Aftonbladet – 16 april 1867, sida 2

flaska, som han tog på en etagåre, och lät Martial Renaud lukta derpå. Knappt hade han inandats ett par drag af detta kraftiga medel, förrän han darrade, vaknade och reste sig upp. : ; PHvad är det?? frågade han lik en person som vaknar ur en djup sömn. Ingenting. Jeg är färdig ochiväntar dig.? Ahl Och qvionan,. och dolken ? Hvilken dolk?...7 frågade grefven. ?Hvad!. återigen? Brodren reste sig upp och strök handen öfver pannan, som vår betäckt af kall svett. Inom några ögonblick hade han återkommit till sig sjelf: Jag vet verkligen icke hvad som går åt mig i dag, sade han och försökte att småle. PLåt oss gå uf, friska luften skall skingra mina fantasier.? De gingo genom den långa rad af rum som ledde till förstugan, Två betjenter böllo vid handen två -eleganta sadiade och betslade hästar, Liljan, ett präktigt fuchssto, med fint hufvud, blixtrande ögon och sgenfälla ben, samt Simoun, en springare sfäbb som vinden, med lång hvit svans som sopade; marken, tuggande på sitt betsel, och kommen från de inre trakterna af Sahara. En groom satt i sadeln på en tredje häst, med mera massiva former, bred bringa, hög länd och beredd att icke låta det bestämda afstånd, som alltid skulle finnas mellan honom och hans båda stallkamrater, ökas med en enda fot. Schweizaren .siod vid; grinden, allvarsam och klädd i stört livre. Grefvea gjorde ett tecken. Betjenterna ledde fram hästarne till trapan. p De svingade sig i sadeln med en lätthet