Aftonbladet – 24 april 1867, sida 7

(Insändt.) Skall beslutet om nordvestra stambavans sträckning upprifvas? Som man känner beviljade föregående riksdag till nordvestra stambanans fortsättande från Christinehamn till Carlstad 500,000 rdr, hvilket beslut af K. M:t sanktionerades i följd hvaraf äfven arbetena, enligt den af K. M:t efter jernvägsstyrelsens förslag fastställda arbetsplanen, å nämnde bandel på trenne ställen påbörjats samt nu en tid fortgått. Man hade bort hoppas, att härigenom den både för nordvestra stambanans snara fullbordande och provinsen Wermlands intressen så skadliga striden mellan den omtvistade södra eller norra (Carlstads eller Norums) liniens företräden en gång för alla hade blifvit afslutad. Men så ville ej de, oaktadt alla lidna nederlag, alltid lika outtröttliga förkämparne för norra linien. Och följden blef den motion, som af hr Myrtin vid början af innevarande riksdag väcktes, att arbetena på södra linien skulle afstanna, att de ännu odisponerade medlen af det beviljade am slaget skulle användas till arbeten på stambanans icke omtvistade del, samt att nya beräkningar angående den möjligen blifvande trafiken å båda livierna skulle verkställas af en för detta ändamål nedsatt komitå af ojäfvige personer. Visserligen har statsutskottet afstyrkt, att något afseende vid denna motion skulle fästas; och detta afstyrkande har äfven af andra kammaren blifvit bifallet med en pluralitet af 95 röster mot 76; men frågan står ännu öppen genom första kammarens med 49 röster mot 46 fattade beslut, att, enligt ett af hr Weern framstäldt särskildt förslag, de medel, som vid denna riksdag kunna komma att beviljas för nordvestra stambanans byggande (2 millioner äro i frågasatta) skulle användas till arbeten på den icke omtvistade delen af banan samt att riksdagen skulle hos K. M:t anhålla om undersökning rörande den trafik som kan påräknas å hvardera af de alternativa linierna. Vunne denna framställning afseende hos riksdagen och hos K. M:t, inträffade det märkvärdiga och säregna förhållandet, att arbetena på södra linien fortgingo med de redan beviljade 500,000 rdr, fastän resultatet af de begärda undersökningarne kunde blifva det, att norra linien ansågs vara den fördelaktigaste, som sedermera skulle påbörjas. De 500,000 rdr voro ju då, i stället för besparade, rent af bortkastade. Man kan hafva hvilka åsigter sonf helst om den norra eller södra liniens företräden, men säkert är att det i allmänhet vore ett prejudikat af särdeles farlig och vådlig beskaffenhet om en efterföljande riksdag skulle upprifva hvad den föregående beslutat och K. M:t gillat. Särskildt hvad jernvägsföretag bewäffar, så skulle det aldrig taga något slut på försök att få riktningarne ändrade, enär man kan såsom otvifvelaktigt antaga, att alltid en betydlig minoritet finnes, som anser sig blifva lidande, samt derför, om prejudikatet en gång är gifvet, oaflåtligen skall sträfva att få de fattade besluten upphäfda. Lätteligen inses att det då aldrig skulle blifva någon ända på jernvägsstrider, och våra riksdagar blifva åter en sorglig tummelplats för intriger och bearbetningar, hvarigenom de wviaotigaste frågor kunde åsidosättas eller bortslumpades för tillfälliga jernvägskombinationer. Huru ytterst vigtigt det för hela samhället är, att de en gång af båda statsmakterna gemensamt fattade besluten hållas i sträng helgd, torde af en hvar utan någon särskild utläggning inses. Skulle man beständigt behöfva lefva i fruktan, att en efterföljande riksdag skulle upprifva hvad en föreående, blott ett år förut, beslutit samt att K. :t möjligen skulle lyssna till framställningar härom, då vore i sanning all trygghet och säkerhet inom samhället försvunnen, likasom öfverhufvud alla företag, hvilka inledas i förtroende till beslutens, under en längre tid, gällande kraft, blefve omöjliga. Och skulle detta blifva en följd af de årliga riksdagarnes införande, då vore de verkligen ej mycket att tacka för. Förut hade man åtminstone säkerhet för trenne år. Hvad särskildt beträffar det ifrågasatta afbrytandet af arbetena på Kristinehamn—Carlstad-linien och nya undersökningars verkställande, så torde lätteligen inses, hvilken ytterlig samt för alla affärer skadlig spänning och oro härigenom skulle förorsakas inom den del af Vermland frågan gäller. Efter många stridigheter och mycken ovisshet har derstädes nu ändtligen varit ett års väl behöfligt lugn, hvilket den föreslagna åtgärdens vidtagande åter, till stort men för hela trakten, skulle störa, kanhända för en längre tid. Eget nog måtte det förefalla, att första kammaren, som annars just borde vara den återhållande och konserverande delen af representationen, denna gång spelat en alldeles motsatt roll. Emellertid bör man kunna hoppas att andra kammarens pluralitet äfven vid den samfälda voteringen skall göra sig gällande. Men skulle detta olyckligtvis icke bli fallet, torde K. M:t ha fullt skäl att icke sanktionera ett beslut, som, i alla händelser vunnet ined obetydlig pluralitet. på ett betänkligt sätt skulle blottställa statsmakternas anseende samt framgången af en mängd offentliga och enskilda företag.