Aftonbladet – 27 april 1867, sida 2

komprometterar på intet sätt sitt föregående lif derföre att hon sliter håret af en quar. teran och kysser henne några minuter der efter. Vid sin herrskarinnas smekningar åter. höll Anita hastigt tårarne som voro på väg att rulla utför hennes kinder, och svarade i det hon tacksamt kysste grefvinnans händer: ?Marcos Praya är fru grefvinnans dibro der... En bror älskar sin syster! Han skulle utan saknad gifva sitt lif på en vink af henne. Jag vet det.? Nåväl! herrskarinna, hvarför misstror ni honom ?3 Du förstår icke, barn!? svarade grefginnan med en lätt höjning på axlarne. ?Marcos har djurets tillgifvenhet. Han tröttar mig med sitt beständiga spioneri... Han sårar mig med sina öfverdrifna försigtighetsmått. Litet mindre nit skulle behaga mjg mere.? PNi måste ursäkta honom, Wan finner icke alltid tilgifna, modiga och fruktansvärda tjenare, sådana som Marcos Praya.?. Må göra, jag ursäktar honom. Men jag vill att han skall vara väl öfvertygad om en sak, och om det behöfs ger jag dig rättighet åit uj prepa mipa ord för honom: dolken är icke ett vapen som är tillåtet i det land, der vi nu befinna o0s8.? Det är skada!? svarade quarteronen leende. ?Marcos bandterar den så skickligt.? Vi äro i Paris, Chica?, fortfor dofia Hermas, Net är icke kraft och våld, som skola gifla 088 sögern, vjan suprare mildket, list och förställning? CC Anita böjde sitt täcka hufvud till tecken af samtycke. PFörstår du mig riktigt?? Ja, herrskapinna,?