gens krigiska kraf till godo och på samma gång bevara parlamentets och derigenom indirekt äfven de särskilda kamrarnes budgeträtt, en Öfvergängsföreskrift, som beviljade nyssnämnda siffror till den 31 December 1571, således för 434 år. Budgeten i allmänhet skulle årligen faststälias och efter öfvergängstidens slut äfven militäranslaget årligen diskuteras och bevilias. Den 11 Mars lät grefve Bismarck förstå i parlamentet, alt regeringen skulle kunna bevilja ett öfvergångsstadium, men ministören tyckes äfver denna gång stöta på motstånd bos konungen. I gär förklarade sig krigsministern, general von Raon, till stor öfverraskning för det nationalliberala samt alla moderata ele.nenter i parlamentet, emot Forekenbecks amendement, hvari nämnöa öfvergångsstadium föreslås. Det gäller nu, såsom man vet, till en början endast deu förberedande diskussionen eller författningsförslagets första läsning. Skall välregeringen bi a sig till slutdiskussionen eller i det ultimatum, som hon skall afgifva före slutdiskussionen i afseende å det ef parta mentet antagna amendementet, egensinnigt stå fast vid sitt den parlamentariska budgeträtten tillintetgörande anspråk? Härom skall man snart få visshet. —Å