Aftonbladet – 10 april 1867, sida 3

Dagens plena. Första kammaren. Utan diskussion biföllos: statsutskottets memorialer n:r 62, i anledning af kamrarnes beslut rörande sättet för utseende af markegängsdeputerade ; 63, afstyrkande eftergift af lån till Kuckola byamän; 64, afstyrkande ersättning till hr Hansson för resekostnad till och från riksdagen; 65, angående inlösen af riksgäldssedlar efter preskriptionstiden; bevillningsutskottets memorial n:r 13, angående stämpelpappersafgiften; n:r 14, afstyrkande öfverflyttning på kommunerna af rättigheten att debitera och uppbära folkskoleafgiften. Jti samma utskotts betänkande n:r 11, angående ändringar i gällande bevillningsförordning, hade utskottet afstyrkt hr Geyers motion om frihet från fastighetsbevillning å militieboställen, som innehafvas på lön m. m. Häremot uppträdde frih. af Ugglas, hr G. W. Almqvist och hr Nisser, emedan den af motionären föreslagna åtgärd innebaren brytning med grundsatsen att fastighet af hvad slag som helst skall betala bevillning. Punkten bifölls. Om 15 , der utskottet afstyrkt motioner om särskildt beskattning på privatbankerna för deras sedelutgifningsrätt, uppstod en långvarig öfverläggning, som öppnades af grefve C. G. Mörner med yrkande om återremiss, emedan det vore orättvist att bibehålla en uppenbarligen ojemn beskattning, beroende på den tillfälliga omständigheten af huru stort sedelbelopp en bank kunde på en viss dag hafva ute i allmänna rörelsen. Bankerna äro afsedda till hjelp och lättnad för rörelsen, och det vore då hårdt att de skola derför liksom bestraffas, om de af en eller annan orsak funnit nödigt att släppa ut mera sedlar än vanligt. I dessa åsigter instämde älven hr G. W. Almqvist, hvilken derför föreslog att privatbankerna borde beskattas efter sin verkliga inkomst. Hr Schertau förklarade sig alldeles icke afundsjuk på privatbankernas stora vinst, men ville dock uppträda emot sedelutgifningsrätten, och i denna syftning hade talaren föreslagit att borttaga enskilda bankers sedlar af mindre valör än 20 rdr. Talaren hade två skäl för sin åsigt att privatbankerna borde skatta mera än andra rörelsegrenar, nemligen dels för privilegiet att utgifva sedlar, hvilket utgör en fördel och derför bör beskattas, samt dels emedan detta privilegium är farligt för landet. Det var derför just sedelutgifningen, som talaren ville hindra om han kunde. Privatbankerna hade knappast i något land grasserat såsom här, och om en af dem stupade, skulle faran bli stor för hela sällskapet, emedan deras papperslappar äro hvarandra så pass lika att den mindre kunniga allmänheten tar emot dem alla med samma förtroende. Något kunde göras emot detta onda i beskattningsväg, hvadan talaren yrkade återremiss. För bifall talade frih. af Ugglas, hrr Bennich, Wern, v. Koch och Wailenberg, hvilken sednare upptog och besvarade åtskilliga talares