Aftonbladet – 20 april 1867, sida 2

Listov, å.. Mårten Lulhers Leömad. Praktband med 16 stålstick. 6 Rdr. STOCE HOLM den 20 April Särskilda niskotteis plan för armöns organisation. I Med det lifliga deltagande för alla ämnen rörande värt försver, som under sednare åren yttrat sig i både tal och skrift, samt med den beredvillighet, som allmänna meningen så tydligt ådagalagt till ökade uppoffringar både i penningar och personlig tjenst för fäderneslandets försvar, förmodade man att regeringen till innevarande riksdag skulle framlemna ett fullständigt förslag i denna fråga, helst ett ntförligt betänkande förefanns, utarbetadt af en dertill förordnad komitt, hvilket betänkande såväl konungen i sin propositioa till näst föregående riksdag om beväringsinrättningen, som departes menrtschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet före nämnda riksdag, i åtskilliga väsentliga delar godkänt, och hvilket, om det icke i alla delar befanns antagligt, likväl innehöll den utredning af ämnena, att derigenom ett beslut om dem lättedes. Dennva förväntan blef icke uppfylld. Meni sitt yitrande till statsrädsprotokollet, upptagande skälen hvarför icke ett fullständigt förslag till försvarsverkets ordnande nu förelades riksdagen, behsgade K. M:t förklara, att i en så vigtig fråga ej missförstånd, icke ens olika tankar om söttet fär finnas meilan konung och folk? semt att Penstämatt underlätta dess beredande, Han underkastat sig ett års uppskof. Det är okändt huruvida regeringen med dessa uttryck hade för alsigt, att från riksdagens sida framkalla ett förslag om försvarsverkets ordnande; men det för dessa frågors behandling tillsatta särskilda utskott begagnade ganska skickligt dessa uttryck såsom en inbjudning för sig att underlätta regeringens omsorger om åsigternas beredande, och yttrar, efter anförande af nämde regeringens ord, att det således tillkommer utskottet, att för riksdagen föreslå och formulera de åsigter i afseende på försvarsverkets ordnande, som skola utgöra svaret på K. M:ts om det lyckligaste förtroende mellan statsmakterna vittnande framställning?. Vänner af regeringsmaktens anseende skola måhända icke gerna se, att regeringen sålunda frånlemnat sig eller blifvit betagen initiativet i en organisationsfråga, isynnerhet i en sådan som försvarväsendet, rörande hvilken det ligger fullkomlig sanning i regeringens ord, att hon fordrar samstämmighet mellan konung och foik, och detta mera än i någon annan fråga, dels i följd af de kännbara uppoffringar hon ifrågasätter, dels emedan förtroende mellan styrande och styrda samt deruppå grundad enig samverkan är denna organisations kraftigaste bindemedel i de stunder hennes styrka skall pröfves. Men med fullt biträdande af denna sanning, är det likväl konstitutionelt lämpligare, och med styrelsens ställning mera öfverensstämmande, att det är styrelsen som åt representationen gifver de första intrycken i en organisation, samt sedan, vägledd af hennes önskningar, förmedlar sina förslag, än att representationen utgör den drifvacde kraften, som gifver intrycken, visar vägen, och styrelsen som följer. Ehvad likväl den konstitutionelle härom må hafva att erinra, måste likväl en hans frände, den oväldige fosterlandsvännen, ermighet i åsigter vore så nödvändig, att, för! ) känna, att utskottet med måtta och förstånd begagnat sitt af sin styrande makt gifna uppdrag, och, utan att lyssna till fantasiens fäglalåt, som inom och omkring utskottet varit uppstämd, i många fall ganska lyckligt löst sin icke lätta uppgift, hvars svårighet var ökad genom de inom representationen rå dande meningar, som borde tillfredss ällas. Militärer och de raedborgare, hvilkas fördomsfria omdömen äro tillgängliga för sunda militäriska åsigier, skola hålla utskottet räkning för de många riktiga tankar det lagt till grund för sin organisationsplan. Främst bland dessa står den fundamentala, att armen skall bestå af stam och öfvad beväring. Man kan hysa olika åsigter uti en mängd militäriska organisationsämnen: om stammens beskalfenhet, storlek och öfning, om beväringens älder, klasser, tjenstgöring och legningsrätt, om armåns och dess olika vapenslegs styrka, om indelningsverkets lämplighet, m. m.; man kan ingå i öfverläggning om alla dessa ämnen, gifva och taga skäl rörande dem, ändra egen eller häfva ; andras öfvertygelse; men man kan ej kom;Ima till något tankeutbyte med dem, i of ev aa a rr gr rg ra rn na Ur og RV re ee hvilka i likhet med hrr Hedlund och J. Ericson i utskottet till den grad sakna militäriska begrepp och äro så okunnige uti I krigens historia och fältslags gång, för 1 att ej tala om förbiecendet af de psykolo1 )giska förhållanden som beherrska menniskor h r hjertat, — att de förneka värdet af en stam eller en deremot svarande org-nisa tionsform, säsom stomme för våra dagars stora beväringsmassor. Till ell öfverläggning, som skall bära någon frukt, fordras latt vara överens uti den ledande hufvud-grundsatsen såsom utgängspunkt; men man löper parallelt och saknar all militärisk beröripg med den, som ej erkänner den nämnde grundtanken. En stor förtjenst tillkommer utskottet, att oförbehållsamt anseit sig böra genast i , början utirycka den lifliga öfvertygelsen, att väl ett skenbart, men icke ett verkligt 1 starkare försvar, än det närvarande, kan Il vinnas utan ökade uppoffringar?. — Det lär en sanning, som utskottet, medgifvande sparsamhetens vigt och bhesparingars nödvärdighet der sådana kunna tillvägabrinoas. men med insiot af hvad ett väl ord