Aftonbladet – 26 april 1867, sida 3

den indelta armen förmådde tal. att vid förre riksdagen bifalla regeringens förslag och att ej bry sig om det då rådande skriket mot konskrip tionen, emedan han trodde hvar och en hafvs skyldighet ati försvara fäderneslandet, han må vara utsedd dertill på hvad sätt som helst, och samma den indelta armeåns otillräcklighet fö vårt lands försvar förmådde tal. att nu rösta fö bifall till utskottets förslag i den föredragna punkten. Hr Ola Jönsson ansåg det såsom vanligt omöj: ligt att framställa ett förslag, mot hvilket an. märkningar icke skulle kunna göras. Denna punkt kan besvaras både med ja och nej. I af seende å vissa vapenslag var en stam onekligen behöflig, men hvad åter angick andra, såsom t. ex. infanteriet, trodde tal. att en stam väl kunde vara behöflig tillsvidare, men att densamma efter hand skulle kunna indragas. Då således den föreslagna organisationen blott utgör en öfvergångsform, så trodde tal., att man kunnat bi behålla den nuvarande organisationen, tilldess den nya hunnit genomföras. Hafva rustoch rotehållarne stått ut med att bära indelningsverkets börda i århundraden, så skulle de nog förmå bära den i tio år till, om de blott vore säkra att då slippa. Tal. skulle väl önskat återremiss, men då han fruktade, att vi i sådant fall icke få något förslag alls, så ville han bifalla, ty om vi önska målet, ett starkt försvar, så få vi ej undandraga 055 de medel, genom hvilka vi kunna ernå detta mål. Hr Ubr talade för bifall till punkten. . Hr fjedengren ville tillkännagifva att han instämde i den förste talarens mening, att den orättvisa tunga, som hvilar på en samhällsklass, icke bör bibehållas. Äfven utskottet erkänner billigheten i denna fordran, då det säger att klagomålen ej sakna rättslig grund. — Tal. ansåg olyckligt om frågan genom återremiss skulle bli sönderrifven. Vi få icke sitta med armarna i kors, då starka åskmoln hopa sig på den politiska himlen, och då vi hafva en stormakt isöder och en i öster, hvilka båda allt mer och mer närmat sig våra kuster. Tal hoppades attjordbrukarne icke vanslägtats från sina förfäder, hvilka voro vana att gå man ur huse då det gällde. Tal. fruktade att hela förslaget skulle stranda genom bestämmelsen i tredje punkten om aflösningen, hvilken var lika orättvis som det för kommunerna skulle bli betungande att bygga bostäder åt soldaterna. I bergslagerna isynnerhet finnas många talrika men fattiga församlingar, hvilka icke skulle kunna bära denna börda. Det skulle visserligen vara en fördel att förläggs den indelta soldaten inom hela landet efter folkmängden, men tal. ansåg det omöjligt, hvadan de som nu hade bördan väl måste fortfara dermed tillsvidare, dock mot ersättning af t. ex. ?sdelar af kostnaden. Då det vore stor skada att bortkasta stammens öfning och krigsduglighet, så önskade tal. bifall Lill den första punkten. . Hr Grafstrom instämde med hr Ola Jönsson ri att en st rillsvidare? kunde vara erforderlig och i mde derför i hans yrkande. Hr v. Troil tillkännagaf att utskottet behandat frågan om att bilda en stam ur beväringens eder, men måste öfvergifva detta förslag. Frib. Gripevstedt föreställde sig, att en person, som åhört diskussionen, utan att känna len föredragna punkten, skulle få svårt att af lenna diskussion erhålla någon kunskap derom. Denna punkt handlar icke om någonting annat in att armen 1 bestå af stamtrupp och beväring. Detta är det, hvartill öfverläggningarne också borde inskränka sig. Man har klandrat utskottet för dess betänkande, nen talaren hade med nöje läst detsamma och uttryckte sin belåtenhet med det enkla och grundiga sätt, hvarpå det behandlat frågan. En betämd förtjenst är det i alla händelser, att utkottet framställt ett positivt förslag. Man ha anfört, att initiativ i denna fråga kulle tillkomma regeringen ensam. Deremot rille talaren erinra, att regeringen redan vid sista iksdagen tog ett initiativ. Mycket illa skulle let vara, om riksdagen icke ville uttrycka sin tanke m förslaget, att armen skall bestå al både stam ch beväring, ty i sådant fall skulle regeringen akna en väl behöflig ledning för framtida förJag. Frågan gäller huru vi skola erhålla det krafigaste försvar. Äro omständigheterna sådana, ut nationens krafter böra ansträngas för att erålla ett tillfredsställande svar på denna fråga. Palaren trodde icke att det går an att med en iss likgiltighetens slummer behandla denna vigiga fråga, utan nationen måste anstränga sina rafter för sin egen säkerhet. Man hartalat om vilka klasser, som isynnerhet skola bidraga till äderneslandets försvar. Med djup sorg hade tal. ett, att denna fråga blifvit neddragen till en tridsfråga mellan de enskilda intressena. Högst fver alla intressen bör stå allas gemensamma ngelägenhet, omsorgen för hela landets försvar. Bra, bra!) s Då talaren gillade utskottets förslag, att armn kall bestå af stam och beväring, så yrkade han ifall till den föredragna punkten. (Bravorop.) Såsom i ett föregående nummer är nämndt nställdes votering, som utföll så, att 116 röster oro för bifall och 39 för återremiss. a