Aftonbladet – 24 april 1867, sida 2

ännn epo gåvg skall säga : Hermoss, ni räckte mig nyss er hand; men jag tog den icke, emedan ni tänkte räcka den åten narr; jag räcker er nu min hand. Ni ser, vi känna hvarandra liksom fordom, våra hjertan äro ännu inga slutna böcker hvarken för er eller mig; vill ni fatta denna hand, som jag räcker er vänligt och uppriktigt?? Kreolskan hade rest sig upp. Hennes darrande läppar, hennes rörliga näsborrar, uppspärrade som på en tigrinna, hvilken vädrar ett byte, den dystra orörligheten i hennes blick, allt antydde den hårda strid eom utkämpets på djupet af hennes själ mellan hennes goda och dåliga instinkter. ?Grefve, äro vi vänner? Aro vi fi nder?? Hvarje ord i denna fras, trängde sig hväsande fram mellan hennes våldsamt hopbitna tänder, mellan hennes af väntan och oro bleka läppar. Fru grefvinna?, svarade hennes gäst och bugade sig för henne med en min af den utsöktaste artighet, ?anse mig alltid för den ödmjukaste af edra tjenare.? Ho. stampade häftigt i golfvet med sin lilla fot. Inga undflykter!? sade hon. ?Vänner eller fiender?? Hvarken det ena eller det andra?, svarade grefven i en ton, som tillkännsgaf hans orubbliga beslut. : Ni är icke uppriktig, Noäöl.? Om fem minuter skall pi tillägga att j: z saknar mod.? Ohl! ni är tpper, jag vet det?, sade kreolskan, bitande sig i läpparne, så att de blödde, ?men ri är hka förrädisk som taper. Förrädisk mot en qvinna! Grefviana, di tilltror mig i sanning för mycket.? Jag föredrager ett öppet krig framför en! rolös neutralitet.? Ni har redan kallat mg förrädare?, sva! ade herr de Warrens3 lugnt och slog med petsen af sitt ridspö mot siva sporrar. Och jag tager icke tillbaka mitt ord, srefve, emedan detta ord är sannt.? j