Aftonbladet – 25 april 1867, sida 2

Röken från hans cigarr sväfvade ännu i luften, medan grefvinnan de Casa-Real stod qvar stelt blicksnde ut i rymden och väntande, Väntande, på hvad? Hon skulle funnit sig mycket brydd att svara derpå, om någon frågat henne. En verld af tankar hvirflade i hennes hjerna, upphettad af vrede, hat, ånger öfver sin vanmakt, af alla de onda passioner, som göra en alltför intrycksfull qvinna fill den elakaste varelse i verlden. Ingenting kan återgifva den rasande storm som bröt löst inom herne, då grefven otvifvelaktigt, oåterkalleligt aflägenat sig. flon var på väg att skicka en af sina löpare med befalining att hinna upp honom, om han också skulie ridu omkull tjugo personer i sin väg. Det föll henne in att sjelf stiga till häst och på öppen gata, vid ljusan dag, håna honom i allas åsyn. Hon tvekade ännu med hans sönderbrutna ridspö i handen. Hvilken glädje det likväl skulle vara att få kasta dessa spillror i ansigtet på honom, inför en skara af nyfikna och sysslolösa pratmakare, hvilka säkert skulle taga parti för qvinnan och skratta åt mannen. Att utsätta honom, denne stolte, förnäme adelsman för åtlöjet, att låta denne modets konung nedstiga från sin tron, det var så frestande! Hon ämnade ropa och gifva sina befallningar i detta ändamål. Men en annan ide jagade denna, och hennes hufvud nedböjdes maskiomessigt mot bröstet Hon suckade säsom barnen sucka då de fått bannor, eller blifvit nekade ett äpple. Närmande sig en gueridon med vapen från alla länder, tog hon derpå ett af dessa,