Aftonbladet – 10 april 1867, sida 2

STOCEHOLM den 10 Åpril js gi i Laxemburgfrågan. M (Från Aftonbladets korrespondent.) b Berlin den 6 April. j2 Under hela denna vecka har Luxemburg-Öö å j , ort mee ning förutsett, och sjel Jliga beräkningar fö Å Icpp åter höra talas om denna I mycket är säkert, aut Frankrike -I kännetecken derpå, att det skall gagna till ) intet att göra sig illusioner derom. utan tvifvel också se i konung Wilhelms I tid skall mycket sysselsätta de talrika parifördelen, att parlamentsarbetena erfarit en -J ändringar. frågan nästan uteslutande upptagit det allmänna intresset. Hr von Bennigsens interpeilation samt grefve Bismarcke svar den 1 April äro er bekanta. Rörande sjelfva frågan yttrade grefve Bismarck sig icke närmare, utan iakttog tvärtom en diploma5 tisk förbehällsamhet; men i afseende åK Frankrike sade han ganska skarpa saker på elt föga beslöjadt sätt, och isynnerhet be tecknade hau den allmänna meningen, sådan den gifvit sig tillkänna i parlamentet, såsom rättesnöret för den preussiska regeringens beslut. Äfven förklarade han, att man skulle vädja till undertecknarne af 1839 års fördrag, genom hvilka Luxemburg delades mellan Belgien och Holland. Efter dessa förklaringar, hvilka låta något ännu mera skymlia fram mellan raderna, har en följd af fredliga telegrammer från Haag flugit kring verlden, och saken tyckes tillsvidare vara undanskjuten; men att den ännu icke är afgjord, visar sig tydligt af de kommentarier, man i Paris gjort till grefve Bismarcks yttranden. De franska halfofficiella tidningarne föra ett språk som om de ville låta förstå, att grefve Bismarck i botten vore helt och hållet öfverens med Frankrike, Man påstår nemligen i franska kretsar, att den preussiska premierministern långt före detta bundit sig och i Nicolsburg, enligt andra uppgifter redan re, i Biarritz, gifvit kejsar Napoleon i till hvilka han hade boppats kunna erhålla konungens samtycke. Men detta hade ej lyckats honom. Konungen och militärpartiet ville icke höra telas om afträdelsen, d. v. 8 afträdelsen af den preussisaa besättningsrätten, Härtill kom den allmänna meningens förbittring, hvilken grefve Bismarck icke hade förutsett i eådant omfång och med så intensiv impuls. Han hade der: för nödgats göra en omsadling och förskansar sig nu bakom den allmänna meningen för att förklara för Frankrike, att han med bästa vilja icke knnde utverka afträdelsen. Så vill man också förklara det märkbart återhållsamma och till och med Frankrike halft tillmötesgående språk, som den officiösa pressen fört i denna sak. et fions väl också en annan läsa ligt hvilken grefve Bismarck från försiv stund icke haii den aflägsnaste tanke på at göra Frankrike någon eftergift i Luxemburgirägan. Han hade blott veiat derigenom för nägon tid lugna den frans -ka atunden öfver de preussiska sigrarne och derföre gjort mycket löftesrika antydningar, uten att någonsin på allvar binda sina händer. j Motståndet af mnililärpartiet å ena sidan samt af den allmänna meningen i Tysklond å den sndra hade han m eräki äfven t för, ait det gaf sia Ögonblieket för at derigenom rättfärdiga hans motstånd mot de franska anspråken. Under denna förutsättning kan märgen motsägelse på den sista tiden förklaras. Men det kan icke nekas, att grefve Bismarck i detta fall in sig i ett farligt spel, hvilket dock icke lig utom hens politiska vanor. Taru härmed än må för ölla sig, och hvilka ytterligare upptäckter-i denna ännu något dunkla sak än måste vara framtiden rbehållna, så tyckes dock så my stt Luxemburgfrågan i detta ögonx svårligen skall medföra en öppen konflikt. Diplometien skall uppbjuda allt, för att låta ver!dsutställningen försiggå i lugn. Men saken skall dock ligga och glöda under askan, och man s efter alla mensk st efter någon rida förlåta den falla. Man har elldeles bestämda Ett.fredssymptom tillsvidare skall verlden resa till utställningen i Paris, hvilken kan väntas i slultet af Maj eller början af Juni. I tidningarne i Paris talas ännu icke härom, ty de måste, för att betäcka det franska tillsvidare-:tertåget, ännu föra ett mycket retadt språk. Men konung Wilhelms besök är bestämdt tillkännagifvet i Paris. Kejsaren af Ryssland skall herata konungen här, och de båda suveränerna komma. sannolikt alt tillsammans anträda resan, hvilken en siska krönikorna och följetongecaustrierna. Luxemburg-affären, huru förtretlig den än må ha varit för grefve Bismarck, har för den preussiska regeringen haft den relativa återverkan deraf och kommit i hastigare tempo. Kapitlen af materielt innerhöll, om handeln, tullarne, jernvägarne, konsulat väsendet, marinen och sjöfarten, ha hastigt blifvit afgjorda och antagna med ringa förRedan sedan i går har parlamentet i specialdebatten diskuterat de vigtigaste artiklarne om förbundets krigsförfattning. De moderat liberalas förväntan, att regeringen s-ulle bjuda handen till föreoning, har hittills icke bekräftat sig. Regeringens författningsförslag äskar, sösom bekant är, ea fredsarmå af 300,000 man (en proc. af Nordtysklands befolkning 1867) och för kostnaderna 225 thaler för hvarje soldat. Dessa siffror skola en gång för sila fastställas i författningen, och först om tio år skall öfverenskommelse ske om en annon procent, ifall folkmängden stiger eller ful!er. Det ligger för öppen dag och har äfven ofta nog blifvit här visadt, att om denna föreskrift antages, skall parlamentets rätt nedsjunka till ea skugga. Det nationalTihanola nartiat färaolna får att oa cfällnin.