Aftonbladet – 25 april 1867, sida 2

Verldsutstäöllningen i Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) VL Den 16 April. Hillebarderna och muskedundrarne stå vu på sin plats, och de beryktade tofflorna från Strengnäs ligga inför verldens ögon. Med tt ord vår historiska afdelning är ordnad och tar sig ypperligt ut. h-ilket till en stor del får tillskrifvas den smakfulla uppställningen, ty hvilket intresse skulle dessa runsteoar och gamla guldbroderier snnars ha för en kosmopolitisk publik, som jagar blott efter det effektfulia. Lät oss några ögonblick stanna här. och mönstra åskådarne som passera ut och in. Det skall ge er ett begrepp om en verldsexpositionsblick. Smäktende engelskor med flxddrende lockar, svartmuskiga italienare och t ubbnäsiga iyskor utgöra förtruppen. Se der komma två skottar i nationaldrägt. De vackra kostymerna tilldraga sig mångas blickar, men många vända sig också bort vid ösynen af bergsboarnes uakna ben. Bah! Man måste vänja sig vid allt på en verldsutställning. Der se vi några jopaneser. Måhända skola de vara utvalda vackra karlar, men enligt europeiska begrepp förefalia de vämjeligt fula. De gå klädda i långa kjortlar af bomullstyg och koftor af siden. På spetsen al hufvudet (ett japanesiskt hufvud har nemlig.n spets) sitter en halmhatti det närmaste slor som ett svenskt familjeparapiy. I bältet bär hvar och en stora krokiga knifvar, just sådana som i Japan be;nas att rista upp magen vid högtiilga slen. esarnes vägvisare äro två af deras som en längre tid vistats i Paris, nu klädi sig till parisare, för att vkomlingarnes afund. Man tvingas dligt at skratta vid åsynen af japaneser. Stöflorna äro ett qverter för långa, rocken sitter som på en stör, och med den svarta hatten på det vinkelformiga hufvadet tar han sig ut som en gris med peruk. Men röda hundskinnsbandeakar ha de, och käppar med förgyllda knappar. Stackars vilsekomna asiater! De der två herrarne i höga stöflar, röda