Aftonbladet – 25 april 1867, sida 2

orogram! — Lifligast anslog Rossinis charnanta Kavatina, hvars återgifvande röjde srace och smidighet i f draget, samt i ippfatt ningen den be ehepliga enkelhet, som ir motsatsen till det sir npla, hvärför detta stycke så ofta varit utsatt. Mirzas kupletr sjöngos lätt och lekfullt, Rebers romanz måhända väl tungt, men med god nyansering, och Lisas oemotståndligt intagande lilla visa med dena sanning och natur, som ensam är dess egendom! iga skönhet vär Fröken Widebergs röst är högst anslåen fyllig och klar, samt synnerligen ide högr tonerna ovanligt rikt utra stad; intonationen var i ensembierne, särdeles trion, visserligen något osäker, men detta tillskrifva vi gerna det akustiskt missgynnande rummet, samt den lärt begripliga rädsla, som äfven det välvilligaste mottagande väl icke första gången kan fullkomligt utplåna. Äfven åtskilliga andra mosikö ilskarinnors första uppträdande denna afton gaf åt hela musiktillställningen ett drag af friskhet och förhoppning, hvara intryck ofta öfverträffar äfven den fulländade rutinens, Så gaf fröken lin det allbekanta Andantet med Pp pianoforte af Mendelssohn, och fröken Berzman eu romans och en dansmelodi för violoncell of Grätzmacher; och om dessa prestationer ännu voro långt från fulländningen lofvade de emellertid rätt mycket för framtiden. Det sednare violoncellnumret föreföll något otacksamt för detta instrument, men hade deremot anf ott mycket åt piano stämman, som också förträffligt sköttes. Den vktaf Felicien Davids ?Lalla Roukh?, som utgjorde konsertens slutafdslning, är, likasom hela detta arbete, så rik på skönheter ait den icke kan förfela det angesämaste intryck. Det hela är ett kabinettstycke af första rangen, som, utan att någons:n hänrycka eller uppröra, alltid är behagligt och intagande genom den yppiga mejodib! omstringen, dena rika harmonien samt derna egendomliga orientalism, som kompositören under så många faror och vedermödor tillkömpat sig. Det vackra konstverket utfördes med den utmärkta förtjenst, man alltid funnit i Marmoniska sällskapets prestationer; titelpartiet af fru Jacobsson, för hvars utomordentliga stämma det innebär många triumfer; Nvureddins af hr Labatt, samt Baskirs — hvacs kowiskt förträfftliga kupletter alltid göra stor lycka — af hr Willman. Kören, som snfördes apr Ginther, har förtjusande nummer, hvilka fvos. Hrr Labatt och Arlbera utförde med mycken talang Teminos och Papsagenos partier i Trollflöjt-qvartetten, som måhända väl hastigt tempo. At hr iröms genommusikaliska och poetiska uckompanjemang till alla numren, förutom fröken Bergmans, egna vi, såsom åt en särskild njutning åhöraren, särskild er känsla och beundran. Soirtn, som locket ett särde!es stort antal åhörare, var högst animerande så genom innehåll som utförande och framgång, och länder i alla dessa afseenden den omimusikalisk konst så högt förtiente konsertgifvaren till stor heder. RKO TORN I