Aftonbladet – 23 april 1867, sida 2

Article Image
storverk, att han röner obehag vid blotta tanken på att man skulle röra dervid med omild hand; men det synes i sanning vara nog för Carl XI:s ära, att detta verk egt bestånd i nära 200 år och det kan, utan at man behöfver tala om nyhetsmakeri, seklöst lemna plats för institutioner, som stå i mera harmoni med nutidens förhållanden. Bland de sätt, hvarpå man kan förmedla öfvergången från indelningsverket, sådant det nu befinner sig, till ett system af nödiga kadrer för en folkbeväpningshär, är det af försvarsutskottet föreslagna ett, som förtjenar allvarsamt tagas i betraktande, om man ock kan förutsätta, att det skall möta flerfaldigt motstånd och att deremot kunna göres flerfaldiga, mer eller mindre berättigade anmärkningar. En anmärkning, som är i högsta grad vigtig är den, att kostnaderna för den här föreslagna organisationen med flere millioner skulle öfverstiga de nuvarande utgifterna för landtförsvaret. Nationen vidkännes verkligen redan så stora uppoffringar för försvarsverket, som äro möjliga, utan att den naturliga utvecklingen af välmågan derigenom skall hämmas. Dessa tillöknin gar skulle också kunnat förekommas, om icke utskottet i sin beräkning af stammen medtagit nästan hela den nuvarande värfvade delen af armån. Granskar man saken allvarligt och utan yrkesfördomar, så tro vi att man skall kunna medgifva att nästan hela det värfvade infanteriet och kavalleriet utan skada kan indragas. En bataljon fotgarde, hvilken kunde tjena till underofficersskola och en sqvadron hästgarde, hvilken i fält kunde tjenstgöra såsom ordonanskår, vore utan tvifvel tillräckligt; till garnisonstjenstgöringen i Stockholm kunde föröfrigt landtregementeu turvis inkallas. Likaledes tro vi. att man vid uppgörande af denna plan för landsförsvaret allttör mycket lemnat ur sigte den förändrade ställning, i hvilken vår flotta kommit, och de besparingar som på detta håll kunna gö ras till fromma för landtförsvaret, då det icke längre kommer i fråga att bemanna en stor linieflotta, utan hufvudsakligen monitorer och smärre krigsångfartyg. Marinregementet synes saklöst kunna indragas och indelningen för åtskilliga båtsmanskompanier bör kunna läggas till armen. Man torde med någorlunda visshet kunna förutse, att om detta förslag med de mångfaldiga anmärkningar, som deremot ur den ena eller andra synpunkten komma att göras, återremiteras, försvarsutskottet icke skallkun, na bli färdigt med ett till följd af dessa anmärkningar modifieradt förslag, så att kamwrarne under denna riksdag kunva hinna derom fatta något beslut. Det under förhan denvarande omständigheter mest praktiska anse vi derföre vara, att riksdagen besluter att aflåta en skrifvelse till K. M:t med begäran att K. M:t, med nådigt afseende fästadt på försvarsutskottets förslag, behagade låta till nästa riksdag utarbeta en plan för omorganisation af landtförsvaret. Då försvarsutskottet, som är sammansatt af så många heterogena elementer, på några månader kunnat sammanfatta sitt förslag, och då en nu nedsatt kongl. komite skulle ha tillgång till detta, till de rika materialier, som innehållas i den förra landtförsvarskomitns betänkande och till förhandlingarne på riksdagen, så kunna vi ej inse, hvurföre den ej skulle kunna på ett halft år bli färdig med en sådan plan och hvarför ett uppskof ända till 1869 skulle vara nödigt. I en dylik riksdagens skrifvelse till K. M:t tro vi dock att den åsigten borde uttalag, att kostnaderna för den nya organisationen icke i väsentlig mån borde öfverskrida de nuvarande äfvensom att några särskilda åtgärder borde påpekas, som icke tåla vid något dröjsmål, utan som böra vidtagas oberoende af den nya planens genomförande, nemligen: 1) att en landtstorm ofördröjligen bör anordnas och erhålla en bestämd organisation ; 2) att militärundervisning införes vid de allmänna läroverken samt att alla ynglingar mellan 16 och 20 år (i likhet med hvad som eger rum i kantonen Vaud) vissa söndagar urder sommaren erhålla militäröfnivg inom kommunerna samt 3) att genast från regeringens sida mått och steg tagas för att ge åt Gotlands nationalbeväring en verklig organisation samt förse den med nödigt befäl, vapen och krigsmateriel. — Vill man icke göra någonting för denna vigtiga ös försvar, så innebär det ju en tydlig anvisning derom, att man redan så godt som uppgifvit denna del af fäder neslandet.

23 april 1867, sida 2

Thumbnail