Aftonbladet – 16 april 1867, sida 2

örelsen deraf skulle ha föga gagn, enär, riksbanken måste, i samma mån som ränterimedel insattes i privatbankerna, minska sin sedelemission ; ty vid bestämmandet af dennas storlek hade afseende just fästats vid det: belopp riksvankssedlar, som kan anses ständigt vara bundet i de allmänna kassorna; Kammaren beslöt också, att icke aflåta någon skrifvelse i ämnet till K. M:t. Märkligare än sjelfva förhandlingen var måhända det propositionskaos, som vid dess slut uppstod, och hvilket efter vår uppfattning hade sin: grund i talmannens denna gång, liksom understundom tillförene, iakttagna förfarande, att förklara en framställd proposition vara med öfvervägande nej besvarad. Det visade sig nu på ett mycket påtagligt sätt, att man derigenom kan köra fast så fullständigt, att man omöjligen ken, med strängt iakttagande af formerna, komma loss, såframt nemligen kammaren icke skall fatta ett beslut, -som.af majoriteten icke önskas. Man lyckades. nu också komma ifrån förlägenheten endast derigenom, att hr von Troil på fann en; nödfallsutväg, genom att formuler: ett-förslag. till kontraproposition, som visserligen gaf uttryck: åt den äsigt, söm hystes af kammarens majoritet, men som ur formel synpunkt hade det emot sig; att något sådant yrkande icke hade blifvit under öfverläggningen framstäldt. Iaktto.-es, att tal mannen, vid tillkönnagifvande af sin uppfattningsaf kammarens-svar .på framställda propositioner, alltid valde den proposition; som han finner med öfvervägande ja besvarad, så skulle dylika svårigheter aldrig kunna ifrågakomma. —-; ena an ne se dte sa