Aftonbladet – 27 april 1867, sida 2

Sedan kamrarne nu afslutat den första behandlingen af försvarsbetänkandet torde vi böra här i ett sammanhang redogöra for de beslut, vid hvilka de stannat. Båda kamrarne hafva bifallit utskottets förslag: att armån skall bestå af stam, innefattande befäl och trupp, samt beväring; angående sättet för anskaffande af ökadt befäl för infanteriet; angående indragning till statsverket af alla till aflöning af indelta armåns befäl och tjenstemän anslagna boställen och räntor, samt nämnda befäls och tjenstemäns förseende med koatanta löner; angäende åtgärders vidtagande för meddelande af undervisning i gymnastik och militära öfningar i skolorna samt den manliga ungdomens ytterligare utbildning i dessa öfvingar efter skoltidens slut och intilldess beväringsåldern inträder; angående begäran om särskildt förslag med afseende på de skiljaktligheter från blifvande allmänna grunder för försvarets ordnande, som må anses erforderliga för ön Gotland ; angående tillsättning af en särskild komitå för pröfning af frågor rörande vapen, ammunition och befästningar (första kammaren dock med uteslutning af den i utskottels förslag upptagna bestämmelsen, att denna komite skulle vara svensk-norsk), samt slutligen angåen.e en framställning till K. M:tatt, efter pröfning af de af riksdagen antydda grunder, låta nppgöra och för riksdagen framläg-a fullständiga förslag till försvarsväsendets ordnande (första kammaren dock med uteslutning af utskottets förslag, att detta skulle ske, om möjligt, till den riksdag, som sammanträder 1869). I stället för utskottets förslag om indelningsverkets öfverflyttning på kommunerna och den nuvarande indelningens aflösning, har första kammaren bes!utit en anhållan, att K. M:t må taga i öfvervägande hvilka lättnader, som må kunna beredas rustoch rotehållarne såsom ersättning för den all männa värnepligtens utsträckning ; hvaremot samma kammare ensam bifallit utskottets törslag: om sådan organisation af stamregementena och stamkårerna, att de må kunna utvidgas, de förra till fyra och de sednare till två bataljoner; om värnepligtens utsträckning och sättet för dess fullgörande ; om upprättande och underhållande i olika delar af landet af ändamålsenliga kavalleridepöter, och om utsträckning af tiden för beväringsöfningarne. I fråga om alla dessa af första kammaren ensam bifallna delar af utskottets förslag har andra kammaren icke fattat något beslut, utan återförvisat dem till utskortet. Då sistnämnda kammare sålunda undandragit Big att afgifva yttrande såväl om värnepligtens utsträckning som om utsträckning af tiden för beväringsöfniogarne, har hufvudargumentet varit, att dessa frågor mäste anses beroende af den utgång, som den förut återförvisade frågan om indelningsverkets aflösning erhåller. Väl hafva härvid åtskilliga talar. låtit undfalla sig yttranden, som gått ut på, att de motsätta ig hvarje ytterligare uppoffring för landets rsvar, intill dess rote.ingen blifvit utan lösen afskaffad; men vi förmoda dock, att om än ett sådant anspråk uppstäl!es af någro, måste dock fle:talet inse, att staten icke kan helt och hället bortkasta en så betydlig tillgång för försvarsväsendet och göra en skänk deraf åt de nuvarande innehafvarne af den roterade jorden; ty vidhållandet af nyssnämnda anspråk är fullkomligt liktydigt med den förklaring, att man icke vill göra något för att stärka landets försvarskrafter. Vi förmoda att man vid något närmare besinning skall studsa för det fruktansvärda ansvar man ådrager sig genom att sålunda låta egennyttan helt och hållet undantränga all tanke på fäderneslandets trygghet. Men i högsta grad pinsamt har det emellertid varit att bevittna, huruledes ett icke obetydligt antalafrepresentationens medlemmar behandlat frågan om fäderneslandets försvar så, som om den i sjelfva verket alldeles icke rörde dem, utan såsom om hvarje offer, hvilket i detta hänseende bragte:, skulle göras till förmån för någon annan, för någon eller något fläende helt och hållet utom en sjelf. Följ: 1 ar varit detta anspråk, att allt det hvart man vill samtycka skall köpas med fullt motsvarande förmåner, Det är för oss ofattligt — och landet skall säkert med häpnad erfara — att representanter finnas, som kunna liksom upphöra att känna sig soli-s dariska med fäderneslandet, som kunna glömma, att hvad som göres för att skydda iäderneslandets frihet och sjelständighet, det göres för deras egen och för deras barns skull. Vi kunna icke förmoda annat, än att dessa resonnementer, som gifva anledning till sådana bedröfliga slutledningar, härröra endast af bristande eftertanke, och vi måste naturligtvis gerna antaga med frih. Gripenstedt — hvars af den varmaste fosterlandskänsla glödande tal vi på annat ställe 1 bladet återgifva — att isjelfva verket ingen är likgiltig för fäderneslandet, och att den farliga liknöjdhet, som uppenbarar sig, är en frukt af den föreställninven, alt ingen fara är för handen; men högst beklagligt är, att ett sådant äskådningssätt kan ens för ett ögonblick göra sig . ällande, då varning fd fier! gällande, då varningar ai en mest efter. nkliga beskaffenhet oupphörligen förete sig rundt omkring oss. I afseende på behofvet af en större öfning för beväringen, än den nuvarande, visade sig icke blott obenägeuhet att nu samtycka till något sådant, utan äfven ett högst beklagligt förbiseende af behofvet af en sådan vidsträcktare öfniog. En del talare ansågo att man hade gjort alldeles tillfyllest, då man gått m på militäröfningar i skolorna och någon fortsättning af dessa öfningar mellan skoltiden och bevärivgsäldern. Man örbisåg dock dervid helt och hållet, att det ndast är med stöd af en sådan från den örsta ungdomen fortsatt öfning, som det van vara tänkbart att inskränka tiden för ngens öfning så, att den blir mindre ningstiden for soldaterna inom någon unnan armå i Earopa. Andra talare menale, att skarpskytte-exercisen skulle ersätta jeväringsöfningarne och göra dessa öfver. lödiga. Frih. Liljencrantz gendref emelertid dessa åsigter och ställde frågan om karpskytterörelsens betydelse på sin rätta lats, då h n visade, att dess ändamål icke an vara att till krigareyrket utdana landets ngdom, utan att bilda kärnan i den blif. ande landstormen. Samme talare visade, tt om än skarpskyttarne i några få större täder kunna er-å en ganska vacker exercisirdighet, är dock detta omöjligt på lands-; ygden, der de stora afstånden göra det möjligt att tillräckligt ofta samlas till öfingar. För vår del vilja vi frigt erinra dessa talare, som ed fraser om skarpskytterörelsen komma gen rån förslaget om en utsträckning af be-larb äringsöfningarne, att de alldeles icke iHeq NES BN RESTE RE VJär mis nu: är allt färdiot till il I ne mt bä go ge di; m föl sk m M at at be fö öf ef B Ö: se A oc lif sä 1 ne gif Me till ses mo till enc af cor me u: uri s kal ext tet WW l me ter. tje, Lac för jrun sökte j des