Aftonbladet – 26 april 1867, sida 2

Herrskarinna, bör mig!4 Kreolskan förstod honom; men pekade likväl på dörren och upprepade ännu häftigare: Gäl Mestizen gick bedröfvad mot dörren. Men i det ögonbliek ban höll på att för. svinna, vände sig vinden och den nyckfulle varelsen återkallade honom u!an att göra sig mödan att gifva det ringaste skäl för sitt beteende: Marcos! sade hon. Seiiora? svarade han med ihålig, näranog otydlig röst, som bar vittnesbörd om alla de olika intryck han erfarit. Stanna! Marcos stannade vid dörren. Kom....kom närmare. Lydande lizsom om ingenting skulle kunnat låta honom finna lydnaden för hård. närmade han sig sin herrskarinna, utan otå lighet, utan förebråelser. Hon värdigades icke hvarken tacka ho nom eller till honom yttra ett ord af ånges för att ursäkta sitt despotiska sätt. Beständigt lekande med den indiska dol ken, eom hon tagit på ett af borden i rum met, frågade hon: cHvad vill ni? Inogenting för min räkning, svarade Marcos Praya. tJag bekymrar mig icke om er, och jag förmodar att ni icke utan något mäktigt skäl kommit hit. Hvad är skälet till er närvaro bär? Nå... säg forti4 Marcos återhöll ett triumferande leende. Denna gång kunde han, antingen genom att alldeles icke svara eller genom att gifva ett undvikande svar, haft tillfälle att få apprättelse. reolskan brann nu af begär att Jå veta