I afseende på de särskilda beståndsdelarnes tyrka, hyser utskottet följande åsigter: En armås storlek beror i främsta rummet på le uppoffringar, som kunna göras för krigsbildingen och för anskaffande af alla till utrustninen hörande materiella föremål jemte tillräckligt untal befil, Dernäst måste den väntade fiendens antagliga tyrka tagas i-betraktande. Ur sistnämnda synpunkt bör den aktiva armen cunna uppbringas till en sådan styrka att den, emte norska armen, med grundadt hopp om ramgång, kan upptaga striden med den fiendtiga hufvudstyrkan. Ingen fiende torde, i anseende till de svårigheer underhållet i vårt land erbjuder, på ett ställe kunna hålla samlade mer än allrahögst 100,000 nan. Till åtminstone denna styrka måste såle1es den aktiva armån, jemte den norska, kunna appbringas. Om man antager att Norges till Sverge öfverförda stridskrafter uppgå till en styrka af 15 eller 20,000 man, äfvensom att svenska iktiva armen, i följd af ett väl ordnadt ortförsvar, ej i väsendtlig mån behöfver splittras, skulle dess styrka böra utgöra mellan 80 och 0.000 man Emellertid kan graden af den politiska faran, såsom ofvan nämndt är, vara olika. Derjemte är ej troligt, att någon fiende på en gång på ett ställe kan landsätta 100,000 man, utan att detta mäste ske i flera omgångar. Det vore då oklokt, att genast uppbåda och underhålta de stora massor, som blott vid högsta grad af behöfva uppställas. Organisationen måste föl aktligen hafva en uttänjbarhet, som gör det möjligt att rätta den aktiva armåns styrka efter det förhanden varande behofvet. Utskottet har derföre föreställt sig, att, om man t. ex. antoge fredsstyrkan till omkring 30,000 man, det skulle kunna stå i K. M:ts skön, att, efter sin insigt af farans storlek, höja krigsfoten till 50, 70 eller 20,000 man. För såvidt denna arme likväl skall: kunna bibehålla sin ursprungliga storlek och i längden motväga fiendens ofvan antagna styrka, måste ten kunna påräkna bestandig tillgång till ersättning af lidna förluster. Och för att detta skall kunna ske, äfven under ett längre fälttåg, torde ersättningstrupperna böra uppgå till ätminstone halfva antalet af aktiva armåns styrka vid hvarje grad af krigsberedskap, d: v. 8 till 25, 35 eller 45,000 män: Men om äfven en underlägsen fiende ej på ett ställe förmår samla mera än ofvan antagna styrka, kan han dock använda sina öfverskjutande stridskrafter till företag mot landets aflägsna delar, hvilka ligga utom den aktiva armåns verkningskrete, Och som Sverge saknar fästningar till dessa landsåelars skydd, måste de, då man antager att aktiva armen ej för detta ändamål bör splittras, försvaras af särskilda; derför inom hvarje ort organiserade afdelningar: Detta ortförsvar hör likväl öfverallt vara såstarkt, att det med höpp om framgång kan motstå fiendens afdelningar. Derjemte bör en del deraf vara fastare organiserad, än den öfriga delen, för att genast kunna upptaga striden med fiendens krigsvanda trupper, tilldess återstoden hunnit samla sig. Härigenom uppkommer dens. k. krigsteserven, till skilnad från massan af ortförsvaret eller landstormen. Krigsreserven bör, såsom ofvan nämmnåt är, Kfjven kunna: användas till fästningsbesöttningar — för hvilket ortförsvar den aktiva armen således ej heller behöfver splittras — samt afses derjemte till ersättning af lidna förluster och armens omedelbara förstärkande, för händelse af någon oförmodad olycka, så att landet aldrig kan blifva försvarslöst, och på det man ej onödigtvis må behöfva draga beväring från allt för långt aflägsna landsorter. Allt hvad till ortförsvaret hörer, har emellertid karakteren af tillfälligt uppbåd eamt bör derföre allenast anses såsom en öfvergående krigstjenstskyldighet, hvilken endast nnder krigstid kan anses utgöra någon egentlig tunga för befolkningen. Som detsamma likväl öfverallt å landets vidsträckta område måste vara fördeladt i lika förhålla , torde krigsreservens styrka ej böra antagas mycket lägre än den aktiva armåns, t. ex. till 70 eller 80,000 man, hvarjemte landstormen bör omfatta alla vapenföra män, som ej på annat sätt användas för landets försvar, och hvilka, enligt ungefärlig beräkning, skulle kunna uppskattas till mellan 2 och 300,000 man. Sammanlägger man alla ofvan omnämnda siffror, skulle landet till sitt försvar kunna förfoga öfver 4 eller 500,000 man, hvilken styrka torde kunna anses motsvara hela den stridbara. delen af befolkningen. Och då till en början allenast den aktiva armen och Ge ersättningstrupper, som med densamma efter krigets. början skola införlifvas, böra hafva fullständig uppsättning af materiel, torde de uppoffringar, svenska folket härför nödgas underkasta sig, isynnerhet om de fördelas på en viss ti d, ej behöfva blifva större, än att de utan öfveransträngning kunna Frege 2 (Forts.)