Aftonbladet – 27 april 1867, sida 3

slutligen tillökning i tullsatserna å artiklarne bränvin, sprit, kafle, tobak och socker. På begäran af hr Waern beslöts att diskussionen rörande detta ämne skulle till statsutskottet öfveremnas. På eftermiddagen fortsattes föredragningen af lagutskottets utlåtande n:r 65. Utskottet hade i 3:dje punkten föreslagit att betalning af hushyra eller arrende skall, der ej vid legoaftalet annorlunda blifvit bestämdt, utgifvas der brukaren eller hyresmannen sitt bo och hemvist hafver. Hr Faxe grefve E. Sparre och frih. Sprengtporten yrkade afslag å denna punkt, hvilken äfven, ehuru af motionären förordad, blef af kammaren afslagen. Utan diskussion godkändes deremot 4 punkten, tillstyrkande ett tillägg i hvad allmänna lagen stadgar i afseende på jordegares förmånsrätt i landbos lösören för afgäld af fast egendom. Detta tillägg afsåg att stadgandet om sådan förmånsrätt äfven borde ega tillämpning ifråga om lega för kreatur, redskap m. m. Efter någon diskussion godkändes, på yrkande af hrr v. Möller, Tornerhjelm. grefve E. Sparre m. fl., samt efter votering med 46 röster mot 35, en af utskottet i 5 punkten tillstyrkt förändring i 5 kap. 3 utsökningsbalken, åsyftande skyd för verkställande af utmätning å kreatur m. m., som af jordegare till arrendator för egendoms bruk upplåtits. Utan diskussion godkändes, dels 6 punkten, derom att växande gröda ej må gå i mät annorledes än i sammanhang med egandeeller nyttjanderätten till den jord, hvarå den växer, dels ock 7 punkten, afstyrkande bifall till väckt förslag om afgörande inför kompromisser af tvister rör. arrendekontrakt. Lagutskottets utlåtande n:r 66, ang. upphörade af frälsemäns forum privilegiatum, godkändes, likasom de delar af samma utskotts utlåtande n:r 66, deri afstyrkts åtskilliga ändringar i gällande kommunalförfattningar m. m. Deremot afslogs den del af sistnämnda utlåtandr, deri föreslagits, att den, som är uppförd till mindre än 5 sådana fyrkar, som i 58 af gällande förordning om kommunalstyrelse på landet omförmälas, eger ej rösträtt vid kommunalstämma: egare af i mantal satt jord likväl undantagne?. Slutligen afslogos inbjudningar från andra kammaren att deltaga i dess beslut rör. tillfälliga utskottens utlåtande n:r 28 och 29 i fråga om förändrade grunder för tjenstemäns aflöning, expeditionslösens utgång samt ang. auktioner i städerna. Andra kammaren. Sedan de två sista punkterna af försvarsutskottets betänkande, den första af dem om en fortgående svensk-norsk vapenkomitå, den sista om skrifvelse till Kongl. Maj:t med öfverlemnande af de grunder till försvarets ombildning förslaget innehåller blifvit utan diskussion, den förre bifallen, den sednare, i sammanhang med flera föregående punkter, till utskottet återförviead, föredrogs och godkändes, utan någon anmärkningsvärd diskussion, statsutskottets utlåtande n:r 66, i anledning af rikets ständers år 1866 församlade revisorers berättelse angående granskning af statsverkets samt andra utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning år 1864. Diskussion om det civila äktenskapet. Derefter föredrogs lagutskottets utlåtande n:r 59, afstyrkande väckta motioner dels af hr Hierta om rättighet att utan vigsel ingå äktenskap, och dels af hr Uhr om ändring af de lagrum, som för underlåtenhet att begagna dop eller nattvard stadga påföljder i verldsligt afseende. Härafframkallades en längre debatt, som rörde sig blott omkring den första frågan. Hr Hierta tillstyrkte antagandet af en utaf hr Gegerfelt afgifven reservation, som yrkar återremiss, på det utskottet måtte utarbeta förslag till lag för civilt äktenskaps ingående. fr Ribbing kunde icke i de religiösa ceremonier, med hvilka äktenskapet hos oss ingås, finna något skäl att bifalla hr Hiertas förslag, emedan ingenting finnes i dessa ceremonier, som är stridande mot någon kristen bekännelses lära. Tager man hänsyn till kontrahenterna. så lärer väl ingen tvekan hos dem kunna uppstå att vigas enligt det lutherska ceremonielet, om de äro Lutheraner. Tillhöra båda ett främmande religionssamfund, så få de ingå äktenskapet i enlighet med de bestämningar som för deras kyrka äro gällande. Tillhör deremot den ene kontrahenten statskyrkan och den andre en annan bekännelse, så skola de vigas af luthersk prest. Det skulle då kunna hända att den kontrahenten, som till hörde den främmande trosbekännelsen, kände några samvetsskrupler. Talaren hade dock icke hört något klagomål i detta fall, och trodde icke att man borde ändra lagar förr än ett verkligt behof af en sådan förändring visat sig i verkligheten. Dessutom är det föga troligt, att den kontrahznten, som tillhör den främmande religionsbekännelsen, skulle känna sig så mycket besvärad att vigas af en luthersk prest, då han eller hon vill gifta sig med en lutheran. En annan kasus inträffar om kontrahenterna väl i det yttre tillhöra statskyrkan men till sitt inre icke tro på dess lärar, och icke blifvit döpta eller gått till nattvarden, hvilket enligt lagen är nödvändigt för att få gifta sig. Men då döpelsen och nattvarden tillhöra de fem hufvudstyckena i vår bekännelse, så borde kyrkan icke tåla dem inom sitt sköte, hvilka förneka dessa läror, och dessa personer borde icke heller qvarstanna inom en kyrka, hvars läror de ej godkänna. Hvarföre skilja de sig ej från kyrkan? Man behöfver icke lagstifta för sådana upplösande elementer i samhället. Ytterligare en annan kasus kan man tänka sig, om en person, till följd af bristande undervisning, icke kunnat blifva admitterad till nattvarden. Nekas kan icke, att sådana fall finnas, men dels äro de ganska få och dels bör man hoppas, att deras antal skall så småningom minskas och försvinna i samma mån folkupplysningen tiltager. Då talaren icke kunde godkänna den satsen, att man skall stifta lagar för dem som ej tro på lutherska kyrkans läror, men icke skilja sig från densamma, då det står dem öppet, så kunde han icke finna något fall som berättigade bifall till förslaget. Äktenskapet är af sedligt religiös art, och att det börjas med en religiös akt ansåg talaren vara en lycka och kunna verka välgörande derpå både i dess början och fortsättning, Det civila äktenskapet har medfört den åsigten att äktenskapet blott är ett Ola . Talaren erkände att ett civilt äktenskep är nödvändigt mellan judar och medlemmar af statskyrkan, men då inom kyrkan intet sådant skäl fanns, så yrkade talaren på bifall till utskottets förslag. Hr Rosenberg uppfattade äktenskapet på sa ma sätt som den föregående talaren och atke också, att det borde Vörjas med e Ls ansåg Det förslag, som här ar blife religiös akt. likväl icke dem, som s at afgifvet, gäller någon upp! en sådan religiös akt finna det tt Lä vc utan sådana, som endast i kän? ..unöra kyrkan. Det är nemligen besv att det icke är bristande kunskap utan en olika tro som afhåller så många från sakramentena. Måvga finnas, som icke döpa sina barn, och dessa odöpta kunna icke, enligt nya testamentets lära, anses tillhöra kyrkan och borde icke heller behandlas säsom dess medlemmar. Då talaren var öfvertygad, att deras antal, hvilka sålunda afhålla sig från sakramentena, snarare tillän aftager. så ansåg han det också alldeles nödvändigt, att man ilagstiftningen gör afseende på detta förhållande, på det att äktenskapets helgd måtte bevaras och barnens uppfostran ej alldeles försummas. Detta fall är visserligen ett undantagsfall, men just för sådana borde man ock stifta undantagsagar, som förut skett för äktenskaps ingående mellan jude och kristen. Talaren hade afgilvit en reservation, i hvilken han föreslår, att samma lagstiftning, som är gällande för ett dylikt äktenskaps ingående, äfven borde tillämpas då den ene kontrahenten ej är döpt eller gått till nattvarden, och han förordade antagandet at denna reservation. Hr Magnus Svensson instämde med hr Ribbing. Ar Hierta erinrade bland annat, huru många personers samveten äro så ömtåliga, att de hellre öfvergifva landet än underkasta sig det hos oss rådande tvånget, samt att många hinder mot AA Pr I TS St ma Fr En ten oc JA Bm vor fn tot hän och dö Og vt 6 mA JR oo BS oc Er Kf Fr EE ER OR Ir ch