då man af utomordentliga fall ville sluta till ett behof hos oss, och trodde, att inga sådana utomordentliga åtgärder behöfvas för den svenska allmogen. Tal:s öfvertygelse var att om en person blott visar sig hafva blifvit döpt och gätt till nattvarden, så kan icke äktenskap och vigsel nekas honom äfven om han tillhör en annan kyrka t. ex. den katolska. Hr Björck trodde sig veta, det Luther sagt, att äktenskapet blott är en rent borgerlig handling. Man borde också nu erkänna det för hvad det är, nemligen ett borgerligt kontrakt, hvilket det naturligtvis står hvar och en fritt att börja med en religiös handling, om han det vill. Denna uppfattning af äktenskapet var den i de första kristna århundradena allmänna, och det dröjde ganska länge, innan en annan uppfattning hann göra sig gällande. Derifrån hafva många skefva föreställningar kommit, såsom bland andra den, att jag derföre att jag funnit mig ovärdig att begå nattvarden, icke skall få begagna en rent. borgerlig rättighet. Man säger visserligen, att detta är ett undantagsförhållande, vid hvilket man icke behöfver fästa afseende, men tal. trodde, att samhället icke har rätt att tvinga en enda medborgares samvete. Nu finnes dock icke en eller annan utan många. Tal. hade med om hört, att hr Lithner var benägen tillåta äktenskap i nästan alla fall. Så är dock icke förhållandet med alla prester; och då undantagsfallen äro så många, visades behöfligheten af den forejlagna lagförändringen. Hr Rosenberg frågade hr Lithner, om han ville erkänna det dop som skedde i närmaste grop och den nattvard som skedde genom brödrytande, samt erinrade att Luther verkligen vigdes af en prest, nemligen Justus Jonas. r Lithner ville erkänna hvarje dop såsom lrigt, som blifvit förrättdt i vatten i Fadrens, ionens och Andans namn samt det brödbrytande såsom nattvard, som hölls enligt instiftelseoren. Hr Per Nilsson i Espö ansåg behofvet af civiläktenskapet icke förefinnas. . Hr Otterström ansåg svenska presterskapet icke vara bundet af sakramentallagens föreskrifter, sedan denna lag blifvit upphäld, och yttrade sig föröfrigt i samma syfte som hr Lithner. r Hierta gladåe sig åt, att en så liberal uppfattning fanns bland prester, och skulle önska att de närvarande ledamöternas åsigter hyllades af hela svenska presterskapet. Tal. ville dock erinra om en rättegång, genom hvilken en person, som trott sig ega befogenhet att sammanviga ett par personer, blifvit kastad i fängelse. — Föröfrigt, då man sett att u phäfvandet af sakramentallagen verkat så mycket godt, hvarföre skulle man då icke verka för en i allmänhet friare estiltning, hvarföre icke för frihet i den nu föreliggande frågan? — Genom votering odkändes utskottets afstyrkande betänkande med 109 röster mot 35, hvilka önskade återremiss. Derefter föredrogos och biföllos lagutskottets betänkanden n:r 60, 61 och 62, de båda första afstyrkande väckta förslag till förändringar i 2 15 kap. rättegångsbalken samt i gällande stadganden om förlust af medborgerligt förtroende, let sistnämnda innehållande uppmaning till kammaren att frånträda sitt beslut, i fråga om ge-mensamma andaktsöfningar, och antaga utskotAndra kön Nfäll ndra kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden n:r 35, 36 och 37 föredrogos derefter. Det första tillstyrker åtgärder mot utvandringen till Amerika. På yrkande isynnerhet af hr Sjöberg, som visade de stora praktiska Svårigheter, hvilka skulle möta utförandet af detta förslag, jemte de stora kostnader det skulle medföra, utan motsvarande nytta, samt vidare då htr Rosenbergs; Carl Ifvarssons och Hiertas yrkanden, aft logs utskotfets förslag, sedan hrr Orre och Ola Lasson talat tör vidtagande af några åtgärder för ifrågavarande ändamål. De båda sistnämnda betänkandena, afstyrkande arbetslöse landtmäteritjenstemäns användande till särskilåa göromål samt föreslagen. omarbetning af gällande seglationsordning, — godkändes, — Derefter. föredrogs konstitutionsutskottete Hetänkande n:r 10, afstyrkande ett af hr Dickson väckt förslag om öppen omröstning både i kamrarne och utskotten. En ganska långvarig diskussion framkallades häraf, under hvilken den ö; pna voteringen inom kamrarne förordades here Blanche, O. B. Olsson, Hierta, Per Nilsson från Kristianstads län, Björck, Adlersparre, Jöns Päbrsson, Sjöberg, Wigardt och Sven Nilsson och blott inom utskotten af hrr Ola Jönsson, grefve De Ia Gardie, Uhr, grefve Posse och Per Nilsson i Esnö: hvaremat dan clutne