SA AR NE AR Rn ÄRR INR om någonsin några deputerade på detta sätt skulle bli utsedda, och Således 75 aldrig vinna tilllämpning, så yrkade dessa talare återremiss. Enligt hr Carl Ifvarssons mening hade utskottet icke sagt, att frågan skall förfalla, endast att meningarne icke kunna se mmanjemkas. Såsom saken nu står, skulle den emellertid förfalla, om man helt enkelt lade b-tänkandet till handlingarne. Talaren skulle derföre helst önskat, att man återigen upptagit hufvudfrågan till behandling; förenade sig dock gerna i yrkandet om återremiss, men anhöll att kammaren i sådant fall ville bestämdt förelägga utskottet att uppställa voteringspropositioner. I samma syfte yttrade sig hrr Jonas Andersson och Aug. Andersson. Hr Bergström instämde deruti, att denna fråga icke kunde falla, utan måste på något sätt afgöras emedan en del af vårt skatteväsende på det närmaste sammanhänger med dessa deputerade. För sin del ansåg dock talaren, att det icke varit omöjligt att sammanjemka kamrarnes olika beslut, om lusten dertill blott funnits, och om ut skottet mera sett till andan än bokstafven i kamrarnes olika beslut, som enligt hr Rebnströms åsigt var att tillgodose både räntegifvarnes och räntetagarnes intressen; hvarföre dessa talare i likhet med hr Hessle önskade återremiss, på det utskottet måtte kunna företaga en sammanjemkning. Grefve Posse, hrr Björek och Hörnfeldt försvarade utskottet mot beskyllningen för bristande vilja. Icke fattades vilja, men väl förmåga att sammanjemka de stridiga meningarne; och skulle utskottet vara tacksamt om någon af kammarens ledamöter kunde påfinna något antagligt sammanjemkningsförslag. Om sådant icke läte sig göra ansågs bäst att gifva utskottet be. stämd föreskrift att uppställa voteringsproposi tioner, emedan en återremiss i annat fall vore ändamålslös. I detta sista yrkande instämde äfven hrr Erik Ersson och ÖC. A. Larsson. Betänkandet återremitterades utan något: bestämdt frkande i det sist omförmälda syftet, ehuru flere ledamöter sökte få en sådan föreskrift bifogad. Samma utskotts memorial n:r 63 och 65 godkändes utan diskussion. Det förra afstyrker väckt motion om eftergift af ett åt Kuckola byamän beviljadt lån, det sednare tillstyrker inlösen af åtskilliga s. k. riksgäldssedlar, hvilka icke inom den bestämda presen tionstiden blifvit till invexling företedda. :r 64 afstyrkte väckt fråga om ersättning till hr Henrik Hansson för resekostnad till och ifrån riksdagen i sistl. Januari månad... På yrkande af hrr Staaf, Henrik Hansson, grefvarne De la Gardie och Posse samt hrr Nils Andersson, Reuterkrona, Uhr, 0. B. Olsson, Joh. Andersson och Svensbn, upphäfdes emellertid utskottets förslag och tillerkändes hr Henrik. Hansson den sökta reseersättningen. Såsom skäl för detta beslut anfördes riksdagsordningens föreskrift, att den valde, äfven om hans val icke är stadfästadt, skall infinna sig vid riksdagen, hvarjemte man ansåg det vara väl mycket begärdt att fordra, det den valde skulle kunna bedöma, om valet kommer att bli stadfästadt eller upphäfdt, då myndigheterna derom ofta äro af olika meningar. Om den ifrågavarande riksdagsmannen förvägradag den sökta reseersättningen, ansåg man dessutom sannolikt, att vid en kommande riksdag, då nya val blifvit verkställda, alla de, hvilkas val ej vore i Högsta instansen afgjorda, skulle afhålla sig från riksdagen tilldess valfråan vore slutligt afgjord; hvarigenom dem skulle eröfvas motionsrätten och hinder kanske till och med kunna uppstå för utskottstillsättninen. e Derefter godkändes bevillningsutskottets ,betänkande n:o 14, afstyrkande väckt motion om öfverflyttande på kommunema af rättigheten att debitera och uppbära folkskolafgiften ; hvarjemte samma utskotts utlåtanden n:r 13 och 15 lade till handlingarne. 4 Derefter föredrogs bankoutskottets betänkande n:r 19, med förslag till reglering af bankens låneoch kreditiv-rörelse, fr Lönnberg hade reserverat sig emot utskottets beslut att icke föreslå ändring af 53 mom. 2 inu gällande banko-reglemente. Detta moment, som rörer diskontoch Tlåne-kontorens rörelse, stådgar att styrelserna skola förvalta och utlåna dessa medel, på sätt de finna för orternas rörelse mest gagneligt, dock under iakttagande deraf, att utlåning mot pant af vågförda effekter och vexeldiskontering sker före rädesvis framför annan utlåning etc. Reservanten hade föreslagit, att den ifrågavarande S skulle erhålla den förändrade lydelse, som blefve en följd af de af oss understrukna och följande ordens uteslutning och yrkade nu först framgång åt sin reservation, men ändrade sedermera detta kande till återremiss. rändringen talade hrr Lindström och vice talmannen emedan de ansågo en sådan rubbning i affärsförhållandena, som deraf skulle blifva en följd; vara allt annat än öaskvärd för det närvarande. För denna förändring talade hr C.A: Larsson. Hr Björck ansåg, att denna fråga icke kunde grundlagsenligt behandlas, emedan hvarken motion af enskild riksdagsman blifvit väckt, ej heller framställnil gor af utskottet. Men som hr Lönnberg Trång itt sitt ursprunghga yrkande och önskatt återremiss, förklarade sig talmannen oförhindrad framställa proposihon pi eng yrkande, hvilket äfven blef kammarens beslut. Derefter föredrogs och biföllos, betänkandets särskilda punkter, utom den 14:de, de flestautan diskussion, Den 3:dje punkten, deri utskottet hemställer att, ?med afslag å hr Rundbecks förslag om upp: sägning och indrifning af de till manufakturdiskonten och jernkontoret hittills. beviljade kreditiv från banken, 45 ochi46 i bankoreglementet, må få förblifva oförändrade, föranledde hr Rundbäck, att visa det allmänna diskontfon-) den på sednare tider betydligt minskats, och att uttala den åsigten, att denna fonds större eller mindre kapital icke utöfvade något inflytande på bankens förmåga att uppehålla myntvärdet samt att yrka på återremiss, det bankoutskottet skulle bli i tillfälle att tillse, om ej medel skulle kunna beredas till förstärkande af den ifrågavarande fonden. Delta yrkande bestreds af frih. Liljenerantz, som deremot dels trodde, att myntvärdet verkligen skulle lida af den föreslagna åtgärden och dels ausäg att under närvarande förhållanden någon rubbning i vilkoren för låns erhållande från den ifrå; ifölls. I 14:de punkten hade utskottet föreslagit att såsom inträdesafgift för erhållande af kassakreditiv, skulle af bolag oM enskilda personer erläggas en half procent sf kreditivets hela belopp. Det nu gällande wädgandet innehåller, att styrelsen skall ega bestämma beloppet at inträdesafgift. Med af-lag I statsutskottets framställning beslöts, att den nu gällande bestämmelsen skulle fortfara att Ara pg de. Detta beslut föregicks likväl af eh stunds diskussion, föranledd hufvudsakligen af frih. Liljenerantz, som höll före, att i0skitingsafgiften gerna kunde vara så låg som den nu föreslagna, om det vore möjligt för riksömken att meddela kreditiv åt alla som under bå billiga vilkor skulle åstunda det. En olägeni deraf skulle äfven vara, att många för det geda prisets skull blefve förledda att taga större ktrtditiv än de behöfde. Talaren yrkade derför al , hvilket yrkande biträddes af hrr Hierta, CA. Larsson, C. Ifvarsson, Björek och findström, hvilka till den förste talarens skäl yiterligare fogade, :att, kreditivrörelsen vore för hunkerna den tyngsta men för låntagarne den födelaktigaste, hvadan dessa sednare väl kunde vVidkäpnas en högre afgift; att de större affärsmän, som hufvudsakligen begagna kreditivrörel n, nog hade råd att betala högre afgift och att ill följd af denstora kreditivrörelsen, en stor td af bankens sedel. stock måste ligga fastlästs Höilket icke var till fördel för den allmänna i iärsrörelsen. För fall till utskottets förslag ade lur De M Vougt och vice talmaonya Bf skäl, att kredi ven i riksbanken i sjelfva serket icke vore billi1 gare än i andra banker; ait bibehållandet af det nuvarande stadgandet så vara skadligt för näringarne, bland hv Be on isynnerhet borde tillse jordbrukarneg Västa och att kreditivrörelsen icke vore så ofördelaktig för banken som man påstått. Emot den sista eller 1 utskottet föreslagit em för) itt. e) i reglementet. bad: sig och yrkade, att det der punkten, i hvilken sad lydelse af 63 hr Agardh reserverat föreslagna maximum af 400,000 rdr, inom hyilk ; fullmäktige ega att Pp bestämma å huru stort Ang innestånde 7 belopp ränta må hva rn dtgkteao ekillo hOPtiax nas den frihet att bestämma ifrågavarande belopp, som reglementet för närvarande medgifver. Efter en kort diskussion under hvilken hr Wener yrkade maximum nedsatt till 50,000 rår, anställdes votering först om kontraroposition, hvarigenom dertill antogs hr Weners örslag med 50 röster mot 40, hvilka önskade slag. I hufvudvoteringen segrade utskottets förslag med 72 röster mot 53—— n arande fon-; den borde undvikas, hvarefter utskottets förslag J kningshafvare Ö Emot den föreslagna l. j i j 1 L Et äh JA er bt öh Fn fp rr GÖ pr fa pr kör fr dn or Kn