Aftonbladet – 18 april 1867, sida 7

oo Atskilliga motioner hafva vid denna riksdag blifvit väckta, om nedsättning i minimibeloppet af bränvinstillverkning pr dygn från 300 kannortill 100 k:r. Utskottet har aistyrkt denna nedsättning och kammaren beslöt äfven i enlighet med denna utskottets hemställan, att det nuvarande minimibeloppet skall bibehållas. Detta beslut föregicks af en ganska lång diskussion, För bifall till motionerna talade hr ug. Andersson, som öppnade diskussionen, med uttalande af den åsigt, att man icke borde tvinga jordbrukaren att bränna mera än han sjelf anser nödigt. Häruti instämde hrr Medin och Jöns Päbrssen, som trodde att man har att söka orsaken till minskningen 1 superiet uti den stigande upplysningen och icke uti, förändringen i bränvinslagstiftningen, samt Åke Andersson m. fl. Ur Hessle ansåg att man mycket väl kunde T nedsätta minimibeloppet till 100 kannor, utan att betaga bränvinsbränningen karakteren af fabriksnäring. Ville att frågan skulle behandlas i sammanhang med beskattningen. Frih. von Schulzenheim förordade ett framåtgående i frihet ätven för denna näring, emedan den står i samband med jordbruket. Om den skulle förläggas till städerna, så skulle icke affallet komma jordbruket till godo. Men redan nu tvingas jordbrukaren, genom föreskriften om den forcerade bränningen, att bortkasta en stor del af dranken, då det met en tillverkning af 300 kannor pr dygn erfordras en ladugård på 260 kreatur 1ör att kunna använda dranken. Hafva vi väl råd att stifta lagar som medföra en förlust för landet på flera millioner. Kontrollen kan gå lika bra, äfvenom beloppet nedsättes till 100 kannor, ty man kan ju hafva en källare som rymmer 1000 k:r, så behöfver kontrollören icke komma oftare än hvar tionde dag. Hr Kinmanssop. Bifall tll motionen kommer att medföra en återgång till husbehofsbränningen, ty derigenom ändras icke blott bokstafven utan äfven andan i vår bränvinslagstiftning, och nedsätter man nu minimibeloppet till 100: kannor, skall helt säkert detta första steg draga: med sig flera. Ty sedan säger man, hvarföre: skall lagstiftningen tillgodose endast de större jordegarnes fördel? Ar bränvinsbränningen nödvändig för jordbruket, så bör lika väl den mindre hemmansegaren som den större jordegaren sättas i tillfälle att drifva denna näring. Men icke är väl bränvinsbränning så nödvändig, att jordbruket derföre bör komma i strid med statens verksamhet för högre sedliga ändamål. Hr Åstrard trodde, att då man bestämde si; för 300 kannor, man tog temligen på höft. Hva motionären föreslagit kan ingalunda sättas innalogi med husbehofsbränningen. Då jordbrukaren nu icke har råd att ge spanmål åt sina kreatur måste den exporteras, och derigenom förs:öras många tusende dagsverken och många hundra pund hö. Trodde icke heller att den nu föreslagna förändringen skulle väcka någon illvilja hos de mindre jordbrukarne, ty denna näring är ingalunda afundsvärd, utan endast en nödfallsutväg, och hade Östergötland fått östra stambanan, så skulle det icke behöft och icke heller längre sysselsätta sig med bränvinsbränning, men nu finnes ingen annan utväg. Hr Ola Månsson instämde. HUrr Rhenström och Orre förordade deremot utskottets förslag. Hr Hedloand. Ett abnormt förhållande är det, att ett visst maximioch minibelopp bestämmes: för en näring, men i afseende på bränvinsbränningen har denna abnormitet fullt skäl för sig, den har neml. sedliga motiver. Innan förändringen i bränvinslagstiftningen beslöts, inkommo till regeringen tusentals petitioner med böner, att landet skulle räddas från bränvinsflodens öfversvämning. Detta. abnorma förhållande finnes icke endast hos oss, utan äfven i frihetens förlofvade land, Amerika, är i flera stater all bränvinstillverkning förbjuden. Reformen har äfven hos oss befordrat utvecklingen icke allenust i ekonomiskt utan äfven i sedligt hänseende. En annan tal. har framhållit nyttan af den välsignade drycken och påstått att ättiksfabrikerna nu kasta bort millioner. Enligt kommerskollegii berättelser finnes dock i hela landet endast ättiksfabriker med ett sammanlagdt tillverkningsvärde af 83.000 rår. Är det väl då troligt att de kasta bort millioner (skratt). Hade tott att den strid, som så länge pågått emellan der hedervärda bondeståndet å ena och de tre öfriga stånden å andra sidan nu skulle vara slutad, och om denna första riksdag nu tager ett steg till återgång till hasbehofsbränningen, skulle detta beslut med sorg och bekym. mer mottagas i många af Sverges bygder. Hr von Troil. Det nu föredragna betänkandet är ett bevis bland många, på den hos oss vanliga benägenheten att tumma lagar och för. fattningar, ehuru de icke visat sig hafva medfört några olägenheter. Instämde med hr Kinmansson och trodde för öfrigt att den föreslagna förändringen skulle medföra. förlust för många landtbrukare, som skulle lockas att utan nödiga kapitaler inlåta sig I bränvinsspekulationer. Hr Moretz påpekade emot den tal. som ansett dranken så nödvändig för jordbruket, hurusom på de tider, då vi hade som mest med drank, Jordbruket stod mycket lägre än nu, och att i de orter, der inga brännerier finnas, jordbruket står lika högt som i de orter sådana finnas i mängd. Frih. v. Schulzenvheim. Det är med våra lagar, som med föräldrakärleken, barnen må vara aldrig så fula, föräldrarne se det ej; lagarne må vara aldrig så olämpliga, man vill ändå ej än. dra dem. Insåg icke hvärföre bränvin, tillverkadt vid stora fabriker, vore mindre skadligt än det som tillverkas vid mindre. Följden af förändringen i bränvinslagstiftningen är endast den, att 4 å 5 millioner mera utsugits från de skattdragande, men ingalunda har bränvinstillverkningen minskats. Jordbrukets utveckling beror på ökad upplysning icke på förändring i bränvinslagstiftning. En tal., som tycks förstå allting, hade icke aktat för rof att genom förvrängning af ett uttryck, som täl. i sitt förra anförande begagnade, framkalla skratt. Tal. hade icke talat om ätticksutan om prässjästfabrikerna. Detta gaf hr Hedlund anledning att förklara, att han icke förvrängt, utan hade hört orätt. För öfrigt blefve konklusionen ungefär densamma, ty enligt hvad kommerskollegii berättelse upplyser om prässjästfabrikerna, cå finnas i hela landet fyra sådana med ett tillverkningsvärde af tillsammans 113,000 rår. Då frih. v. Schulzenheim gjort tal. den komplimenten, att han förstod allting, beklagade tal. att han icke kunde göra honom samma kompliment, åtmipstone icke i den fråga, som nu varit föremål för öfverläggning. Härefter anställdes votering, som utföll med 92 röster mot 68, som önskade den föreslagna nedsättningen. Beträffande maximibeloppet hade utskottet föreslagit, att all bestämmelse derom skulle ur lagstiftningen utgå; men kammaren beslöt utan votering, med afslag å utskottets, förslag, att det nuvarande maximibeloppet skulle qvarstå. I afseende på skatten hade utskottet föreslagit utt den skulle höjas från 60 till 70 öre pr kanna. Med anledning häraf uppstod äfven en ganska vidlyftig diskussion. För bibehållande af den varande skatten yttrade sig hrr A. A. Andersseu, O. B. Olsson, Medin m. fl., hufvudsaklisen på den grund, att förhöjningen skulle medöra ett resultat, alldeles motsatt det åsyftade, remligen att inkomsterna af bränvinsskatten kulle minskas i stället för att ökas, och Rasenberg, som trodde att förhöjningen skulle ge anedning till ännu mer lurendrejeri än det som edan nu bedrifves. Frih. Gripenstedt såg sis. ehurn acerna nkd.