Aftonbladet – 20 april 1867, sida 2

Vapenkomiteers bildande till det ändamål utskottet föreslagit har ofta blifvit hos oss ned de mest öfvertygande skäl yrkadt, men å riksdag fallit, i följd af den form under vilken saken blifvit framställd. Den är lock ett gifvet behof. Ensamt i vårt land var den oformligheten fortfarit, att en enla person, generalfälttygmästeren, bestämt våra vapen samt hela den vidlyfiiga mateiel, som tillhör artillerivapnet. Afven under untegandet, som för närvarande är fullt berättigadt, att han i teoretiskt afseende är den förate i sin sak, återstå dock åtskilliga andra egenskaper, som vid bestämmandet af millioners användande å tekniska föremäl äro af vigt, — återstår framförallt skyldigheten att böra andra dödlige, och af dessa l. någres rät och pligt att råd gifva. Tynaturen är icke lika slösande som menniskorna, hvilka af lättsinoighet eller maklighet äro benägna att lassa allt på någon utvalds hufvud. Detta gör icke naturen, så frikostig hon ock är i sina rika gåfvor. ?Es ist daiir gesorgt? säger Goethe, dass die Bäume nicht im Himmel wachsen? — derföre är ockeå en ständig vapenkomite i Sverge ett oafvisligt behof, och då de före nad? rikenas söner skola samstrida, finnes intet förnuftigt sköl, hvarföre icke fullkomlig enhet och öfverensstämmelse bör råda uti deras vapen, hvilket hitintills endast delvis varit händelsen, och ait således den nämnde komiten bör vara svensk-norsk. Sedan i det föregående alla de utskottets förtjenstfuila förslag blifvit upptagna, hvilka icke erfordra någon rubbning i bestående förhållanden, utan endast behöfva ett konungs och riksdags samstämmiga: varde?, för att kunna genomföras, återstår att be trakta det utskottets förslag, som djupt ingriper i våra statesekonomiska förhållanden, i vårt skattesystem och förutsätter ena betydande omflyttning af medborgerliga rättigheter och skyldigheter, nemligen rustningens och roteringens aflyftande från jorden. Den stora frågan heter: Äro de fördelar för landets försvar, som skulle erhållas genom antegande af utskottets förslag, så betydande, så afgörande -— kunna de ej på annat sätt vinnas, än att de måste köpas genom uppoffringen ef något för mången och i allmänhet för militärer, i och för en god och medborgerlig stams bibehållande, så kärt, som indelningsverket? Detta skall blifva föremål för nästa behandling. J. 4. H