Aftonbladet – 11 april 1867, sida 3

RIKSDAGEN Gårdagens plenum. Andra kammaren. Debatten angående enskilda bankernas beskattning. Såsom vi redan i går nämnde uppstod en lång debatt öfver frågan, huruvida den bevillning, som de enskilda sedelutgifvande bankerna nu erlägga, bör höjas. I denna syftning hafva två motioner väckts inom andra kammaren, den epa af frih. v. Schultzenheim, att:en viss stämpel afgift måtte åsättas de enskilda bankeinas sedlaf, den andra af hr Medin, att de enskilda 8edelutgifvande bankerna måtte påläggas en bevillving utaf s utaf sin nettobehållning på sedelutgifningen. Bevillningsutskottet har i betänkandet n:r 11 hemställt, att dessa motioner måtte lemnas utan afseende:Mot detta utskottets beslut har hr E. V. Almqvist afgifvit en reservation, der han föreslagit, att bankerna först skulle erlägga bevillning efter 2:a art. af behållna vinsten och dessutom, sedan 6 proc. å inbetalda grundfondskapitalet derifrån blifvit afdragna, ytterligare 6 proc. af återstoden af denna vinst erläggas såsom bevillming. r Medin, som öppnade diskussionen, ansåg att motionerna förtjent en bättre behandling än de af utskottet rönt och yrkade återrerhiss. Häruti instämde hrr Vever och P. Petterson. Hr:C. Ifvorson ansåg den nuvarande beskattningsgrunden vara den-lämpligaste,: men trodde alt afgiften borde höjas och yrkade derföre återremiss, liksom hr Jöns Päbrson. Grefve Posse trodde, att man är ense om, att de enskilda bankerna drifva en rörelse, som 1önar. sig :särdeles väl oeh satt derföre det privilegium, hvaraf de äro i åtnjutande, mycket väl, kan bära en högre beskattning, än den som nu är dem pålagd. Ansåg hr Medins motion opraktisk, emedan det vore omöjligt att skilja emellan vinsten . på. sedelutgifningen och den öfriga vinsten. . Förordade. bifall till hr Almqvists reservation, och yrkade återremiss i denna syftning. Aterremiss yrkades dessutom äfven af hir P. Andersson och Rundbäck. Hr Media trodde ej, att det vore så svårt att realisera det förslag, som han framställt. Hade hållit sig till sedelutgifningen, derföre att det är egentligen den som skadar riksbanken. Hr Hedlubd uttalade sin förundran öfver att, när det är fråga om accis på enskilda baakerna, många som förut varit emot all accis nu talade för en sådan, Hufvudfrågan vore emellertid här om sedelutgifningen bör tillkomma riksbanken ensam och sålunda vinsten af denna rörelse tillfalla staten. Tal. har förut haft denna åsigt, men denna hans öfvertygelse hade pu blifvit rubbad i följd af den starka rörelse i motsatt riktning, som på sista tiden uppstått i Frankrike. Man har bär talat om ett privilegium som bör beskattas, men enligt talarens åsigt finnes icke något privilegium för enskilda bankerna. Hvilket bolag som helst kan ju, när detvill, skaffa sig denna rätt genom att begära K. M:ts sanktion. Ja, men oktrojen är ju ett privilegium, säger man; nej, den imebärtingenting annat än ett bestämmande af den kontroll, som kan vara nödig. . Dessutomv är det icke säkert; att ett bankbolag med sedelutgifningsrätt har större vinst, än ett utan denna rätt. Bankrörelsen är för öfrigt icke förenad allenast med vinst, utan ock med risk, och för öfrigt bör denna rörelse erbjuda winstför att framkalla konkurrens. En invändning, som ofta höres mot enskilda bankerna är, att de borde hafva silfver: i stället för riksmyntkassa. Detta trodde taltret skulle blifva ganska oangenämt för riksbanken, emedan den då icke skulle kunna så beräkna fluktuationerna i penningrörelsen som nu, då 10 å 12 millioner af dess sedlar ligga i enskilda bankernas kassakistor. Yrkade bifall till utskottets förslag. Frih. Liljenerantz ville ej nu inlåta sig på frågan huruvida den. sedelutgifningsrätt, som medgifvits de enskiida bankerna, är nyttig eller ej, men så mycket är dock säkert, att utan denna rätt bankerna icke skulle kunna bedrifva den kreditivrörelse, som nu är af allmänheten så mycket anlitad. Hvad man nu föreslagit, att Dbeskatta icke sedelutgifningen utan inkomsten af bankrörelsen i allmänhet, kunde talaren icke gilla. Bankernas uppgift är att hopsamla de besparade kapitalen för att sedan utsläppa dem i rörelsen. Om så är, är det väl icke skäl att mera beskatta den bank, som bäst motsvarar sitt ändamål, genom ätt på depositionsoch uppoch afskrifningsräkning uppsamla kapitalen, än den, som endast genom utsläppande af egna sedlar kan skaffa sig rörelsekapital. Dessutom vore det ett ingrepp i de bankers rätt, som redan fått oktroj, att nu efteråt komma och vilja pålägga dem en högre beskattning. Om man nödvändigt måste höja skatterna, så bör det åtminstone ske på en gång för alla näringar och icke särskildt för en enda. Varnade slutligen för benägenheten att afundas alla näringar som bära sig och yrkade bifall till utskottets förslag. r Kinmanson. Ehuru de enskilda bankerna redan erlägga en ganska hög. bevillning — ungefär 5 proc. på inkomsten af sedelutgifningen — vill man nu ytterligare höja den. Det sätt hr Medin föreslagit ansåg tal. svårt, nästan omöjligt att realisera. — Enligt br Almqvists reservation åter blefve det inkomsten i allmänhet, .ej sedelutgifningen, som förhöjningen drabbade. Men med hvad fog vill man skilja emelian bankbolag och alla ändra bolag? Med hvad rätt bryta vår bevillningsförordnings grundsats, att alla löra betraktas lika? Man vore nu på väg att åter införa den progressiva beskattningen, som vi en gång afskaffat såsom olämplig. Hvar har man väl att söka grunden till dessa stränga yrkanden mot enskilda bankerna? Såsom ett skäl har uppgifvits, a t de äro i åtnjutande af ett monopol och derföre böra skatta. Tal. insåg icke hvarföre man med mera skäl kan tala om monopol för bankbolag, än för aktiebolag i allmänhet, ty alla ak tiebolag måste ju af K. M:t sanktioneras. Ett annat motiv har uppgifvits af den ena-motionären, att nemligen de enskilda bankerna skada riksbanken. Om så skulle vara, så tillkommer det banklagstiftningen och ej bevillningsförordningen att afhjelpa denna olägenhet. Vår be: illningsförordning har hittills utmärkt sig för rättvisa och jemnlikhet, och vådligt är att, på grund af ett tillfälligt missgynnande omdöme, frånträda dessa prinesper. Yrkade bifall till utskottets förslag. KE Hr Key... Som estridigt--vore att bankerna skatta för litet i jemförelse med t. ex. jordbruket, förordade tal. bifall till hr Almqvists reservation och yrkade återremiss. Grefve Posse ade uppmärksatåheten på att