Aftonbladet – 18 april 1867, sida 7

TT digt sätt, och mot undantag, Täfven här framställts nya anmärkningar, som ej SAT UC, JYCBIURSTVIS GL UC tj JADRICT PUR mäktiga att afleda nationen från den nya väg hon med energisk beslutsamhet beträdt.? RIKSDAG R Andra kammaren. Debatten angående dechargebetänkandet. (Slut från gårdagsbl.) Frih. Gripenstedt. I konstitutionella länder är det alltid ett vigtigt ögonblick, när den ena statsmakten inträder i utöfningen af sin rättighet att granska den andra statsmaktens åtgärder under en viss period. Men i samma mån denna rättighet är vigtig, är det äfven af vigt att den utöfvas på ett värdigt sätt, så att förhandlingarne och besluten vittna om den lyftning i åsigter och den värdighet i uttrycken, som höfves en representantförsamling. Den nu förda diskussionen har äfven i allmänbet förts på ett värsom egt rum, har Men dessutom ha kammaren redan protesterat. varit föremål för konstitutionsutskottets pröfning. Mot detta afsteg från hvad som utgör representationens lagliga befogenhet har h. exc. frih. De Geer redan inlagt sin potest, och talaren instämde till alla delar med honom; men då talaren icke har samma grannlaga ställning som frih. De Gcer, ville han dock till hesvarande upptaga elt par af anmärkningarne. Den ena är den redan en gång förut framställda, rörande möbleringen af landshöfdingeresidenset i Östersund. Anmärkaren har dock nu öfvergifvit sin förra ståndpunkt och tadlar åtgärden nu på den grund, att den ej underställts riksdagens pröfning. Denna anmärkning kunde haft någon befogenhet, om det behöfts något nytt anslag, men då disponibla medel af besparingarne funnits, ansåg talaren att det icke varit skäl att besvära riksdagen, och hoppades talaren att yrkanet om återremiss skulle få det svar det förtjenade. För öfrigt hänvisade talaren till 52 och 57 R. O. — Härefter upptog talaren till besvarande den anmärkning, som framställts om upplåtelsen af tomt till atelierbyggnaden vid Carl XIII:s torg. Utskottet har visserligen sagt, att preskriptionstiden för framställande af anmärkning med anledning af denna åtgärd redan gått till ända, och detta kunde vara nog för utskottet; men talaren, såsom kontrasignant af ifrågavarande regeringsbeslut, ville åock derom yttra några ord. Man har sagt, att genom denna åtgärd regeringen öfverträdt grundlagens bud och afhändt kronan en statens egendom. Detta är icke sannt; man har ej afhändt kronan dess egendom, utan man har till ett bolag upplåtit en kronan tillhörig plats. med förbehållande för staten att, om den så finner nödigt, återvinna denna plats under vissa vilkor. Om man sålunda vill klandra denna åtgärd, får man vända klandret deremot att man iklädt staten en eventuel förlust; men detta måste ske vid många andra regeringsbeslut, utan att någon klandrar det. Så till exempel då man besluter en sjöexpedition, ty det kan ju hända att kronans egendom, fartyget, förgås, såsom helt nyligen skett. Åsigterna kunna naturligtvis vara olika, huruvida den ifrågavarande åtgärden varit klok eller icke, men talaren kunde icke finna den annat än klok och ändamålsenlig, då derigenom, utan några kostnader för staten, ett ändamäåäl befordras, som alltid utgjort och bör utgöra ett föremål för statens omsorg. Man har äfven sagt, att denna byggnad skulle förstöra en af hufvudstadens vackraste platser. Talaren trodde att ingen, som tagit kännedom af den prydliga ritningen och åtskilliga andra hithörande omständigheter, skulle kunna förneka att den föreslagna byggnaden åtminstone skulle pryda platsen, åtminstone betydligt mer än det ruckel, som förut der fanns. Det är icke skäl att alltför mycket rätta sig efter ett sorl för dagen, ty ofta har det visat sig, att en åtgärd, som i början väckt mycket klander, sedermera visat sig fullt ändamålsenlig. Då sålunda talaren ansåg denna åtgärd både laglig och lämplig, kunde han ti!lsammans med sina kolleger bära såväl den juridiska ansvarigheten, hvilken redan är preskriberad,:som ock den moraliska: Hr Nils Larsson förekade att frih. Liljencrantz, förra gången han framställt samma anmärkning som nu, blifvit antydd att vänta med framställandet af. denna anmärkning tilldess dechargebetänkandet förekomme. Den antydan han fått, var att ställa sig till efterrättelse grund lagens föreskrift i 90 regeringsformen. Ansåg att icke något afseende kunde fästas vid yrkandet om äterremiss. Hr Medin: sade att det var med vemod han denna gång uppträdde, emedan han måste opponera sig mot en länskamrat. Det var icke så mycket emot de anmärkningar; hvilka vännen Jöns Pährsson framställt, som talaren ville opponera sig, utan mot det sätt, hvarpå han framställt dem. Dä talaren vore den äldste representanten från länet, kunde någon möjligen tro att han hade någon del i Jöns Pährssons memorial; men i detta hänseende ville han två sina händer. . Han var minsann icke den, som ville att yxan skulle gå, utan att sjelf våga hålla i skaftet. Att klandra är icke svårt, men när det måste göras, bör det ske försigtigt. Regeringens ledamöter äro icke mer än menniskor och kunna således misstaga sig, och har man skäl till klander i:ett och annat, så bör man också vara tacksam för den omvårdnad de egnat landets angelägenheter i allmänhet, och låta det ena qvitta det andra bifalll. Man har mycket talat om regeringens misshushållning med statens medel: men detta vore något, hvartill kanske litet hvar gjort sig skyldig, och man bör icke se grandet i grannens öga, men glömma bjelken i sitt eget Vännen Jöns Pährsson skall kammaren icke alltför strängt bedöma. Det är hans första riksdag, och det har gått honom, som många andra förut, att han tagit för hett uti i början, innan kantigheterna ännu hyflats af bifalll. Frih. Liljeneraniz ansåg sig förhindrad att till besvarande upptaga hvad en talare på samma bänk ffrih. Gripenstedt) yttrat i fråga om atelierbyggnaden, ty om denna fråga kunde man väl med mer skäl än em någon annan säga, att den cke nu utgjorde föremål för öfverläggningen. Återtog sitt yrkande om återremiss, icke derför att hans åsigt ändrats, utan derför att han sett att den icke af kammaren biträddes. Hr Jöns Päbrsson, som nu åter begärde ordet, appiepade hvad ban yttrade förra gången, och tillade dessutom att han icke går någon annans ärenden, utan endast sina egna, och har han gjort orätt fja, ja!l, så vore han ock beredd att ensam bära ansvaret derför, Då härefter talmannen framställde proposition på betänkandets läggande till handlingarne, besvarades denna framställning med ett ljudeligt ja. mHnnAtm m ni OO ka FN KR fr E d r I N t rn r i Dar AO mm Gårdagens förmiddags4 fö plenum,