Aftonbladet – 17 april 1867, sida 2

RA UR STÖT KAR RUPERT ON tt här ett förbiseende egt rum, ty sanningen ör alltid komma till sin rätt. Hr Staaff. Ja sanningen bör visserligen allid komma till sin rätt, men derför bör man äfen se sakerna sådana de äro. Talaren hade icke rarit närvarande i utskottet vid behandlingen af tenna fråga, och kunde derföre icke heller lemna len föregående talaren den upplysning han beärt; men om han också varit närvarande skulle an på allt sätt motarbetat, att någon särskild nmälan skett. Hvad beträffar den så mycket Jandrade åtgärden att låta gevärstillverkningen ortgå, så ansåg talaren den förtjena beröm i tället för tadel, ty nu ha vi då några gevär och ådana att de, ändrade till remingtonsgevär, komma att kosta 47 rår 10 öre, då vi, om tillrerkningen inställts, fått vänta mycket längre ch fått betala 70 rdr för hvarje gevär. Jöns Pährssons anmärkningar ansåg sig talaren icke behöfva bemöta. I likhet med hr Ola Jönsson hade talaren förvånat sig öfver de båda af honom nmärkta utnämningarne, men de utgöra dock endast enstaka åtgärder och icke något utbildadt system. Hr Rosenberg avmärkte att, då man förut klandrat regeringen för att den följt anciennitetsprincipen, klandrar man nu att denna princip rängåtts. Talaren hade deremot väntat att utskottet skolat anmärka den märkvärdiga behandingen af tullbetänkandet, ty derigenom hade regeringen gjort ingrepp i svenska folkets rätt att sig sjelf beskatta. För öfrigt ville talaren inlägga en kraftig protest mot det sätt hvarpå Jöns Pährsson framställt sina anmärkningar (instämmer! instämmer!) Han har nemligen begagnat förolämpande uttryck emot konungen (ja! ja!), hans rådgifvare och Konstitutionsutskottets ledamöter, och sålunda öfverträdt grundlagens bud (ja! ja!) Hr Goum:elius. Utskottet hade på förhand varit beredt på anmärkningar, och sådana hade icke heller uteblifvit, dock icke af svårare beskaffenhet, än att de värsta anmärkarne slutat med att de icke yrkade någon särskild åtgärd. Regeringen har sålunda: på ett särdeles tillfredsställande sätt genomgått pröfningens skärseld. Man har klandrat utskottet art det icke särskildt för riksdagen anmält några frågor. Det har visserligen förut ibland så praktiserats, och dechargebetänkandet har då utgjort ett tidsfördrif för stånden, men utskottet hade ej trott att man numera behöfde sådana tidsfördrif. Man har gjort anmärkningar emot befordringssystemet; talaren ansåg att det nu är mycket bättre än förut. Hade trott att man nu skulle slippa alla tvister i tullfrågan. Hvad den föregående talaren klandrat, var att regeringen konseqvent fortgått på samma väg som den under en lång tid, med riksdagens och allmänna opinionens bifall, följt. Visserligen är en sansad opposition nyttig, men icke är det väl derföre skäl att framkalla en konstlad opposition. Hr C. A. Larsson; Den förste talaren tog konstitationsutskottet för att dermed slå regeringen. Deröfver kan ingen förundra sig, som känner den ställning den ädle grefven vidiförra riksdågen intog till regeringen och den stora reformen. Med Jöns Pährson bör man sej räkna. så strängt, ty han är alldeles färsk uppkommen ifrån landsorten. Trodde att om Jöns Pälrson, i lik. het med tålaren, kunde se skilnaderna emellan örr och nu, skulle han icke kommit fram. Huru skulle det se ut, om det folk i hvars händer den närvarande regeringen lagt en sä stor makt; nu såx månader efter den stora reformens genomförande vände samma regering ryggen (bra! brat). Hvad den förste talaren anmärkt, att inställelsen af gevärsfabrikationen ekett senare än tillbörligt varit, saknar all befogenhet, emedan denna åtgärd vidtagite innan ännu ett öre af 1866 års anslag användts. Man talar nu om en förtjusningsfeber som skall hafva intagit representationen, dermed må det vara huru som helst, men för något sådant kan man väl åtminstone; icke beskylla den förra riksdagevs konstitutionsutskott; söm var sammansatt af de häftigaste motståndarne till den nuvarande ministeren. Detta utskott, som kan sägas hafva med ljus och lykta letat efter alla möjliga anledningar till .anmärkningar, kunde ändock icke få reda på Carl XII:s torg (skratt) och detta tyckes väl utvisa att man ingenting har att förebrå regeringen i afseende på det så mycket omskrikna upplåtandet af plats till atelierbyggnaden. Vidare har man sagt att regeringen har infört. favoritsystem i fråga om befordringar, men, äfven om någon enda gång detta skulle varit händelsen, hvem kan väl fritaga sig sjelf derifrån, och om man skulle så nagelfara och anmärka ministrarnes åtgärder, så beklagade talaren de som skulle få det svåra uppdraget att vara ministrar. Slutligen sade sig talåren såsom ledamot af utskottet vara mycket tacksam för att utskottet fått uppbära de slängar som varit ämnade åt regeringen och förklarade sig beredd att emottaga ännu flera sådana. Frih. Liljeneraniz. Vid granskning af statsrådsprotokollen har konstitutionsutskottet tvenne uppgifter att lösa. Den första och vigtigaste är att tillse huruvida det system regeringen följt varit i öfverensstämmelse med landets opinion och ländt landet till nytta, Den andra är att tillse, huruvida vid någon särskild regeringsåtgärd grundlayens föreskrifter blifvit förbisedda eller öfverträdda. I afseende på bedömandet af regeringssystemet i allmänhet bör riksdagens ställning till regeringen för närvarande vara välvilligt afvaktande. Den kan icke vara annat än afvaktande, emedan riksdagen ännu icke känner regeringens åsigter i de många vigtiga frågor, landtförsvarets organisation, förändring i kommunallagstiftningen, folkskoleväsendets ordnande m. fl., som nu stå på dagordningen. Om äfven regeringen delade nationens åsigter i dessa frågor, så har den dock icke velat för denna riksdag framlägga några förslag till mera genomgripande förändringar, emedan den riktigt . ansett, att denna riksdag såsom den första enligt nya R. O. hufvudsakligast har att bestäm. . ma sin egen organisation. Tillföljd af alla dessa omständigheter förefunnes icke nu skäl att taga regeringssystemet i allmänhet i betraktande, utan borde man tillsvidare med tacksamhet, välvilja och förtroende blicka upp till regeringen. Der emot hafva i afseende CN särskilda regeringsåtgärder hufvudsakligen tre anmärkningar framkastats. Den första rörer gevärstillverkningen, och nekas kan icke att här, såsom i allmänhet 1 frågor som tillhört landtförsvarsdepartementets föredragning man gjort sig skyldig till mycket famlande, men då nu snart anledningen till detta famlande kommer att undanrödjas, förbjuder granunlagenheten att vidare fösta sig dervid: Den andra anmärkningen gäller befordringssystemet, men en bataljonsläkaretjenst är väl dock icke en så vigtig plats, att tillsättandet af den kan ge anledning till anmärkning, då systemet i allmänhet varit tillfredsställande. Den tredje anmärkningen är den som tal. här vid ett föregående tillfälle framställt, men hvilken han uppmanades att uppskjuta tilldess dechargebetänkandet skulle förekomma. Den. rörer. möbleringen af landshöfdingeresidenset i Östersund. Efterde upplysningar som förra gången lemnats af hr statsrådet och chefen för civildepartementet, ville tal. gerna tro att ifrågavarande åtgärd varit nödig och nyttig, men ansåg, att då representationen kort derefter sammanträdde, hade dess åsigt bort inhemtas. Det var derföre icke för 6000 rdr, ty nog kan svenska folket bära denna börda, utan derför att man beträdt en ny ochitalarens tanka högst betänklig väg, som han velat uttala några varnandeord. Enligt hvad som försports, hafva flera konstitutionsutskottets ledamöter er. känt att ifrågavarande regeringsbeslut fått passera utan att någon dervid fästat uppmärksamhet, och ansåg derföre tal. att betänkandet måtte återremitteras. . Justitiestatsministern e Geer påpekade den äg, på hvilken kammaren var inne, genom att här diskutera anmärkningar, öfver hvilka konstitutionsutskottet icke yttrat sig. Som dessa anmärkningar sålunda icke voro framställda i den form grundlagen oförtydbart föreskrifver, ville ar RE PR RY Rn Il a dT br Kr